December 2011. I utkanten av Budapest sitter Balázs Nagy Navarro och Aranka Szávuly i varsin campingstol utanför entrén till den statliga ungerska televisionen MTV. De är så gott som helt ensamma och vinterkylan gör sig påmind. De diskuterar om de ska åka hem men bestämmer sig för att stanna. De vill inte att det ska verka som om de varit hemma och ätit. Balázs Nagy Navarro har nämligen precis förklarat hungerstrejk. Aranka Szávuly har hoppat över lunchen och är redan hungrig men har slutit upp vid hans sida. De är båda journalister anställda på MTV och dessutom de två vice ordförandena i en fackförening för tv-anställda i Ungern.
Dagen innan har Balázs Nagy Navarro hållit presskonferens och ställt ett ultimatum: om inte de ansvariga straffas för att Zoltán Lomnici, före detta chef för Högsta
Domstolen som varit kritisk mot premiärministern, klippts bort från ett statligt nyhetsprogram några dagar tidigare går han ut i hungerstrejk.
Sommaren 2012. Aranka Szávuly är något försenad till vårt möte. Hon förklarar varför genom att visa mig sin arm som är fläckad av torkad målarfärg. Hon berättar att hon studerat konst tidigare och nu själv börjat måla. Det har hon tid för numera. På hungerstrejkens artonde dag fick hon tillsammans med Balázs Nagy Navarro sparken från MTV.
Aranka Szávuly är övertygad om att det har att göra med deras protest mot manipuleringen av nyheter. På hennes uppmaning löser vi ingen biljett på tunnelbanan. Hon berättar att hon plankar av ideologiska skäl: hon vill inte stödja det, enligt henne, korrupta företag som driver tunnelbanan.
Den relativt nybyggda tv-byggnaden utgör med sina spegelfasader ett apart inslag i sin omgivning – ett industrikomplex med skorstensförsedda kolosser i kulörer från hela den grå färgskalan som för tankarna till de värsta nidbilderna av Östeuropa. Den är som ett rymdskepp som landat fruktansvärt fel och fått en bilhandlare och en verkstad som närmaste grannar.
Vid entrén sitter några människor i campingstolar. De dricker te och äter pannkakor och håller liv i protesten mot manipuleringen av nyheter som inleddes med hungerstrejken och som fortfarande pågår.
– I början var kylan mycket värre än svälten. Hjärnan vänjer sig vid att inte äta. Det var inte så svårt. Men efter en vecka började jag må dåligt. Jag kunde inte koncentrera mig och fick huvudvärk. Mitt blodsocker var riktigt lågt, säger Aranka Szávuly.
De andra demonstranterna hälsar glatt på Aranka Szávuly varpå ett häftigt kindpusskalas inleds. På en grön bajamaja hänger ett plakat med namnen på de nyhetschefer som enligt demonstranterna ägnar sig åt manipulation och måste bort. Bredvid plakatet vajar några pappersmasker i vinden. Aranka Szávuly skrattar och berättar att de haft maskerad och klätt ut sig till nyhetscheferna.
Sedan det ungerska valet 2010 har landet tappat 17 placeringar på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Då fick Viktor Orbáns konservativa parti Fidesz 53 procent av rösterna, vilket gav dem en två tredjedelsmajoritet i parlamentet tillsammans med det kristdemokratiska partiet KDNP. Kort därpå drevs en rad nya lagar igenom, däribland nya medielagar.
I januari 2011 hotade EU-kommissionen med rättsliga åtgärder om den nya medielagstiftningen inte sågs över, och två månader senare gick Fidesz dem till mötes. I december 2011 förklarade den ungerska konstitutionsdomstolen delar av medielagarna grundlagsstridiga. Sedan dess har bland annat en passage som begränsar journalisters möjlighet att skydda sina källor om det tjänar allmänintresset tagits bort.
Samtidigt med lagarna inrättades en ny statlig tillsynsmyndighet, NMHH, vars chef utses av premiärministern och sitter i nio år. Chefen för NMHH, för närvarande den tidigare Fidesz-politikern Annamária Szalai, basar även över ett medieråd som hanterar upphandlingar av sändningsfrekvenser för radio och licenser för tv. Medierådet definierar enhälligt villkor och utser vinnaren. Ett aktuellt exempel på konsekvenserna av detta är när den regeringskritiska radiostationen Klubrádió förlorade budgivningen om sin frekvens till en nystartad och helt okänd radiostation.
Upphandlingen om Klubrádiós frekvens har sedan dess förklarats ogiltig av domstol och det är fortfarande oklart om stationen får behålla frekvensen. Medierådet har därtill mandat att utdela böter till såväl tryckt som elektronisk media. Nyligen bestraffades till exempel radiokanalen Neo FM med 8 000 kronor i böter på grund av ett skämt om pandor i ett satirprogram. Rådet tillsätter också chefen för MTVA, med kontroll över hela public service-systemets tillgångar. Dessutom har den statliga nyhetsbyrån MTI fått en snudd på monopolliknande ställning, då de flesta av deras nyheter är gratis, vilket medför att de får spridning. En av medielagarna föreskriver dessutom att alla public service-mediers nyhetsprogram ska produceras av MTI, vilket lett till uppsägningar hos public serviceföretagen.
Innan Balázs Nagy Navarro fick sparken arbetade han med utrikesnyheter på MTV. Strax före vår intervju går han på ett möte i en av husvagnarna. Det gäller en eventuell studio till Clean Hands Movement. En rörelse som han startade efter hungerstrejken med syfte att skapa ett alternativt och oberoende system för public service-media.
– Det finns inga public service-medier, de har blivit regeringens propagandakanaler. Det är korruption överallt men om inte public service-media rapporterar om det vem gör det då? Folk i andra europeiska länder vet mer om vad som händer här än vad ungrarna gör, säger Balázs Nagy Navarro.
Han såg vad som var på väg att hända strax efter valet 2010. Personer som sysslat med vad han kallar ”demagogisk rapportering” och viss typ av manipulering av nyheter återfick de högt uppsatta positioner de haft under det senaste Fidesz-styret mellan 1998 till 2002. När Zoltán Lomnici klipptes bort från ett inslag i MTV fick han nog.
– Det var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kände att jag inte kunde göra mer, varken som fackföreningsledare eller som journalist. Att hungerstrejka var en desperat handling.
Klockan tio nästa dag har Balázs Nagy Navarro kallat till presskonferens. Han ska visa upp ett domstolsbeslut som fastslår att han och Aranka Szávuly har rätt att hämta sina personliga tillhörigheter som fortfarande är kvar inne i byggnaden, något de förvägrats sedan de fick sparken.
Ett av de senaste exemplen på regeringens inflytande på public service-media är när det uppdagades att den ungerske presidenten Pal Schmitt plagierat sin doktorsavhandling, vilket ledde till att han fick avgå. När den avgående presidenten intervjuades av MTV:s reporter bad denne om ursäkt för att media förstört hans rykte.
– Medielagarna är inte problemet utan att cheferna för public service-media vet vad regeringen vill se och höra, säger en MTV-anställd journalist.
Hon berättar att hon ofta fått order från sina chefer att inte ställa frågor till regeringstjänstemän, särskilt om det gäller något kontroversiellt, utan i stället låta journalister från andra medier fråga.
En annan journalist fick sparken förra sommaren, men arbetar fortfarande för MTV genom ett produktionsbolag.
– Jag är en bra reporter. Jag kan inte komma på några yrkesrelaterade skäl till att jag fick sparken. Det var tydligt att det var politiskt, säger han.
Han berättar att Public Service-media i Ungern alltid har kontrollerats av politiska krafter.
– Den tidigare socialistregeringen gjorde på samma sätt, men inte lika grovt. Ungersk public service-media har alltid varit rutten och ”fucked up”.
Enligt honom blev det värre efter Fidesz senaste valseger.
– Även om min förra chef var knuten till socialistpartiet försökte vi kalla skit för skit och avslöja problem. Jag vet personer som stannade på MTV och fortfarande jobbar där som spottar sig själva i ansiktet. De trodde på något, men nu gör de något helt annat och den enda anledningen är pengar. De tvingas kompromissa med sina egna ideal, hålla tyst och göra vad de blir tillsagda, säger han.
De båda journalisterna vill förbli anonyma för att inte riskera att förlora sina jobb.
– Den rädslan fanns inte innan. Om du går på en demonstration måste du akta dig så att ingen fotograferar dig. Jag gillar inte att känna så, säger han.
Alla journalister håller dock inte med om att pressfriheten i Ungern är hotad.
– Medierådet är oberoende av Fidesz. Viktor Orbán kan inte säga till chefen för Medierådet vad hon ska göra. Det finns självklart informationsfrihet. I internetåldern är det omöjligt att vara orolig för mediefriheten i Ungern, säger András Stumpf, journalist på den konservativa tidningen Heti Válasz.
András Stumpf anser att det är en demokratisk regel att två tredjedels-majoritet i parlamentet utser medlemmarna av Medierådet. Han tror att samma utveckling hade skett om socialistpartiet fått samma majoritet.
– Under socialistregeringen fick vi lite annonspengar från de statliga företagen. Då gick mest pengar till vänsterinriktade och liberala tidningar. Vi får mer nu under Fidesz och då är vänstern arga och hävdar att det är ett hot mot mediepluralismen. Det är skit, i en ideal värld skulle det inte vara så, men kulturen med en medelklass som köper tidningen finns inte i Östeuropa. Tidningarna måste få pengar på något sätt.
Han berättar att han inte har märkt någon skillnad i sitt dagliga arbete, men han är beredd att hålla med om att public service-medierna influeras av regeringen.
– Public service-media är helt under Fidesz kontroll. Det är värre än under socialistregeringen. Men det är inte ett så stort problem. Traditionellt är public service-media i Ungern skit. Väldigt få människor tittar på MTV. Jag tror inte det har så stor inverkan på demokratin i Ungern.
Medierådet och NMHH delar byggnad i centrala Budapest. Vid ingången samsas EU-flaggan med den ungerska fanan.
György Ocskó fungerar som juridisk rådgivare för Medierådet. Han släpper in mig och visar mig till ett konferensrum snudd på värdigt ett EU-toppmöte. I kombination med hans fläckfria engelska ger rummet ett intryck av ett modernt och internationellt orienterat Ungern. Han förklarar att de nya lagarna var nödvändiga för att den gamla lagstiftningen inte var anpassad till den digitala tidsåldern.
– Vi behövde en teknikneutral lösning. Det är svårt att skilja på olika medier nuförtiden.
György Ocskó säger att den nya strukturen med en och samma instans som ser över alla medier var en ekonomisk lösning. Att medlemmarna av Medierådet måste väljas av en två tredjedels-majoritet i parlamentet och att deras ämbetsperiod förlängdes till nio år gör att deras oberoende garanteras, menar han.
– De är inte som partimedlemmar. Sitter de i nio år är de fria från inflytande.
Att Medierådet utser chefen för MTVA, som styr budgeten för hela public service-systemet, ser han inte som ett problem och han säger att Medierådet och NMHH värnar public service-bolagens oberoende.
– Det är inte viktigt vem som är chef för MTVA. Det är viktigare att public service-företagen är oberoende. MTVA kan inte bestämma över innehåll. György Ocskó anser att kritiken som riktats mot medielagarna och Medierådet bygger på felaktiga fakta. Han nämner kritiken mot kravet på balanserad rapportering som exempel.
– Det gäller inte längre för tryckt och onlinebaserad media, utan bara för radio och tv. Det är inget nytt utan det fanns i den förra lagen också. Vi anser att tv och radio ska vara balanserat.
Han förklarar att de inte heller sanktionerar obalanserad rapportering utan att det räcker att berörd media publicerar Medierådets beslut. Beslut som kan överklagas.
Han avfärdar också att den regeringskritiska radiostationen Klubrádiós förlorade frekvens skulle vara ett politiskt beslut.
– Någon kom och erbjöd mer pengar. Hade Klubrádió erbjudit mer hade de fått behålla sin frekvens.
Han berättar vidare att Medierådet insett att de inte kan kontrollera alla typer av medier och låtit bland annat tidningar bli självreglerande i viss mån.
György Ocskó förser sig med en kopp kaffe. Jag frågar varför Medierådet inte utredde Lomnici-fallet.
– Lomnici-fallet var ett stort yrkesmässigt misstag. Det var en dumhet, men det var inte emot lagen.
Det är lördag kväll och medan jag och Aranka Szávuly avslutar vårt samtal i en av husvagnarna skymmer det utanför.
– Mitt liv är svårare nu. Det här har kostat mig mycket.
På frågan om det var värt det svarar hon snabbt.
– Självklart.
Innan hon fick sparken hade hon varit anställd av MTV sedan 1998. Hon flyttade runt på olika avdelningar fram till dess att hon blev reporter 2005.
– Jag kan fortfarande se mig i spegeln. Jag vet många stora namn som sade att det vi gjorde var bra men att de inte ville stödja oss öppet och riskera sin anställning.
Vi får skjuts till tunnelbanestationen av Aranka Szávulys advokat. Om MTV:s beslut att sparka henne och Balázs Nagy Navarro var olagligt kommer att avgöras i rätten.
Klockan närmar sig nio. Vi skiljs åt vid tunnelbanan. Aranka Szávuly berättar att hon måste skynda sig i väg för att möta en lärare som kanske har en bra story om situationen på en skola.
– Jag ser mig fortfarande som journalist. Jag vill göra film och skriva artiklar.
