Vi är en bit in i september och sommarens tid för reflektion har nått sitt slut. Många har funderat över vad som egentligen är viktigast här i livet, vardagen och vad man vill förändra. Det är hög tid för oss politiker att göra detsamma. Vad ska ses som allra viktigast för politiken – och hur ska vi mäta politisk framgång?
Hur vi mäter samhällsutveckling är avgörande för hur samhället blir. På samma sätt som vi blir vad vi äter gör vi vad vi mäter. I dag har BNP (bruttonationalprodukten) – den ekonomiska aktiviteten – en näst intill allsmäktig roll som välfärdsmått. Men det finns minst fem anledningar till att det är direkt kontraproduktivt och att Sverige behöver nya välfärdsmått så fort det bara är möjligt.
För det första säger BNP mycket lite om vårt välmående. Pengar påverkar men bara upp till ungefär 22 000 kronor per månad. Faktum är att trots en stadig ekonomisk tillväxt är vi i västvärlden generellt inte mer välmående idag än vi var på 1970-talet. Däremot tycks vi på köpet fått mer av sådant som förstör, och med dagens ekonomi håller psykisk ohälsa med stress, utbrändhet, ätstörningar och självskadebeteende på att bli en folksjukdom.
För det andra säger BNP mycket lite om det som påverkar vårt välmående långt mer än pengar – som hur mycket tid vi har för våra nära och kära, hur vår närmiljö är, om vi har tid för det som känns meningsfullt, om tilliten i samhället och så vidare.
För det tredje säger BNP ingenting om fördelningen, varken i förhållande till klass, kön, ålder eller andra grunder till strukturell diskriminering. En del från högerhåll försvarar till och med stora klyftor med argument som att de driver konsumtionen och tillväxten. Ekonomin ska vara till för människorna, inte tvärtom.
För det fjärde säger BNP ingenting om hur Sverige påverkar andra länder. Att prata om alla människors lika värde går bra men att omsätta det i praktiken och kämpa för global rättvisa blir därmed värdelöst med dagens värdering medan världsrekord i vapenexport till världens värsta diktaturer blir att ta ansvar för Sverige.
Sist, men absolut inte minst, säger BNP ingenting om balansräkningen. Med alliansens ekonomiska politik kommer vi på total kollisionskurs med vår egen planet – samma jord som vi är helt beroende av för vår överlevnad. Anders Borgs bankkonto är ur funktion. Det får honom att känna sig rik när han tar ut kapitalet och bränner det, men får inget kontoutdrag så att han kan se att vi snart inte har något kvar att leva av.
Globalt händer det nu i alla fall massor på området. FN, OECD, EU-kommissionen, Världsbanken och IMF tar alla fram nya mått på utveckling. Sarkozy lanserade den så kallade Stiglitz-kommissionen redan 2009 och Camerons hälsominister tror att Storbritannien kommer följa Bhutans exempel och i stället mäta ”välmående” inom tio år. Jag har hittills hittat drygt femtio välfärdsmått och tusentals indikatorer som kan sättas samman till ännu fler, så alternativ finns.
I Sverige lyser alternativen med sin frånvaro men just nu arbetar vi i Miljöpartiet de gröna hårt för att ta fram nya träffsäkra välfärdsmått att presentera redan i höst. Ekonomin måste moderniseras i grunden. Små korrigeringar av det system som skapat de globala kriserna kommer inte att lösa dem. Därför är det oerhört viktigt att även andra partier, organisationer, fackförbund och människor omgående ansluter sig till arbetet, så att olika förslag kan ställas mot varandra och de bästa bli grunden för modern svensk ekonomisk politik som tar oss ur kriserna och in i framtiden – på riktigt.
