”En människa utan kunskap om sin egen historia, är som ett träd utan rötter.” Orden är Marcus Garveys – den tidigare syndikalisten som i början av 1900-talet kämpade för afroamerikanernas rättigheter och talade om ett återtåg, exodus, till Afrika för slavarnas ättlingar.
Och kanske ligger det något i det. Åtminstone om man ska tro de senaste årens ökade intresse för släktforskning. En trend som tycks vara här för att stanna.
– Det har varit ett ständigt ökat intresse sedan 1990-talet. Mycket tack vare tv- och radioprogram naturligtvis. Men jag tror också att det ger en slags trygghet i en värld där allt tycks gå snabbare. Att kunna se tillbaka och sätta in sig själv i samhället.
Det säger Sune Persson som jobbar på Riksarkivets avdelning Svensk arkivinformation i Ramsele.
Att släktforska har alltså blivit populärt, mycket tack vare att stora delar av informationen går att få tag i via nätet. Plötsligt är det inte kungar eller de stora avgörande historiska händelserna som är intressanta.
Historier om oäkta barn, mördare, småtjuvar och slitsam vardag i ett fattigt Sverige som få kan föreställa sig i dag gör att allt fler får upp ögonen för den egna släktens historia.
Sune Persson berättar om känslan att gräva i arkiven och de gamla kyrkoböckerna.
– Man kommer så otroligt nära människorna att de nästan får konturer. På något sätt känns det som att man lär känna dem när man sitter och läser. Dessutom märks det ju att det varit många riktigt jobbiga perioder i Sverige genom historien.
Enligt honom kan nästan varje svensk hitta information om sin egen släkt så långt tillbaka som till 1686. Då infördes nämligen den så kallade kyrkolagen. En lag som gav landets präster i uppdrag att föra anteckningar över födda, vigda och döda människor i deras socken. I dag en ovärderlig källa för de nyfikna, eftersom det fungerar som ett fortlöpande register över släkter genom de senaste drygt 300 åren av svensk historia.
Men mycket som antecknats av prästerna måste också tas med en nypa salt, enligt Sune Persson. För även om faktauppgifterna stämmer antecknades också personliga egenskaper från husförhör eller möten i kyrkan.
– Det går att se väldigt tydligt hur prästen var och hur han tänkte. Till exempel ser jag ofta anteckningar om ogifta mödrar, de var ju inte alltid så populära längre tillbaka, säger Sune Persson.
Ett bra tips är enligt honom att försöka sätta sig in i den tid som var när man läser i de gamla arkiven. Nordisk familjebok, till exempel, finns på nätet och kan vara till stor hjälp när det dyker upp ord eller uttryck som inte används i dag.
– Något jag faktiskt slås av när jag tittar tillbaka är att många i Sverige tidigt lärde sig att både läsa och skriva.
Enligt Sune Persson bidrar det ökade intresset också till att folk intresserar sig för andra frågor.
– Läser du om kvinnornas situation till exempel blir du säkert väldigt intresserad av genusfrågor och kanske helt övergår till det i stället. Många slutar faktiskt att forska om släkten och börjar leta information om annat. Man skaffar sig specialintressen helt enkelt, utifrån vad man läst när man hittat när man släktforskat.
Att komma ännu längre tillbaka i sin egen historia kräver dock mer arbete. Men många svenskar har kommit så långt som till 1400-talet tack vare arkiverade skattelängder. Många upptäcker att släktträden breder ut sig. Inte sällan utanför landets gränser.
– Själv har jag en trumpojke från Tyskland i släkten. Han kom hit efter trettioåriga kriget och bosatte sig i ett soldattorp, säger Sune Persson.
Vilka är det vanligaste frågorna ni på Riksarkivet får av dem som är nyfikna på att börja?
– Det är egentligen hur man kommer igång. Och vi har ju våra arkiv och mycket ligger på nätet. I grunden är det ganska enkelt, men vill du göra det riktigt noggrant och komma nära din egen historia är det fortfarande bäst att besöka något av riksarkiven. Allt blir ju lite vagare ju längre tillbaka i tiden du går. Det gäller oftast att hitta den där röda tråden.
Enligt Sune Persson är släktforskning inte bara något som intresserar äldre. Han har också märkt av det kraftigt ökade intresset från en yngre generation.
– Det är jag oerhört glad för. Och det beror kanske främst på möjligheterna att utforska via nätet. Men jag önskar också att fler faktiskt kommer till arkiven, där finns det ännu mer att hitta.
