Rätten till heltid är en av de viktigaste fackliga frågorna i dag. Men av landets dryga en miljon deltidsarbetande är det nästan hälften som inte vill arbeta heltid. Marianne Sundqvist arbetar deltid på 53 procent som boendestödjare och lägger det mesta av sin övriga tid på sitt konstnärskap.
– Man har bara ett liv och jag tycker det är viktigt att kunna syssla med det som intresserar mig och som jag tycker om, säger Marianne Sundqvist när Arbetaren träffar henne för en intervju.
Marianne Sundqvist blev biten av konsten sent i livet. Som sysslolös och uttråkad 25-åring började hon teckna av sitt rum. Vid den här tiden arbetade hon som fritidspedagog på en förskola i Stockholm.
– När jag målade försvann tiden, jag tyckte väldigt mycket om det och bestämde mig därför för att gå en konstutbildning på universitetet på halvtid. När den var slut studerade jag konst på heltid i ett par år och med tiden blev det mer och mer på allvar för mig, säger hon där vi sitter i hennes kök i en ombonad tvårummare med broderier och tavlor på väggarna.
Senare skaffade Marianne Sundqvist sig en ateljé, vilket var ett stort steg då hon fick två hyror att betala. Hon beslöt sig för att sluta arbeta inom barnomsorgen då det krävde för mycket av henne mentalt och tog fokus från hennes stora passion. Hon minns med värme sina nio år som halvtidare på Posten.
– Jag satt och sorterade brev och fick vara i fred i tankarna. Det var väldigt ohierarkiskt med professorer, konstnärer och psykiskt störda i en salig blandning, säger hon.
Sedan ett par år tillbaka arbetar hon som boendestödjare på en gruppbostad. Hon säger att hon haft turen att få ett bra schema, där hon arbetar varannan helg och flera dagar i rad för att sedan vara ledig länge.
– Jag har även möjlighet att hoppa in extra ibland och det är de där extra passen och OB-tilläggen som gör att jag som halvtidare kan leva på lönen.
Vilka slags avkall gör du för att ha råd att arbeta halvtid?
– Klädkontot är nästan lika med noll, det blir att jag oftast handlar på second hand. Det blir inte så mycket bio, teater eller att äta ute. Jag gick på en restaurang för ett par veckor sedan och åt en lunch för hundra kronor, det var så gott att ögonen gick i kors, jag höll på att svimma, säger hon och skrattar.
– Men annars lagar jag mycket matlådor. Jag semestrar billigt och aldrig utomlands. Men jag tycker inte att jag gör några stora uppoffringar i mitt liv. Det är ingen som lider av att jag har dåligt ekonomi, jag lever ju själv och har inga barn som vill åka på skidsemester eller behöver nya kläder. Det gör det ju enklare.
Finns det några nackdelar, förutom det rent ekonomiska, med att arbeta deltid?
– Jag kan känna lite stress över att man ska vara lika uppdaterad på jobbet som de som arbetar heltid. Och man får inte samma kontakt med verksamheten eftersom man är borta en del. Ibland känner jag att jag måste markera inför både chefer och inför mig själv att jag faktiskt bara vill arbeta halvtid, så man inte tänjer på gränserna och börjar arbeta mer.
Marianne Sundqvist säger att hon har väldigt svårt att tänka sig att gå upp i arbetstid så länge hon har en ateljé att gå till. I den mån någon reagerat över hennes val att arbeta halvtid har det varit positiva reaktioner.
– Folk tycker att det är bra och kul att man lever på sin lilla lön och kan hålla på med det som man brinner för.
Hon säger att hon hittat en bra balans mellan konstintresset och lönearbetet, att de båda delarna berikar varandra. Lönearbetet blir en vila från skapandet, där hon träffar andra människor som sysslar med helt andra saker.
– Även om jag var ekonomiskt oberoende så skulle jag ändå vilja ha en liten förankring i arbetslivet och det vardagliga. Jag trivs med att arbeta med människor.
Hon berättar att de flesta av hennes vänner också är konstnärer och att hon gärna umgås med dem med jämna mellanrum. På sin lediga tid är hon dock oftast i ateljén där hon älskar att ”vara i fred och skrota runt”. Klockan tio på morgonen är hon på plats med sin matlåda. Hon tar på sig sina inneskor, knäpper på radion, brygger kaffe och sätter sig i fåtöljen som hon fyndat i ett grovsoprum. Där sitter hon sedan och funderar, tittar på sina två tre målningar som hon håller på med. Om hon inte fastnat i grubblandet sätter hon igång och målar. Efter lunch fortsätter hon måla fram till halv tre och sedan bär det oftast av ned på stan för en kaffe.
– Det finns de som tänker att man bara är konstnär om man kan leva på det. Men jag tror det finns en risk att man hamnar i en produktionstanke då, att man förlorar tiden att utvecklas som konstnär. Även om jag sällan eller aldrig drar in pengar så ser jag det inte som en hobbyverksamhet. Det var ett par år sedan jag ställde ut på galleri men jag jobbar seriöst och tar det på allvar.
Om Marianne Sundqvist inte haft sitt favoritsysselsättning hade hon kanske vidareutbildat sig och jobbat heltid med något intressant. Drömmen är att någon gång ha möjlighet att ta tjänstledigt ett halvår och på något vis få lön för sitt skapande.
– När jag för över 20 år sedan beslöt mig för att gå ned i arbetstid var det inte så mycket att jag resonerande mig fram till det utan det kändes mer som en nödvändighet. Jag ser mig som lyckligt lottad som kan leva på det här viset.
