150 000 kommer, så många att stadion svämmar över och lämnar stora grupper i trapporna, i ingångarna och utanför på gatan där de följer presidentens tal på storbilds-tv. Det kunde blivit ännu fler om inte regeringen för tillfället, av orelaterade anledningar, varit osams med några av landets viktigaste fackförbund.
Trummor och fyrverkerier håller stämningen hög. Som uppvärmning inför Kirchners entré rullar ett synnerligen professionellt producerat montage över storbildsskärmen, som följer presidentparet Kirchners väg från kravallerna 2001 och den knappa valsegern 2003, till dess lågvattenmärke med nederlaget mot jordägarorganisationerna 2008, över förstatligandet av pensionsfonderna, den nya medielagstiftningen och andra framgångar från senare tid.
Kirchner intar podiet synbarligen rörd (eller kanske till synes rörd) och talet, med sedvanliga referenser till hennes 2010 avlidne make Néstor, avbryts flera gånger av talkörer, där den kraftigaste är ”Argentina! Argentina! Argentina!”.
Intrycket från Velez Sarsfield bedrar inte: olika opinionsundersökningar uppskattar stödet för expropriationen till mellan 60 och 80 procent. Faktiskt säger sig en majoritet föredra ett helt statligt YPF, eller rentav en helstatlig oljesektor, medan åtgärden hittills bara skapat ett blandat företag med statlig majoritet, och det fortfarande finns tiotals privata företag kvar på marknaden, om dock inget av dem i närheten av lika stort som YPF, som kontrollerar drygt 30 procent av produktionen och merparten av reserverna.
YPF privatiserades 1998; i en ytterst misstänkt manöver skrevs värdet på företagets reserver ned med 30 procent just före värderingen, för att kort tid efter köpet skrivas upp igen. Repsol köpte YPF för under 10 miljarder dollar och under de 13 år det var i deras ägo plockade de hem över 13 miljarder. Det var möjligt genom att företaget gjorde ytterst små investeringar: de sista tre åren var vinstutdelningen faktiskt i genomsnitt 130 procent av vinsten. Det fick dock till resultat att produktionen sjönk till hälften, en starkt bidragande orsak till att Argentina sedan 2003 gått från att exportera energi för 4 miljarder dollar till att importera för 10 miljarder, och det omedelbara skälet till exproprieringen.
– När företaget var privat blev det väldigt misskött, det var dåligt för landet. Vi hoppas att staten gör det bättre. Vi har mycket förtroende för Cristina. Innan Kirchners kom hade vår by 80 procents arbetslöshet och nu är det nere på 12 procent, säger Flavio Moyano. Han har rest till Velez Sarsfield med sin fackförening UTD ända från General Mosconi, ett dygn norrut. Just där Repsol skapade massarbetslöshet genom drastiska personalnedskärningar vid YPF:s gamla installationer.
Respol hävdar att de låga investeringarna framtvingats av att Argentina satt pristak på gas och olja. Men regeringen har gjort klart att de vill se låga priser för att stödja landets ökande industriproduktion. På ena eller andra sättet var motsättningen tvungen att lösas.
Repsols lokale vd Antonio Brufau har kallat förstatligandet ”olagligt” och kräver 10 miljarder dollar i ersättning. Argentina är berett att betala ut kompensation, men tänker göra sin egen beräkning där man bland annat drar av miljöskador. Att rena oljeskadad jord och återställa naturen kring övergivna oljekällor skulle enligt en del beräkningar bara det kosta mer än 10 miljarder dollar.
Repsol har dock fått starkt stöd av Spanien, vars utrikesminister bland annat sagt att Argentina ”skjutit sig själv i foten”. Enligt EU:s utrikespolitiske talesperson, Catherine Ashton, ”skapar åtgärden juridisk osäkerhet för EU:s och alla andra utländska företag i landet. Spaniens regering har vårt fulla stöd i frågan”. Sveriges regering håller med:
– Sverige finner det generella mönstret i den argentinska regeringens politik med bäring på handel och investeringar oroande. Det skadar företagsklimatet […] Sverige visar förståelse för de spanska problem som uppstått [genom nationaliseringen], säger Charlotte Sammelin, chef för UD:s handelsavdelning.
I EU-parlamentet har också en stor majoritet krävt handelssanktioner mot Argentina. Från Sverige röstade samtliga allianspartier och Socialdemokraterna för.