Det finns många som skriker sig hesa om förbud mot bemanningsföretag och en återställning av lagen om anställningsskydd, och jag brukar vara en av dem. Men denna debatt kastar tyvärr en stor skugga över ett problem som är större än lagar, dåliga avtal och fackliga ledningar.
För visst är det dåligt att man inte bara försämrat anställningsskyddet på det företag man arbetar på som inhyrd utan helt förintat den. Visst är det illa att man i avtalsrörelsen byter förbättringar på ett område mot försämringar på ett annat så att vi bara flyttar runt våra positioner i stället för att flytta fram dem. Och visst är det hemskt att läsa om lokala fackklubbar som förhandlar bort grundläggande fackliga principer så som turordningsregler eller det fackliga löftet. Men det finns ett större mer grundläggande problem.
Att arbetsgivarna använder en söndra och härska-strategi är inget nytt, men det är alltid lika effektivt. Överallt på jorden splittras vi och försvagas av att fokus läggs på vilka partier vi röstar på eller tillhör, vilken religion vi har eller inte har, färgen på vår hud, vilket fotbollslag vi hejar på, vilken förort vi älskar, vilket språk vi talar eller vilken kultur vi kommer ifrån. Dessa är skillnader som finns och som inte skall förnekas, men det finns något som förenar oss också. Något som genom kollektiva erfarenheter och praktisk handling kan bli en grund på vilken vi kan bygga oss starkare än någon arbetsgivare. Nämligen kunskapen om att vi är arbetare och har gemensamma intressen. Oavsett min arbetskamrat röstar på Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet. Oavsett hon är inhyrd eller fastanställd och oavsett hon född i Sverige eller i Irak, så gör det lika ont i hennes handleder när maskinernas vibrationer gör sönder hennes händer.
Vi bör fokusera på det som enar oss på arbetsplatsen istället för på det som splittrar oss. Genom att handla gemensamt kan vi skapa oss kollektiva erfarenheter, så att en enskild arbetare på arbetsplatsen blir lika stark och säker som alla arbetskamrater är tillsammans. Detta är viktigare än lagar någonsin har varit eller kommer att bli. Att vi inte lär oss det innan vi lär oss lagarna är ett stort problem.
Visst är det svårare att kämpa fackligt med försämrad arbetsrätt och bemanningsföretagen är ett problem, men runt om i världen finns det arbetare som måste riskera sina liv och sin frihet för att organisera sig med sina arbetskamrater, för att flytta fram sina positioner. Liksom svenska arbetare har gått före oss kan vi fortsätta gå. Om de kan så kan även vi.
När ett angrepp på en arbetare är ett angrepp på alla arbetare så spelar det ingen roll i fall vi är timanställda, inhyrda eller fastanställda. För då har alla samma anställningsskydd – ett anställningsskydd som är tusen gånger säkrare än vad en tillsvidareanställning med vår bristfälliga lagstiftning någonsin har varit eller kan bli. Så, gärna en förstärkt arbetsrätt men först en rejäl arbetarsolidaritet!
Texten har tidigare publicerats på Arbetarsolidaritet.org.
