Bordshockeyspelen står staplade från golv till tak i hall och sovrum. Under bordet i vardagsrummet ligger små svarta plastpuckar utspridda över golvet. På en hylla i källaren står en trunk full av landslagströjor. Det är inte svårt att räkna ut vad Sissie och Jerry Wikström ägnar sig åt på fritiden. De, om några, personifierar bordshockeyn i Sverige.
Sissie Wikström, 46, och hennes man Jerry Wikström, 54 år, har spelat bordshockey sedan 1980-talet. De har båda tagit VM-medaljer och arrangerat tävlingar. Hemma i villan i Stureby i södra Stockholm går det snabbt upp för en besökare vad deras främsta intresse är. Det vimlar av bordshockeyspel.
Jerry Wikström, som till vardags arbetar som spärrexpeditör i Stockholms tunnelbana, förklarar att de som är arrangörer får ungefär 70 nya spel varje år skickade hem till sig av Stiga som tillverkar spelen.
Som sexåring började han spela mot sina storebröder. Då, på 1960-talet, var det ett fyrkantigt trähockeyspel som gällde. Bordshockeygubbarna var tvådimensionella och platta.
– På den tiden hade alla ett bordshockeyspel. Det vimlade av så kallade köksbordsmästare och vart man än kom så kunde man utmana någon på en match, säger Jerry Wikström som gick med i sin första klubb, Stockholms IK, 1986.
Det första svenska mästerskapet arrangerades 1982 och där placerade han sig bland de 100 främsta av de sammanlagt 500 deltagarna. Han har fortfarande inte missat ett enda SM. Han främsta meriter är annars ett silver i lag-VM för veteraner och två bronsmedaljer i lag-SM.
Sissie Wikström, som arbetar som butiksbiträde, kom i gång med bordshockeyspelandet först på 1980-talet då Jerry ville ha någon att träna med. Hon stod vid sidan om vid två SM, men tredje året var hon med och kom då trea i damklassen.
– Jag tyckte inte jag tillräckligt bra för att vara med i början. Som tjej måste man prestera om man ska accepteras, det är mycket lättare för en kille att bara vara med på skoj, säger Sissie Wikström.
1991 startade de Enskede Bordshockeyklubb tillsammans med ett par arbetskamrater. Som mest hade den väl fungerande klubben 30 betalande medlemmar. Det fanns en styrelse, upptryckta klubbtröjor och ett medlemsblad som skickades ut en gång i månaden. De arrangerade tävlingar varannan vecka i en hyregästföreningslokal i Rågsved dit alla intresserade i Stockholmsområdet kom. Man spelade på vardagskvällar och hade som mest 48 deltagare under en kväll. Utöver de lokala tävlingarna har Sissie och Jerry Wikström även arrangerat SM och VM med hundratals deltagare.
Under flera år rådde inom bordshockeysverige – som fortfarande är kraftigt mansdominerat – ett sexistiskt klimat där den allmänna attityden var att tjejer inte hade något där att göra. För Sissie Wikström innebar detta extra tändvätska och hon tränade för att tvåla dit så många män hon bara kunde. Hon utvecklades, blev damvärldsmästare 1993 och 1997 och kunde hävda sig även i de öppna klasserna där både män och kvinnor tävlade. Hon berättar hur hon under 90-talet, när folk inte visste vem hon var, åkte iväg till andra städer och mötte killar som blev skitsura när de fick stryk av en tjej.
– De tänkte att ”en tjej, henne måste man ju slå”, och så åkte de på dyngtorsk. Det var skitkul, säger Sissie Wikström och skrattar.
– En del blev skitförbannade tills någon klubbkamrat sade att ”ta det lugnt, hon är världsmästare”. Då fattade de, säger Jerry Wikström.
Sedan över ett decennium tillbaka råder dock en bra och mer inkluderande attityd gentemot de kvinnor som spelar.
– I dag är det stor skillnad. I slutet av 90-talet var tjejutövarna accepterade, man märkte det bland annat på att folk även hejade på tjejerna som lirade damklassen i VM, säger Sissie Wikströmsom under årens lopp hunnit med att bli svensk mästare för damer hela fem gånger.
Det är den sociala biten, att träffa vänner och bekanta och resa iväg till andra städer som är det roligaste med bordshockeyn.
– Man har fått trevliga vänner genom det här. Ibland kommer det över någon och man fikar, snackar och tar ett par matcher. Själva tävlingsmomentet vid större tävlingar är egentligen inget kul, då mår man nästan illa av prestationsångest, säger Jerry Wikström.
Det har blivit ett otal minisemestrar genom åren då de åkt och tävlat under helgerna. Förutom små och stora städer runt om i Sverige har de även tävlat i Hamburg, Paris, Oslo, Helsingfors och Åbo.
För Sissie Wikström vore drömmen att en dag ta en plats i herrlandslaget, vinna veteran-SM eller VM.
– Att ha så roligt som möjligt är mitt mål, säger Jerry Wikström som avslöjar att han tränar på egen hand en halvtimme varje pass i spärren.
Sissie Wikström, som inte har någon möjligt att stå och nöta detaljer på jobbet, nöjer sig med ett par matcher i veckan mot Jerry Wikström och lite centerfintsträning någon gång ibland.
I slutet av maj går SM av stapeln i Skarpnäck i södra Stockholm. Wikströms är självfallet på plats, två av sönerna kommer också att följa med.
– Tioåringen som är duktig på datorer har lovat att hjälpa oss med spelarregistreringen och sjuttonåringen kommer vara med och lira, säger Jerry Wikström.
För Sissie och Jerry Wikström väntar säsongens höjdpunkt i juni då EM arrangeras i Riga, Lettland.
– Det ska bli härligt att uppleva den speciella atmosfären med alla landslag och världens bästa spelare. Det är roligt att man spelar tillsammans för laget, säger Sissie Wikström.
Sverige som länge varit en gigant i bordshockeyvärlden har de senare åren fått se sig slaget av framför allt Finland och Ryssland, som de bästa spelarna i världen kommer ifrån.
– Återväxten här i Sverige är inte så bra, det kommer någon ny ung spelare per år. I Moskva däremot finns det cirka 400 aktiva. Men en positiv grej är att alla som börjar spela har bra möjligheter att slå sig fram på kort tid då konkurrensen inte är så stark, säger Sissie. Wikström
Båda tänker de fortsätta lira ”tills fingrarna inte orkar längre”.