Med 5 600 varslade arbetare och åtta LO-förbund som varslat om sympatiåtgärder, hotades handeln förra veckan av en omfattande storstrejk. 65 arbetsplatser skulle tas ut i strejk, främst lager och centrallager. Därefter skulle bland annat byggnadsarbeten, måleri och städning på köpcentrum stanna av, transporter till och från butiker och utlastningen av hushålls- och toalettpapper vid pappersbruken stanna. Tonläget var högt och Handels tänkte inte backa. Svenskt Näringsliv lovade konfliktersättning till företagen, då det enligt Christer Ågren, Svenskt Näringslivs vice vd, var en alldeles för strategiskt viktig konflikt för att avgöras av hur mycket den kostade.
Men konfliktersättningen hade inte kunnat täcka upp för alla berörda på långa vägar. Endast de företag som hade varit direkt uttagna i konflikt hade fått ersättning, exempelvis Icas centrallager, men inte enskilda Ica-handlare som också skulle ha berörts av strejken. Strejken hade blivit kraftfull och kunnat få stor effekt. I stället träffades ett avtal som Handelsanställdas förbund beskrev som en seger, något som även arbetsköparsidan gjorde.
Förbundet krävde en löneökning på 3,5 procent vilket motsvarar 860 kronor i månaden, medan Svensk Handel inte ville gå högre än industriavtalets 2,6 procent. Löneökningarna landade på 710 kronor för butiksanställda och 665 kronor för lagerpersonal, men det finns ett stort MEN. Höjningarna av lägstalönerna blir endast 80 procent av 710 respektive 665 kronor och för anställda på 17 eller 18 år blir höjningen endast 50 procent av de generella löneökningarna. Den totala kostnadsökningen för arbetsköparna landade, i och med de lägre höjningarna på de lägsta lönerna, på 2,6 procent. Det Handels kallar för seger ser i det ljuset mer ut som en räkneövning. I sammanhanget kan man passa på att nämna att vd-lönerna inom handeln ökade med 8,3 procent förra året.
Bland Handels krav fanns också krav på reglering av användandet av bemanningsföretag, något som är väldigt aktuellt på många lager. Handels krav var att minst 90 procent av bemanningen skulle vara egen. Resultatet blev en paragraf som innebär att arbetsköpare måste förhandla inhyrning, samt att bemanningsföretagen måste ha kollektivavtal. Om fack och arbetsköpare inte kommer överens går det till central förhandling och det kan sluta i Arbetsdomstolen. Det blir med andra ord krångligare att ta in bemanningsföretag.
En annan eftergift som gjordes var att perioden för provanställning förlängdes från sex till åtta månader. Visstidsanställningarna begränsas i avtalet, då en visstidsanställning efter ett år, och vikariat efter två år, övergår i fast anställning, men kampen mot ofrivillig deltid landade i en gemensam ”ambition” att öka antalet heltidsanställda.
I avtalet ingår nya regler för yrkespraktik, som gör det möjligt att anställa unga under 21 år som praktikanter under 12 månader till 75 procent av lönen för en 18-åring med ett års branschvana. Man kan fråga sig om inte Centerpartiet kallade det vid sitt rätta namn när partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Annika Qarlsson välkomnade förslaget som ett ”ungdomsavtal” helt i linje med partiets politik. Centerpartiledaren Annie Lööf kallade praktiklönen för modig, då hon menar att de höga ingångslönerna är ett problem. Handels själva förnekar att det skulle handla om en ungdomslön, då det endast berör de dryga 3 000 elever som varje år går ut Handels- och administrationsprogrammet på gymnasiet och då det hela skulle syfta till att vara en arbetsmarknadsintroduktion för unga.
Men frågan är om en praktik för färdigutbildade ungdomar, som står till arbetsmarknadens förfogande och dessutom har en relevant utbildning, behövs. Och behöver en praktikperiod för att bli kvalificerad för att jobba i butik vara så lång som tolv månader?
Man kan jämföra med de yrken som kräver högskoleutbildning, där de flesta har en praktikperiod på mellan 10 och 20 veckor. Och då under utbildningens gång och inte som en särskild anställningsform efteråt.
I en lönerörelse som i mångt och mycket handlat om låglönelyft, och där man hade kraften att lägga tyngd bakom kraven, väljer man i stället att låta de allra lägsta lönerna släpa efter, samt inför något som är förvillande likt alliansens ungdomslöner. Alla skriver nog inte under på att det är en seger.
