Det är fredag eftermiddag vid Brunnsparken i Göteborg. I regnet rör sig folk snabbt mellan butikerna. Kring ett bord i ett av varuhusens kaféer planerar ett gäng ungdomar firandet av första maj. De har alla politik i sitt DNA och tillhör en rörelse som går under namnet Pantrarna, vars paroll är ”För upprustning av förorten”.
– Det startade som en reaktion mot nedläggningen av en fritidsgård. Vi kände att vi inte kunde förlita oss på politikerna. Förorten behövde en röst i Göteborg. Namnet valde vi för att de ursprungliga Svarta pantrarna också tillhörde en utsatt grupp, berättar en av grundarna, Rodrigo Morales som studerar industriell ekonomi.
Pantrarna är noga med att påpeka att de till skillnad från inspiratörerna i USA, som kämpade för den svarta befolkningens rättigheter under 1960- och 70-talen, varken bär vapen eller har ett tiopunktsprogram. Men de lyfter fram likheten i att definiera sig som en strukturellt utsatt grupp som kämpar för rätten till bra utbildning och jobb på lika villkor. Även om målet att få en fritidsgård i stadsdelen Biskopsgården hela tiden drivits, är Pantrarna klara över att de inte anser det vara den enda lösningen.
– Det är viktigt att få ett politiskt medvetande, att det inte är en tillfällighet att invandrare och arbetarklassen bor ute i förorten. Fritidsgården är inte en lösning men en grund för att arbeta för att skapa förutsättningar för flera, fortsätter Rodrigo Morales och får medhåll av de andra.
Enligt Rädda barnens rapport Barnfattigdomen i Sverige (2012), som kartlade de ekonomiska förhållandena för barn fram till 2009, ökar den ekonomiska segregationen i storstäderna avseende barns ekonomiska uppväxtvillkor. Särskilt utsatta visade sig barnfamiljer med utländsk bakgrund vara, vilka allt mer koncentreras till stadsdelar som står längst ned på den socioekonomiska skalan. Mellan åren 2007 till 2009 ökade barnfattigdomen i Biskopsgården från 29,3 till 34,9 procent och i Bergsjön från 52,2 procent till 57,7 procent. Medan barnfattigdomen i stadsdelar som Askim och Torslanda landade på 3,8 respektive 2,1 procent under samma år i samma stad.
– Förorten är social, inte geografisk. Askim som också ligger en bit utanför staden blir aldrig kallad för förort. En förort är alltid billig, fattig och invandrartät. Arbetarklassen är rasifierad och diskriminerad. Och på olika sätt utestängd från arbete och möjligheter, säger Majsa Allelin, sociologistudent och en av de mer tongivande ungdomarna under samtalet.
Majsa Allelin var även en av dem som var drivande för att få Bobby Seale, en av grundarna till de Svarta pantrarna i USA, att komma och delta i första maj-firandet. Ett samarbete med Göteborgs universitet och ABF hjälper till att bekosta den numera 75-årige Seales besök. På Pantrarnas Facebookgrupp går det att se en videohälsning från Bobby Seale, där han förutom att berätta anekdoter utlovar ett politiskt uppvaknande. Något Pantrarna i Göteborg säger sig haft med sig under uppväxten.
– Jag ser dum ut men jag är inte blind. Jag är inte politisk men jag befinner mig i det politiska. Jag är uppväxt i generationen som varit med om mycket. Vi pratade blattesvenska överallt utom i klassrummet, min lillasyster pratar likadant nu. Och efter skolan har jag haft svårt att få jobb, säger Muhammed Abdulrahman, arbetslös och vice ordförande i Pantrarna.
