När avtalet slöts med danska kabinfacket CAU var kraven uppfyllda för att bankerna skulle godkänna lånen till SAS. Samtliga åtta fackförbund skrev under avtal om sänkta löner och villkor, en viktig del av det konkurshotande flygbolagets krisplan.
– Det tog lite längre tid än vad vi tänkt, men nu är vi väldigt glada att vi har ett avtal och vi blickar framåt, säger Johan Dyrendahl, informationschef på SAS, till Sveriges Radio.
Avtalen innebär att den danska kabinpersonalen måste avstå från en månadslön om året och gå upp i arbetstid. Den svenska kabinpersonalen tvingas avstå från löneökningar under två år och timanställda får lönen sänkt med tio kronor i timmen. Vidare ökar arbetstiden från 42 timmar i veckan till 47,5. Pensionsåldern höjs från 60 till 65 år.
Unionen, som organiserar den svenska kabinpersonalen, skrev på avtalet i måndags. När Arbetaren når Gert Moberg, ansvarig för flygavtalet, är han på medlemsmöte och förklarar innebörden i det nya avtalet för medlemmarna.
– Vi har ju medlemsmöte nu och jag kan säga att en del är besvikna, men många har också en stor förståelse. Vi har fått göra avkall på väldigt mycket i avtalet. Det är inte ett avtal som vi är nöjda med, det kan vi inte påstå, säger han.
Trots att reallönen minskar genom frysta löner och timanställdas lönesänkning var resultatet det bästa som gick att få fram, hävdar han.
– Det har varit en ren besparingsförhandling. Vi vill inte sänka lönerna utan behövde hitta kostnader. Vi konkurrerar inte i underkant. Vi har kämpat emot för att inte få det absolut sämsta avtalet på marknaden, säger Gert Moberg.
Han anser inte heller att de försämrade villkoren är ett svek mot det fackliga löftet. De sänkta villkoren var nödvändiga för att rädda SAS, säger han, även om facken inte bör gå med på försämringar av gällande avtal.
– Det bör man egentligen inte göra, men vi hade två val: försämringar eller sätta företaget på backen.
Unionens agerande får stöd av centralorganisationen TCO:s ordförande Eva Nordmark. Hon anser att facket ”både tryggat lönerna för de anställda i SAS och visat stort ansvarstagande för bolaget under stor press”. Hon riktar däremot kritik mot SAS och majoritetsägaren staten, som hon anser har brutit mot den svenska modellen genom att ställa facket inför ett ultimatum.
Men organisationens före detta förbundsjurist Kurt Junesjö tycker att facken är minst lika delaktiga i brytandet av den svenska modellen.
– Ur många synpunkter är det ett negativt beslut. Dels eftersom man inleder en lönesänkningsverksamhet som inte förekommit i Sverige sedan 30-talet. Facket tappar i trovärdighet, säger han.
Kurt Junesjö tror inte att beslutet kommer att gagna medlemmarna på vare sig kort eller lång sikt.
– Den flygande personalen är ju redan hårt belastad med de arbetstider man har. Men det innebär också att man försämrar för sina medlemmar långsiktigt. Jag gissar att det här är början på en nedförsbana för SAS. Det följer inte många månader innan man försöker outsourca.
Han tror inte heller att konkurshotet var så allvarligt som man gett sken av. Men oavsett om det räddar jobben för en tid, tror han att den fackliga förlusten kommer att få större negativa effekter på personalens villkor i framtiden.
– Ur facklig synpunkt hade det varit ett självklart bättre alternativ att låta företaget gå i konkurs, säger Kurt Junesjö.
Han menar att farhågorna nu har väckts om att andra företag ska använda sig av konkurshotet för att sänka villkoren på liknande sätt.
– Det ger ju ganska otäcka signaler till andra arbetsgivare. Men jag undrar om andra fackliga organisationer är lika korkade att de går med på det, möjligen IF Metall.
