En ny delegation från den så kallade trojkan – EU, ECB och IMF – landade i Aten förra helgen för ytterligare en förhandlingsomgång om Greklands ständigt missade budgetmål. Besparingar för ytterligare 11,5 miljarder euro måste klubbas. Trojkans första förslag – avskedande av 150 000 offentliganställda under de närmaste åren – har inte fått majoritet i den svaga trepartikoalition som står bakom den grekiska regeringen. I stället väntas man förhandla om bland annat en höjning av pensionsåldern från 65 till 67 år (de omskrivna pensionerna redan innan 60 har aldrig omfattat mer än en minoritet av de grekiska arbetarna och då under speciella omständigheter) och slopande av grundavdraget på 5 000 euro, vilket med andra ord är en skattehöjning särskilt riktad mot de fattigaste.
Den grekiska regeringen har inget större hopp om vare sig fler skuldavskrivningar eller nya lån, utan vill bara ha en ytterligare tidsfrist att möta kraven i åtstramningspaketet. I själva verket innehåller Greklands nödlånsavtal redan en skrivelse om att tidsfristen kan utsträckas vid en fortsatt depression, som landet utan tvekan nu befinner sig i. Portugal beviljades förra veckan en extra frist på ett år utan större diskussion, påpekar krönikören Nick Malkoutzis i den grekiska dagstidningen Ekathimerini. Men i Greklands fall har fordringsägarna intagit en hårdare attityd.
Greklands primära budgetunderskott – alltså saldot innan räntebetalningarna på dess astronomiska lån – är nu faktiskt nere på bara 1,5 miljarder euro, bättre än vad som förväntades i trojkans senaste prognos. Det förklaras helt av större nedskärningar än beräknat – skatteintäkterna blev 4,7 miljarder under prognos på grund av den kollapsande ekonomin. Samtidigt är arbetslösheten nu 22 procent, i officiella siffror den näst högsta i världen efter Spanien.
Men EU har också mer långtgående planer för det skuldsatta landet. I början av september skickade trojkan ett brev med krav på omfattande förändringar i grekisk arbetslagstiftning. Bland kraven märks sex dagars arbetsvecka, slopad arbetstidsreglering, och ytterligare sänkt minimilön till 586 euro (runt 500 svenska kronor) i månaden. ”Åtgärderna är nödvändiga på grund av den höga arbetslösheten, som man måste undvika blir strukturell”, heter det i brevet.
EU-parlamentets ordförande, den tyske socialdemokraten Martin Schulz, framförde nästan samtidigt en än mer kontroversiell idé. Enligt honom borde Grekland inrätta ”ekonomiska frizoner”, efter mönster från länder som Kina och Vietnam, där utländska företag skulle kunna etablera sig, och där normala arbetslagar och skatter inte gäller. Inom zonerna skulle Grekland ha ”ett visst mått av kontroll”, förklarade Schulz, fast han senare efter kritik lade till att EU inte är ”en ockupationsmakt, utan ett hjälpredskap”. Men även den grekiske utvecklingsministern Kostis Hatzidakis har uttalat sig positivt om frizoner, om än under hans egen regerings kontroll.
Till skillnad från den nuvarande kontraproduktiva svältkuren skulle en sådan åtgärd möjligen ge Grekland en reell möjlighet att exportera sig ur krisen. Men samtidigt skulle det inleda en social kapplöpning mot botten i Europa, eller skynda på den som redan pågar. Ursprunget till förslaget är, enligt Der Spiegel, en plan som den tyska regeringen hade klar redan i maj i år. Där talas om ett ”radband” av frizoner, inte bara i Grekland utan i alla de krisdrabbade Medelhavsländerna. En utveckling som i så fall oundvikligen skulle pressa ned lönerna även längre norrut i Europa.
