Barn till ensamstående föräldrar löper tre gånger så stor risk att hamna i fattigdom som de barn som har samboende föräldrar. Men det finns hjälp och stöd att få. Organisationen Makalösa Föräldrar samlar ensamstående över hela landet och erbjuder samtalsgrupper, föreläsningar och sociala aktiviteter.
– Här har vi väldigt roligt tillsammans och jag har fått vänner för livet, säger ordföranden för Stockholms Makalösa Föräldrar, Marie-Louise Dolk.
Klockan är strax efter 13 en lördag i slutet av september. I köket på en öppen förskola på Södermalm i Stockholm förbereder Marie-Louise Dolk dagens kaféträff. Hon gör smörgåsar med ost och sallad, och på diskbänken puttrar kaffekokaren. Hon har varit ordförande för Stockholms Makalösa Föräldrar i tio år. Varje helg arbetar hon med föreningen som har 600 medlemmar. I dag väntas 15–20 ensamstående föräldrar med barn komma för att prata och umgås och få information om föreningens aktiviteter under hösten.
Marie-Louise Dolk gick med i föreningen nästan direkt efter att hon blivit mamma. Pappan till hennes barn bor inte i Stockholm och de kom överens om att hon skulle få enskild vårdnad. Hennes föräldrar och syskon dog tidigt så till skillnad mot de flesta andra föräldrar hade hon inget naturligt socialt nätverk.
– Eftersom jag inte hade en egen mamma att fråga så ville jag träffa andra ensamstående mammor. Här har vi väldigt roligt tillsammans och jag har fått vänner för livet.
Hon säger att hon har ett starkt politiskt engagemang och att det känns viktigt att man hjälper och stöttar varandra i samhället.
Ensamståendeskap kan se olika ut. Vissa är det på heltid, andra på deltid, den ena partnern kan ha en psykisk sjukdom som gör att den periodvis inte kan bidra, andra har en partner som sitter i fängelse. Marie Louise Dolk har varit ensamstående på heltid från början. Hon säger att hennes son träffar sin pappa ett par gånger per år och att de har en fin kontakt.
Många ensamstående föräldrar gör en socioekonomisk resa nedåt.
– Det kan finnas fördelar med att ha allt ansvar men det är också oerhört betungande, framför allt ekonomiskt. I dag lever vi i ett samhälle som har kärnfamiljen som norm, säger Marie-Louise Dolk och fortsätter:
– Vi har hyra, tidning, telefon, dator, mat, kläder, mediciner, försäkringar, hygienartiklar och så vidare som ska betalas varje månad. Har du bara en inkomst för att bära allt detta så är det många, många som inte klarar det. När barnen blir större och börjar skolan måste du säga att ”tyvärr kan du inte åka på läger i sommar” eller ”du kan inte få en ny jacka för jag har inga pengar”. Alla vill vi våra barn väl, så ofta blir det att föräldrarna avstår från egna saker, skor, tandläkare och så vidare. Man vill inte att ens barn ska hamna i utanförskap.
Hon berättar att hon har haft otaliga ”balkongsemestrar” tillsammans med sin son hemma i stan.
Nyligen tog hon upp sitt ridintresse som legat på is sedan hon blev förälder för elva år sedan. Kanske har det spelat in att hon för ett år sedan blev sambo med en man som även han har levt som ensamstående förälder.
– När vi slår ihop våra inkomster känner jag mig rik, det är stor skillnad.
Att leva tillsammans med en annan vuxen är ur ekonomisk synvinkel en stor fördel när man har barn, säger hon.
Antalet barn som lever med en ensamstående föräldrar har ökat sedan 1990-talet och enligt Rädda Barnen är risken att leva i fattigdom tre gånger så stor för de barn som bor med en ensamstående förälder jämfört med de barn som lever med samboende föräldrar.
Marie-Louise Dolk minns småbarnsåren då hennes son, precis som de flesta andra förskolebarn, ofta var sjuk.
– I perioder hade jag inte en hel arbetsvecka på flera månader, det var vab eller så var dagis stängt.
Hon säger att hon varit försiktig med att utnyttja sina vänner som barnvakter. I stället har hennes barn fått hänga med på politiska möten, teatrar, föräldramöten och läkarbesök.
– Alla dessa möten med olika personer har nog gjort att mitt barn blivit tränad socialt, vilket är en fördel, säger hon och lägger upp de färdiga smörgåsarna på en bricka.
Ute i samlingslokalen har ett par föräldrar och barn kommit. Föräldrarna sitter och pratar vid ett långbord och barnen leker på golvet. Under kaféträffarna får föräldrarna möjligheten att prata av sig och umgås med andra vuxna i liknande situation. Ibland har man föreläsningar om ekonomi eller om hur det är att vara tonårsförälder. Man har även självhjälpsgrupper där teman kan vara att partnern är död eller hur det är att leva med en partner som lider av psykisk ohälsa.
De flesta i föreningen är föräldrar med små barn.
– Det blir lättare som ensamstående när barnen blir äldre, mellan åtta och tolv år. Men när de blir tonåringar kommer många av föräldrarna tillbaka för att få stöd och hjälp, säger Marie-Louise Dolk.
Hon säger att 98 procent av medlemmarna är kvinnor, men att man har försökt få med flera män genom bland annat samtalsgrupper och kafékvällar för bara män.
– De allra flesta som kommer hit gör det för den sociala samvaron, men genom vårt politiska påverkansarbete vill vi även driva på för att höja underhållstödet, ge ensamstående ett extra barnbidrag och för att man ska satsa på nattöppna förskolor. Med lite extra i plånboken är det många ensamstående som kanske skulle kunna gå till tandläkaren och som skulle slippa ha ont i magen för att de inte kan betala räkningar.
