Så antifascist jag är har jag aldrig känt så mycket sympati för Jimmie Åkesson som när han intervjuades i Expressens webbserie Bar & Politik. Journalisten Niklas Svensson och kulturchefen Karin Olsson försökte få ur honom avslöjanden om den ökända Kungsgatan-filmen inför en lokal full av vindrickande representanter för konsensusklassen. Dramaturgin kunde inte varit tydligare: rasisten skulle plågas, vi andra vältra oss i vår egen präktiga godhet.
Även om man inte vill psykologisera alltför mycket kan man fråga sig vad Expressen egentligen vill uppnå med ett sådant här upplägg. Knappast en genuin politisk debatt, då det är underförstått att Åkesson befinner sig i fiendeland och har dömts ut från början. Och att vägra erkänna någon som politisk auktoritet behöver ju inte vara dåligt. Men varför då bjuda in honom alls?
Förmodligen för att tillfredsställa sitt begär efter kontrasterande nidbilder. Så länge Jimmie Åkesson spelar rollen som ställföreträdande främlingsfientlig behöver man inte reflektera över egna fördomar eller den nedskärningspolitik som ger fascismen en grogrund. Och när föremålet för oro glider från rasism till rasist, från något som utövas till något man är, får vi en moralisk utrensningsprocess där all kritik pekas om mot de som verkligen hatar invandrare. Vem orkar frilägga diskriminerande strukturer när hela bördan kan outsourcas till ett enda parti? Det är ju så mycket enklare.
Intervjun avslutas med en, med Niklas Svenssons ord, ”samvetsfråga” som de ställer till alla gäster: vad har du Jimmie gjort för Dawit Isaak? Här sammanfattas liksom hela problemet. För vad skulle Jimmie Åkesson göra för Dawit Isaak? Eller så här: har Expressen, som på sin hemsida har en liten animation som räknar ner hur många dagar och sekunder Isaak har suttit fängslad, fört situationen ett steg närmare en benådning? Knappast. Kampen för Isaak, liksom den mot SD, utspelar sig uteslutande på symbolplanet.
Det man avkräver folk är inte att de konkret ska bidra till en förändring, bara att de ska uttala sitt stöd för en sådan. Aktivism som kosmetika. Det är inte konstigt att väljarna söker sig till det enda parti som framställer sig som ett alternativ.
Veckans tips: Den utmärkta sökmotorn libgen.info är uppe igen. Vid sidan av aaaaarg.org är det kanske den bästa aktuella källan för gratis e-böcker inom samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen. Också skönlitterära verk finns, om än i mindre utsträckning än vad de gjorde exempelvis på insomnade och högt saknade library.nu. Se hur som helst till att så fort som möjligt ladda ned allt ni möjligen kan tänkas vilja läsa inom de kommande tio åren. Kombinationen bra och gratis lever farligt i dessa tider.