Under en av årets första badvänliga sommardagar är Kanaanbadet i Vällingby fullt av barn och som leker och badar i vattnet. Inga tecken syns efter den tragedi som utspelade sig vid samma strand för nästan exakt ett år sedan när en fjortonårig flicka drunknade precis här.
– Flickan som drunknade kunde inte simma, berättar Lisa Ahrén.
Hon är lärare i Vällingby, dock inte vid den skolan flickan gick i.
Simkunnigheten i Sverige ligger på drygt 90 procent bland landets femteklassare, enligt en tillsyn av Skolverket från 2010.
– Simkunnigheten i vår skola är inte hög. Det beror troligen på att familjer inte tillbringar sin semester vid vatten av kulturella eller ekonomiska skäl, eller där man helt enkelt inte har råd att se till att ens barn kan simma ordentligt.
Myndigheten för säkerhet och beredskap, MSB, genomförde en undersökning bland alla barn i åldrarna 0–17 år som drunknat under åren 1998 till 2007. MSB ville utröna eventuella samband mellan offren. Överrepresentation bland dödsoffren fanns av barn med föräldrar från Mellanöstern samt barn till ensamstående föräldrar.
– Även om barn i Sverige kan simma bra, finns det tydliga tecken på att det skiljer sig oerhört mellan olika områden. Skillnaden mellan två skolor i samma kommun, men som ligger på var sin sida av vägen, kan vara enorm, säger Anders Wernesten som är vattensäkerhetsexpert vid Svenska livräddningssällskapet, SLS.
De skolor som har mer resurser har fler simkunniga barn.
– Simkunnighet i Sverige börjar inte bli en fråga om segregation. Det är redan en fråga om segregation.
Det är skolorna i Sverige som har ansvaret för att barn ska lära sig simma. Problemet har varit hur man definierat simkunnighet. I läroplanen från 1994 anges ingen exakt definition av simkunnighet. I praktiken har det betytt att en skola har kunnat ta med en skolklass till badhuset en dag och sett att barnen kan simma en godtycklig sträcka på exempelvis tio meter. I regel görs varken uppföljningar eller satsningar på utveckling av simkunnigheten vid sådana skolor, vilket har lett till att vissa barn aldrig har lärt sig att simma ordentligt. Skolor med mer resurser har kunnat prioritera annorlunda.
Enligt den nya läroplanen från hösten 2011 ska alla skolor se till att barn i årskurs sex kan simma. Det betyder att en tolvåring ska kunna hamna med huvudet under vattnet, komma upp till ytan och simma 200 meter och 50 meter på rygg. Annars får man underkänt i betyg i ämnet Idrott och hälsa. Huruvida framtiden ser bättre ut vad gäller simkunnigheten bland barn vågar inte Anders Wernesten hoppas på.
– Skillnaden med den nya läroplanen är att det kommer att märkas tydligare om barn inte kan simma ordentligt. Om många barn får underkänt i Idrott och hälsa kommer ansvariga förhoppningsvis att reagera och göra något åt det.
Den reaktionen skulle eventuellt uppstå när eleverna redan är tolv år. Och föräldrar till barn som själva är ovana vid vatten tar sig inte till badhusen och riskerar då att deras barn aldrig lär sig simma. Anders Wernesten tror att nyutbildade simlärare från utomnordiska länder kommer att kunna locka ovana barn till simhallarna inom kort. Det skulle kunna vara en del av lösningen, menar han.
Många föräldrar väljer att ta sina barn till simkurser utanför skoltid. SLS har gjort attitydsundersökningar bland föräldrar om vilken ålder de tycker är rimlig för att lära sig simma.
– Trots att skolor ska ansvara för att barn lär sig simma så finns det en tydlig attityd bland föräldrar att barn ska lära sig simma vid åtta års ålder och inte vänta tills man blir tolv.
Därför är det många föräldrar som sätter sina barn i simskolor redan vid sex års ålder, för att de ska få vattenvana och lära sig simma tidigt. Men inte alla har råd.
Kostnaden för en simskolekurs skiljer sig kraftigt i landet. Enligt en undersökning som försäkringsbolaget Trygg-Hansa har gjort är Blekinge läns femteklassare bäst i landet, där kan 95 procent simma. På ett av badhusen i Blekinge län, Väggabadet, kostar en simkurs under en termin med åtta träffar 400 kronor.
Enligt samma undersökning är femteklassarna i Stockholms län sämst, där kan endast 75 procent simma. En terminskurs på Eriksdalsbadet i Stockholm kostar 700 kronor.
– Det är väldigt dyrt, säger läraren Lisa Ahrén, som själv är tvåbarnsmamma.
– Det kostar alltså 100 kronor per gång, och barn är ofta sjuka. Då kostar det cirka 100 kronor för varje gång man missar en lektion. Man förstår om ensamstående och låginkomsttagare prioriterar bort det.
I StockholmS stad svarar Bo Sundin, M, ledamot i idrottsnämnden, att 700 kronor är ett rimligt pris för en termins simkurs.
Stockholm ligger sämst till i landet vad gäller simkunnighet. Vore det inte rimligt att införa billigare terminskurser för de som vill lära sig simma?
– Vi erbjuder redan gratis simundervisning i skolorna i Stockholm, och vill man välja att även gå i privat regi så är det ens eget val. Då får man även betala för det. Till Stockholm flyttar det in väldigt många människor som kommer från länder där man inte är lika van vid vatten som i Sverige, en del kanske inte ens kan simma. Då är det svårare att lära sitt barn att simma. Vi har satsat i olika områden som Järva och Skärholmen där vi erbjuder simkurser där bara kvinnor och flickor är välkomna.
Hur ser det ut i andra änden av segregationen? Arbetaren talade med en lärare, som vill vara anonym, vid en skola i en av Stockholms rikaste stadsdelar. Simkunnigheten i den skolan är nästan 100 procent.
– De barn som inte kan simma där har föräldrar som tror att barnen redan kan simma och därför inte vill att barnen ska ta av sin skoltid för att gå och öva simning i badhuset, säger läraren.
– De brukar säga att ”mitt barn kan visst simma. När vi var utomlands senast var mitt barn i poolen hela dagarna”. Vad man inte tänker på som förälder är att barnet kanske kan leka i grunt vatten men inte simma när det blir djupt.
