Sprickorna i det sydafrikanska samhället har sällan visats så tydligt som nu, när den allvarligaste demonstrationen av polisbrutalitet någonsin i landets demokratiska historia skapat ödeläggelse i platinagruvan i Marikana.
Ägaren till gruvan, företaget Lonmin, som bland annat är listat i London och Johannesburg, hade bara några dagar före händelserna kritiserats hårt i en rapport av den kyrkobaserade NGO:n the Bench Mark Foundation. Stora delar av arbetsstyrkan är anställda av underleverantörer, de använder migrantarbetare och betalar låga löner. Säkerheten är bristfällig, dödsolyckorna oroväckande många, och levnadsstandarden bland gruvarbetarna och deras familjer är bedrövlig, slog rapporten fast. Organisationen hade med dessa fakta i handen dessutom varnat för risken till våldsam konflikt, konstaterades det i ett pressmeddelande ett par dagar efter tragedin.
Under en presskonferens dagen efter massakern brast Joseph Mathunjwa, ordförande för det oberoende facket Association of Mineworkers and Construction Union, AMCU, ut i gråt när han beskrev hur han försökt få arbetarna att lämna den kulle som 3 000 av dem ockuperade.
– Jag vädjade till dem. Jag sade, lämna den här platsen, de kommer att döda er, återberättar den sydafrikanska tidningen Mail and Guardian.
Men arbetarna lyssnade varken till Mathunjwa eller det större och mer etablerade facket National Union of Mineworkers, NUM, som tillhör federationen Cosatu, i sin tur partner till regeringspartiet ANC. Av de många otydliga och motsägelsefulla rapporter som hittills framkommit verkar det ändå klart att strejken inte var ledd av någon officiell facklig representant.
Många av de strejkande hade som uppgift att borra under jorden. Deras arbete anses som ett av de farligaste och tyngsta. De tjänar omkring 4 000 rand (drygt 3 000 kronor) i månaden, men de kräver 12 500 rand i månaden. I skrivande stund fortsätter de strejken.
– Att förvänta av oss att vi ska gå tillbaka är en förolämpning. Många av våra vänner och kollegor är döda, sedan förväntar de sig att vi ska återuppta arbetet. Aldrig, sade en
av arbetarna Zachariah Mbewu, till mining.com.
AMCU bildades 2001 av Mathunjwa, som strax innan uteslutits från NUM. Sedan dess har facket skapat sig baser där NUM tidigare haft en stark ställning och är den officiella representanten vid förhandlingar vid flera gruvor.
I dagarna har AMCU kritiserats för att lura till sig medlemmar från NUM genom att lägga fram optimistiska krav som sedan inte följs upp. Kommunistpartiet, också i allians med ANC och Cosatu, i Sydafrikas nordvästra provins kräver att Joseph Mathunjwa ska arresteras för att ha ”planerat” och ”koordinerat” blodbadet och att presidenten ska initiera en utredning av AMCU:s ”våldsamma natur och anarki”.
När det gäller NUM menar den mer radikala vänstern att de för länge sedan slutat representera arbetarna. Att Cyril Ramaphosa, som en gång i tiden startade NUM, nu sitter i Lonmins styrelse och dessutom driver företaget Shanduka som äger majoriteten av aktierna i ett partnerföretag till Lonmin, ses som en bitter ironi i sammanhanget.
– De etablerade facken kan inte skydda de mest sårbara arbetarna. NUM kunde ha spelat en progressiv roll och kunde ha stöttat arbetarnas krav. Men facket har verkligen förrått dem, säger Mondli Hlatshwayo, doktorand i industrisociologi och mångårig aktivist i sociala rörelser i Sydafrika.
President Jacob Zuma har initierat en utredning, där flera av regeringens ministrar ingår, för att utröna vad som egentligen hände. Samtidigt har flera sociala rörelser och andra organisationer påbörjat en egen undersökning, där arbetare och deras familjer ska få vittna om både händelserna och livet kring Lonmins gruva.
– För mig handlar det främst om att vi inte kan lita på den statsledda processen. Våldet var klart och tydligt orsakat av staten, genom polisen. Jag har inga förväntningar på den utredningen – ANC kommer att använda den till att rättfärdiga dödandet av människor, kommenterar Mondli Hlatshwayo.
Den alternativa utredningen hoppas han ska kunna leda till en rättsprocess, där staten kan ställas inför rätta.
– Det kommer inte att återuppväcka de döda, men det kan tjäna till att ställa ANC-regeringen till svars, säger han.
