För första gången sedan Spaniens diktator Francisco Francos död 1976 har Kataloniens alla fackföreningar gått ut med ett gemensamt pressmeddelande.
CCOO, UGT, CGT, CNT, USO, Solidaridad Obrera och Confederación Intersindical uttalar sin oro för repressionen i Katalonien. Gripandet av fackliga ombud och medlemmar under generalstrejken den 29 mars och senare under första maj i flera katalanska städer ses av organisationerna som ett försök att tysta ned oppositionen som jäser på gatan.
Facken krävde även aktvisten Laura Gómez frigivning.
Laura Gómez är Barcelonas LS av CGT:s sekreterare. Hon satt nyligen häktad i 23 dagar.
Laura Gómez greps efter en facklig demonstration i Barcelona och häktades dagen därpå.
Under demonstrationen deltog hon i en aktion framför Barcelonas börs, där en kartong med papper brändes. Enligt polisen har hon dock deltagit i de våldsamma kravallerna som utbröt mellan polis och demonstranter på en helt annan plats.
Trots vittnen och fotografier som motbevisar åklagarens och polisens uppgifter fick Laura Gómez sitta drygt tre veckor i häktet. Efter en bred kampanj i hela Katalonien frigavs hon den 17 maj mot en borgenssumma på 6 000 euro.
Varför hölls då Laura Gómez fängslad trots fotografier och vittnen som strök hennes version av händelserna?
I pressmeddelandet fördömer fackföreningarna ”de politiska beslutsfattarna som skapar ett auktoritärt klimat för att förgöra befolkningens och arbetarnas rättigheter och kriminalisera, skrämma och hota befolkningen och direkt attackera de organisationer som har valt att kämpa, motstå och försvara oss”.
Den högst ansvarige för polisen i Katalonien, Felip Puig, bedriver en säkerhetspolitik som går ut på att utmåla alla demonstranter som våldsamma, vilket får polisens våld att framstå som berättigat. Detta drabbar såväl fotbollssupportrar som studenter och arbetare.
Och i strävan att skapa lag och ordning verkar alla medel tillåtna. Det kan vara skapandet av en webbsida där påstått våldsamma personer hängs ut utan domstolsbeslut, hög tolerans mot polisens övertramp mot journalister och allmänheten, eller att strunta i domstolsbeslut som tvingar kravallpolisen att bära id-nummer synligt.
Trots kriminaliseringen från regionsregeringen växer protesterna mot dess politik både i antal och styrka. Polisens försök att infiltrera demonstrationer har avslöjats ett antal gånger, och på nätet cirkulerar olika videoklipp där polisinfiltratörer omringas och måste räddas av sina uniformerade kamrater. Försöken att dela demonstranterna i ”goda” och ”onda” har ideligen misslyckats och nya broar av samverkan byggs mellan de olika kulturella, fackliga och medborgerliga grupperna.
Laura Gómez skrev från fängelset: ”Nu måste vi stå enade och fortsätta kampen. Vi får inte ge upp. Vi måste överge rädslan.”
