I november släpper mytomspunna hiphop-gruppen Kartellen sitt tredje album Ånger och kamp. Bandet vill tillföra en mer socialpolitisk dimension till den tidigare hårda framtoningen, dock utan att överge gangstarappen. Arbetet med skivan har skett brevledes mellan Sverige och anstalten i Helsingfors där bandets grundare, Leo ”Kinesen” Carmona, avtjänar ett livstidsstraff för anstiftan till mord.
– Det är en mörk skiva, en reflektion av det förflutna. Jag vill att folk ska få en uppfattning om varför man hamnar i det kriminella livet, säger Leo Carmona till Arbetaren.
Kartellen slog igenom 2009 med albumet Programrebeller och kritiserades för sin gangstaframtoning och för att vara dåliga förebilder. Leo ”Kinesen” Carmona avtjänar sedan 2004 ett livstidsstraff för anstiftan till mord. På anstalten i Helsingfors är han inlåst 22 timmar om dygnet, de 60 minuter telefontid han har varje dag är ljuspunkten i tillvaron, säger han. Över telefon berättar han om när han som elvaåring kom från Chile till Sverige med sin familj.
– Vi kom som politiska flyktingar, farsan var fackligt engagerad så vi blev tvungna att fly, säger han.
Leo Carmona kommer från en akademikerfamilj, hemma i Chile gick han i en religiös skola och hade bra betyg, men det nya livet i Sverige och miljonprogramsområdet Jordbro blev en krock.
– Jag var en helt annan människa i Chile, mannen. Vi placerades i ett segregerat område med mycket problem, förstår du? Mycket droger och våld. Jag skyller inte allt på samhället men man måste ha en viss förståelse för att jag var barn och påverkades av min omgivning.
Han säger att det är många killar i de utsatta områdena som drömmer om att lyckas i den kriminella världen och bli rika.
– Men de allra flesta torskar, kommer ut och fortsätter att jaga. Det är ett stressigt liv. Plötsligt är de 40 bast och har inte åstadkommit ett skit. Man vill bara säga att slösa inte bort era liv på det för ni kommer inte bli lyckliga.
Under en period levde han själv drömmen, hade klockor för en miljon och fina bilar. Det var en kick att plötsligt bli rik men med framgångarna i den kriminella världen kommer även en ständig hotbild att bli mördad eller att åka in på livstid. Annars vill han ogärna prata om sitt tidigare kriminella liv. Kartellens image, med bilder på maskerade män med svarta luvjackor och skottsäkra västar, beskriver Leo som till viss del en reaktion mot hur hiphopscenen såg ut i Sverige.
– Under mitten av 2000-talet dominerades rappen i Sverige av vita medelklassrappare som Snook och Mange Schmidt. Man gjorde narr av förortsslangen. Vi är redan diskriminerade ute i samhället, ska vi även bli diskriminerade inom hiphopen? tänkte jag. Rena skandalen. Vi har historier att berätta om våra områden. Genom hiphopen får folk från utsatta områden chans att uttrycka sig. I Kartellen har vi alltid velat ha en balans mellan brott, pistoler och det politiska.
Vad säger du om bilden av er som finns; att ni bara är ett gäng hårda killar som romantiserar det kriminella livet?
– Jag sticker inte under stol med att vi hårda snubbar. Jag vill inte glorifiera något, bara skildra livet i dessa områden. Det är en porträttering av en samtid som inte är så sund men som folk borde titta närmare på.
En avgörande skillnad mellan det nya albumet och äldre material, menar Leo är att man tidigare rappade om det kriminella livet och att göra stora pengar men att de nu är trötta ”på den skiten”.
– Skivan är berättad från en före detta kriminells perspektiv och innehåller en socialpolitisk underton. Mänskliga människor kommer att älska den här skivan.
Han säger att har alltid varit politisk medveten men att han på senare år även börjat läsa politisk litteratur.
– Just nu läser jag En ny värld i våra hjärtan av syndikalisten Britta Gröndahl och No retreat om den brittiska antifa-rörelsen.
I bokhyllan står även bland annat Jämlikhetsanden, som inspirerade Leo till en låt.
– Arbetarens läsare hade nog gillat Jämlikhetsanden, men den blev tyvärr ratad av de andra i bandet och kommer att släppas som singel längre fram.
Har du någon idé om hur man ska minska kriminaliteten i samhället?
– Det är ingen quick fix. Så länge man drar ned på välfärden och inkomstklyftorna blir större så kommer de sociala problemen att öka. Jag skulle aldrig säga till folk att de ska välja det kriminella livet. Men kommer man inte ut på arbetsmarknaden är det tufft. Kriminalitet är inte den enda vägen, du kan gå på soc och käka nudlar varje dag, förstår du, men du får leva som en hund.