De närmare 700 kurdiska interner som sedan den 12 september hungerstrejkat i turkiska fängelser har avslutat sin protest. Detta sedan den kurdiska gerillaledaren Abdullah Öcalan skickat en uppmaning via sin bror Mehmet Öcalan, som under lördagen besökt honom i Imrali-fängelset
– Jag mötte min bror ansikte mot ansikte på Imrali. Hans budskap var: ”Jag uppmanar er härifrån, att avsluta hungerstrejken nu,” berättade Mehmet Öcalan för den kurdiska nyhetsbyrån Diha.
De hungerstrejkande ställde bland annat krav på att isoleringen av Abdullah Öcalan, som sedan 15 månader förvägrats träffa sin familj och advokater, skulle avslutas. Krav har också rests om hans frigivning. Vidare krävdes att de kurdiska fångarna inför turkiska domstolar ska få försvara sig på sitt modersmål, ett krav som regeringen tillmötesgått.
Trots att PKK-ledarens isolering fortsätter, meddelade brodern att Abdullah Öcalan ändå ansåg att hungerstrejken uppfyllt sitt syfte.
– Hungerstrejkarna är på dödens rand. När du åker tillbaka till Istanbul, meddela mitt budskap via pressen. Aktionen har uppnått sitt syfte. Den har varit meningsfull för mig, återgav Mehmet Öcalan sin broders budskap.
Även de sju parlamentsledamöter från kurdiska partierna BDP och DTK, som den senaste veckan hungerstrejkat, avslutade i söndags sin hungerstrejk. Detta trots att de kritiserat att de som velat försvara sig rättsligt på kurdiska själva får stå för tolkkostnader. Men BDP kräver också, i enlighet med hungerstrejkarna, att kurdiska ska få användas vid undervisningen i turkiska skolor, vilket är förbjudet enligt turkisk lag.
Medan hungerstrejken pågick kom löpande rapporter från advokater och människorättsorganisationer i Turkiet om övergrepp mot de strejkande i flera av de 67 fängelserna. Som Arbetaren tidigare rapporterat ska de bland annat ha förvägrats läkarundersökning, dricksvatten och vitaminer. Även Amnesty har riktat skarp kritik mot fångarnas behandling.
– Vad vi har hört är att man satt dem i isoleringscell och straffat dem på olika sätt. En hungerstrejk är en fredlig protest och man har all rätt att genomföra den utan sanktioner, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Svenska Amnesty.
Amnesty kräver att turkiska staten utreder anklagelser om misshandel och dålig behandling i fängelserna, men ställer sig också bakom flera av de strejkandes krav.
– I Öcalanfallet kvarstår kravet att man måste tillåta honom att träffa sina advokater. Men regeringen måste också ta tag i frågan om diskrimineringen av kurderna och att man måste få använda sitt modersmål, säger Elisabeth Löfgren.
På onsdagen släppte Amnesty en rapport, vilken konstaterar att yttrandefriheten allvarligt hotats av statens godtyckliga användande av antiterrorlagar mot oppositionella krafter. Enligt Amnesty fängslades tusentals så kallade samvetsfångar under förra året.
– Journalister drabbas hårt, inte bara kurder. Det handlar om breda lagar som kan tolkas väldigt godtyckligt. Man kallar någon för terrorist när den inte gjort annat än att fredligt protestera mot missförhållanden. Man använder svepande terroranklagelser vilket är helt oacceptabelt, säger Elisabeth Löfgren.
Anklagelserna riktas mot oppositionella journalister, aktivister och politiker. När regeringspartiet AKP återvaldes i juni förhindrades nio parlamentsledamöter, varav sju från BDP, att tillträda sina poster på grund av antiterroranklagelser. Även om BDP är representerade i parlamentet vägrar sittande regering att tala med dem.
Men de flesta av dem som dömts eller anklagats för terrorism har, enligt åtalen, haft kopplingar till kurdiska olagliga organisationer, däribland vänstergerillan PKK. Gerillan, som sedan 1980-talet bedrivit väpnad kamp för kurdiska politiska och kulturella rättigheter, är terrorstämplade av Turkiet, men även av EU och Nato.
Efter att ledaren Abdullah Öcalan greps 1999 minskade sammandrabbningarna, men 2004 blossade åter stridigheter upp mellan armén och PKK.
