Det första broderiet Johanna Arnesson gjorde var mest som en kul present till en vän och föreställde några enkla fina blommor med texten ”Helvetes jävla skit” på. Gåvan knåpade hon ihop utifrån ett färdigt broderikit signerat designgruppen Fuldesign och började efter det själv laborera med klassiska broderimönster.
– Jag köpte något vanligt broderipaket och bytte ut texten till ett citat från en Nirvanalåt. I stället för den klassiska bonadsformen med texter som Hem ljuva hem kan man skriva dit ett eget budskap.
Motiven Johanna Arnesson skapar tangerar ofta det politiska och komiska. Under de snart fem år som gått sedan hon började brodera har hon berört ämnen som vegansim, rriotgirls, klasskamp samt flera citat och porträtt på tänkare som bell hooks, Karl Marx och Audre Lorde.
– Till tioårsdagen av Göteborgskravallerna gjorde jag ett broderi baserat på ett foto från Vasagatan stunden efter att Hannes Westberg blev skjuten, med texten This is what democracy looks like. Det är en av mina favoriter, men jag funderade en del under tiden som jag broderade det om det verkligen var okej, med tanke på att det föreställer en riktig person som fortfarande lever och hanterar en traumatisk händelse.
Broderiet på Hannes Westberg ställdes med andra av Johanna Arnessons verk ut på Skövdes stadsmuseum under hösten fram till början av våren, i en utställning som skildrade hemslöjden i Sverige under 100 år. Mottagandet av broderierna visade sig bli betydligt mer sansat än vad hon trott, särskilt med tanke på att en av bonaderna citerade en bit ur Valerie Solanas SCUM-manifest. Stycket där Solanas bland annat drar slutsatsen att alternativet för kvinnor, utifrån hur samhället ser ut, borde förgöra det manliga könet.
– Jag vet inte om det är själva formen för det politiska uttrycket som gör att folk ibland inte regerar så starkt. Jag hade föreställt mig att folk skulle vara mer negativa, kanske avdramatiserar formen budskapet. Förhoppningsvis fungerar det ändå som ett sätt att väcka politisk diskussion och kanske gör det snarare lättare att ta till sig, även om inte jag märker det.
När Johanna Arnesson ombeds beskriva vad hon gör brukar hon säga att hon pysslar med korsstygnsbroderier. Hon har bitvis svårt att definiera sig som aktivist då hon känner att hennes verksamhet inte är tillräckligt utåtriktad.
Broderandet sker hemma i en krets av vänner, där hantverken fotograferas för att sedan läggas upp på bloggen. Men hon räknar samtidigt till viss del in sig i craftivismen då det just handlar om att kombinera handarbete med politiska budskap.
– Det finns en claimande tanke bakom det hela. Jag har växt upp med 90-talsfeminismen som mycket handlar om att ta tillbaka traditionella kvinnliga saker och blanda symboler och uttrycksformer. Samtidigt som man inte får glömma klassperspektivet i det hela, du måste ha tid för att sitta ned med ett handarbete.
