Över en vecka har gått sedan 26 000 offentligt anställda lärare i Chicago gick ut i strejk. En av de avgörande punkterna i den pågående konflikten handlar om att borgmästaren Rahm Emanuel vill att lärarna ska utvärderas utifrån elevernas prestationer i standardiserade prov.
Även om många lärare hoppas kunna gå tillbaka till jobbet den här veckan väntar fortsatt hårda förhandlingar mellan fackförbundet Chicago Teachers Union, CTU, och borgmästaren innan något avtal står klart.
– Det finns fortfarande stora problem att lösa, säger gymnasieläraren Stephanie Bradley. Om vi röstar för att avbryta strejken har vi ändå visat att vi menar allvar, men att vi kan lösa de problem som återstår vid förhandlingsbordet.
För att få bukt med ett skenande budgetunderskott har administrationen beslutat att stänga flera skolor i centrala Chicago. En av de större frågorna som är kvar att lösa blir därför vad som kommer hända med de många lärare som drabbas. Fackets krav är bland annat att de som tvingas sluta ska ha förtur till nya tjänster.
Administrationens försök att få strejken olagligförklarad i domstol misslyckades på måndagen och retoriken har ofta varit hård. Facken har anklagats för att utnyttja de mer än 350 000 drabbade eleverna som spelpjäser för att vinna politiska poäng.
Trots detta ses strejken på flera håll som en viktig seger för USA:s lärarförbund, som lidit svidande nederlag i liknande konflikter i bland annat städerna Philadelphia och Los Angeles.
Att Chicago är president Barack Obamas hemstad, och att borgmästare Rahm Emanuel tidigare arbetat som Vita Husets stabschef, har också lett till att konflikten fått stor uppmärksamhet på nationell nivå mitt i pågående valkampanj.
Men att facket hittills lyckats driva igenom vissa krav, bland annat lönehöjningar, betyder inte att det är en ren seger för CTU, menar Bob Bruno, professor i arbetsrätt vid University of Illinois.
– Administrationen har också fått igenom en hel del av sina krav, säger han, och syftar till exempel på att lärarna kommer att få längre arbetsdagar.
Det är svårt att veta vilken effekt de senaste veckornas händelser kommer ha på relationen mellan den politiska ledningen och facken.
– Det är möjligt att detta kommer leda till mer samarbete mellan administrationen och fackförbunden. Det finns också risk för att man i framtiden kommer vägra kompromissa, säger Bob Bruno.
I början av strejken uttryckte majoriteten av föräldrarna förståelse för lärarnas krav. Men nu finns det risk för att en förlängd konflikt kommer att ha en negativ effekt på föräldrarnas stöd.
– Det känns ibland som att man struntar i barnens utbildning och i stället försöker göra ett nationellt exempel av Chicago, säger tvåbarnsmamman Andrea Nofsinger.
Hon berättar att både hon och hennes man arbetar heltid och att det har varit svårt att hitta aktiviteter till deras nioåriga dotter, även om de har haft tur då deras yngre son går i privat förskola ett par dagar i veckan och har barnvakt de övriga dagarna.
– Jag stödjer till viss del lärarnas kamp, men det är frustrerande att tänka på all undervisning som går förlorad. Jag kan inte ersätta en utbildad lärare, säger hon.
Det är just för barnens skull som de flesta lärarna gärna vill komma tillbaka till jobbet så snart som möjligt, säger Stephanie Bradley, som sedan åtta år tillbaka undervisat i socialkunskap.
– Jag och många andra lärare gav eleverna hemläxa att göra medan vi var borta, även om vi inte visste hur länge strejken skulle vara. Vi kommer också att lägga på en extra vecka i slutet av året för att eleverna inte ska gå miste om någonting.
