Vad menar du själv med barnfattigdom?
– Det pratas mycket om fattiga barn, vilket är luddigt. Vad jag tycker finns det inga fattiga barn. Vi har ett välfärdsland som täcker det mesta. Jag tycker inte det finns fattiga i Sverige.
– Jag kan själv se att man i Sverige kan få så mycket olika bidrag. Det blir faktiskt en hel del pengar av det.
Du menar alltså att det inte finns några fattiga i Sverige?
– Det är fel att se det så. Man måste se till problemet och det är inte ekonomin och pengarna.
– Dessa föräldrar som säger, vi har inte råd att ge våra barn mat och hit och dit. Jag köper inte det! Man måste prioritera vad det är man ska köpa och tänka på sina barn. Många barn känner sig stressade, uppgivna och övergivna. Det barn behöver är en vuxenkontakt som lyssnar på vad de har att säga och respekterar deras åsikter.
Hur menade du med att ”Vissa skaffar fler barn utan hänsyn till vad man redan har”?
– Man ser folk som redan sitter i en besvärlig sits och då ska man kanske inte skaffa fler barn. I dag kan man planera barn. Annars är det ansvarslöst!
Måste vissa barn avstå fritidsintressen deras kompisar har råd med?
– Jag vet inte. Det har blivit sådan hets om vad alla ska ha och göra. Det är en så himla materialistiskt värld, allt ska trimmas och toppas annars är man utanför.
Vad är problemet enligt dig?
– Samhället ska inte bygga på dessa kategorier att folk är fattiga och rika, och då ska man hjälpa de fattiga. Jag tror att innerst inne har folk styrka och kan. Ekonomin är inte det stora problemet.
Enligt Rädda Barnens rapport har barnfattigdomen ökat i Sverige sedan 2008. Det är framförallt barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående som är särskilt utsatta. Dessa barn växer upp i familjer som får socialbidrag eller har låg inkomststandard, ibland kan det röra sig om bägge delarna. Fattigdomen innebär att familjernas inkomster är lägre än vad som behövs för att täcka nödvändiga kostnader.
För dessa barn kan den livssituationen enligt Rädda Barnen innebära att inte kunna delta i skolutflykter, gå till simhallen, gå på musikskolan eller följa med kompisar på bio. I en artikel (14/3 svd) undertecknad Elisabeth Dahlin och Agneta Åhlund för Rädda Barnen citeras en tonåring.
”Jag känner varje dag att jag vill göra saker som andra gör men som jag inte har råd med. Jag är tyst om det. Folk kan tycka att det är konstigt om man säger att man vill göra en massa saker och sedan inte gör någonting. Jag säger alltid att jag inte vill följa med när kompisarna gör saker som kostar.”
Rädda Barnens rapport går att ladda ner och läsa här, artikeln i svd går att läsa här.
