För en dryg vecka sedan var det deadline för kandidaterna i det egyptiska presidentvalet att registrera sig hos valkommissionen. För att bli godkänd krävs – bland en rad andra kriterier – redovisat stöd från minst 30 parlamentsledamöter eller nomineringar från minst 30 000 väljare. Fortfarande är det okänt vilka kandidater som slutgiltigt godkänns att ställa upp. Valkommissionen har meddelat att kandidatlistan, som skulle ha offentliggjorts i lördags, ännu inte kunnat fastställas, och att man heller ännu inte slagit fast ett nytt datum för beslut i frågan.
Oavsett vilka faktorer som denna gång ligger bakom valkommissionens vankelmod är osäkerheten symtomatisk för hela den hittillsvarande presidentvalsprocessen. I bakgrunden pågår ett spel där anhängare till den gamla Mubarakregimen försöker tillvarata sina intressen, där det styrande militärrådet vaktar sina maktpositioner och där parlamentsvalvinnaren Muslimska brödraskapet vill försäkra sig om att även lägga beslag på presidentposten. Det synliga redskapet i denna kamp har hittills varit formaliavapnet.
Fredagen den 13 april samlades människor för att demonstrera utanför valkommissionen i Kairo, som snabbt svarade med att sätta in militärpolis och försegla entrén med taggtråd. Demonstranterna var anhängare till den islamistiske presidentkandidaten Hazem Abu Ismail, länge tippad som en av favoriterna i valet. Abu Ismail hotas av diskning sedan det framkommit uppgifter om att hans nu döda mamma 2006 skulle ha erhållit amerikanskt medborgarskap – reglerna säger nämligen att en presidentkandidats båda föräldrar måste vara egyptier. Många av Abu Ismails anhängare är övertygade om att uppgifterna planterats av Abu Ismails motståndare. Diskning hotar även Muslimska brödraskapets kandidat Khairat al-Shater, för att denne suttit i fängelse under Mubarakregimen. Båda kandidaterna, tillsammans med likaledes diskvalificerade kandidaten Ayman Nour, har överklagat.
I registreringsprocessens slutskede uppenbarade sig flera kandidater med tydliga band till den gamla regimen. Mest uppmärksamhet väckte Mubaraks underrättelsechef Omar Suleiman, som även satt som vicepresident en kort period innan Mubarak störtades. Att Suleiman ens kommit på tanken att ställa upp har väckt avsky bland revolutionsanhängare av alla schatteringar. Formaliavapnet har dock inte låtit vänta på sig här heller – i torsdags klubbade det brödraskapsdominerade parlamentet ett lagtillägg som syftar till att hindra alla kandidater med kopplingar till Mubarakregimen från att ställa upp till dess att tio år gått sedan Mubaraks fall.
Samtidigt som formaliastriderna rasar råder relativt lugn på Egyptens gator. Vissa kallar det uppgivenhet.
– Människor litar inte på att valen kommer att gå rättvist till, säger den oberoende presidentkandidaten Khaled Ali till Arbetaren.
– Och det finns många oegentligheter, vissa kandidater har betalat för nomineringar. Men aktivisterna borde ta sig ur den frustration de befinner sig i och åter ge sig ut på gatorna.
Vänsteraktivisten Nermin Nizar, som var en av organisatörerna i det femklövernätverk som inledde protesterna mot Mubarakregimen förra året, är pessimistisk när det gäller den närmaste tidens utveckling.
– Militären kommer att fortsätta att bevaka att deras makt inte inskränks, både på grund av sina ekonomiska intressen och för att de vill försäkra sig om att de inte ställs inför rätta för de brott de har begått.
– Jag tror inte att den nye presidenten kommer att bli någon revolutionens företrädare. Både jag själv och de runt omkring mig är rädda att det kommer att flyta blod igen inom en nära framtid. Jag hoppas att människor snart vaknar upp igen, men samtidigt är jag rädd att det kommer att bli ett dyrköpt uppvaknande, säger Nermin Nizar.
