Intresset att söka sina efter sina rötter är stort i USA och Kanada – dit även många svenskar emigrerat genom seklen.
– Jag och en väninna hjälpte en bekant i USA med att hitta sin släkt här i Sverige, och för honom var det en fantastisk historia. De flesta med svenska rötter är väldigt intresserade att ta reda på varifrån de kommer, säger Christina Lindaryd som driver sajten hittaslakten.se.
Själv har hon släktforskat sedan mitten av 1980-talet. Intresset växte när hon fick barn och lämnade Stockholm. Hon arbetar till vardags som skribent inom reklambranschen och kände att hon behövde något att göra vid sidan av jobb och familj.
Sedan hemsidan kom upp för något år sedan har hon också märkt av intresset bland svenskar att söka sig tillbaka till tidigare generationer.
Främst märks ökningen bland fyrtiotalisterna som nu börjar gå i pension.
– Det är verkligen som ett detektivarbete och tar en del tid. Det är väl därför många börjar först som pensionärer.
Christina Lindaryd säger att hon är glad över de nya möjligheterna, och framför allt tillgängligheten att söka, som öppnat sig i och med internet. Samtidigt menar hon att det blivit lite mer ensamt att släktforska på den vägen.
– Tidigare var det en ganska social grej. Vi satt på landsarkiven och kunde byta erfarenheter med andra som höll på. Fast det är klart, det är ju alldeles fantastiskt att kunna sitta hemma vid datorn också.
Vad är det som slagit dig mest sedan du började forska om din egen släkt?
– Att det är så otroligt spännande. Jag har till exempel hittat både en mördare och en mordbrännare i släkten. Det var saker som ingen tidigare verkar velat prata om. Men nu, hundra år senare, får man ju andra perspektiv, säger hon.
Samtidigt poängterar Christina att mycket av det som går att hitta handlar om det vanliga vardagslivet. Slitsamt men kanske inte alltid så spännande.
Men du har aldrig varit rädd att något obehagligt ska dyka upp när du gräver i de gamla arkiven?
– Det är klart att det kan komma upp sådana saker. Ibland finns det noteringar i husförhörslängden om någon som blivit dömd för stöld. Då ska man komma ihåg att många var väldigt fattiga och stölden kanske bara gällde en säck potatis. Det finns också personer i min släkt som blivit dömda till halshuggning för hor! Så en del kan nog bli lite chockade när de börjar släktforska.
Hon berättar vidare hur hennes mormor en gång reagerade.
– Hon ruskade bara på huvudet och sade att det där inte var något att rota i, det skulle bara komma fram en massa elände, skrattar Christina.
Trots hjälpen via datorer rekommenderar hon fortfarande landsarkiven som finns utspridda över landet. Där finns ju så mycket mer än vad som är tillgängligt på internet. De flesta bibliotek har också en släktforskardator. Precis som med de flesta andra fritidssysselsättningar är det inte gratis. Abonnemangen på släktforskarsajterna kostar och ofta krävs ett par stycken för att hålla reda på alla trådar som dyker upp i djungeln av avlägsna släktingar.
Enklast att gräva sig tillbaka i tiden är det på mindre orter, om man vet att släkten funnits där länge. De stora problemen uppstår i stället i städer som växte snabbt under industrialiseringen.
– Norrköping är svårt. Dit flyttade folk i så hög takt att de inte hann med att registrera alla, förklarar Christina.
Många svenskar har också rötter bland de hundratusentals emigranter som tog båten över Atlanten och flyttade till Nordamerika i början av förra seklet. Vilket kan försvåra sökarbetet en del.
– Särskilt om du har släkt som emigrerat från Skåne. Då reste de nämligen ofta från Köpenhamn och många blev inte ens registrerade som emigranter, säger Christina.
Trots det ökade intresset för släktforskning i Sverige är det ingen stor kommersiell marknad.
– De flesta vill släktforska själva och det är något som jag varmt rekommenderar. Även för mig är det en ren fritidssysselsättning.
