Det sägs att anarkisten Emma Goldman inte gick någonstans utan en bok i handen då hon räknade med att gripas av ordningsmakten i tid och otid. Jag har ingen aning om vad för slags böcker hon läste när hon satt av tid i diverse celler men jag är säker på att hon hade uppskattat Aktivistens […]
Det sägs att anarkisten Emma Goldman inte gick någonstans utan en bok i handen då hon räknade med att gripas av ordningsmakten i tid och otid. Jag har ingen aning om vad för slags böcker hon läste när hon satt av tid i diverse celler men jag är säker på att hon hade uppskattat Aktivistens lagbok. Boken kan på många sätt bidra till att folk slipper onödigt trångmål med polisen eller åtminstone förbereda dem på vad konsekvenserna blir av en viss politisk aktivitet.
Boken är uppföljare till Gatupolitikens lagar som kom 2005, även den utgiven på Federativs. Med originalförfattarnas tillåtelse har man nu uppdaterat och skrivit nya texter.
Åsa Ågren och medförfattaren Rebecka Natalie León har haft som ambition att boken ska fungera som ett uppslagsverk där man ska kunna gå till det rättsområde som man är intresserad av. Boken är över lag välstrukturerad med tydliga ämnesindelningar, riktigt synd dock att man inte har sidhänvisning i innehållsförteckningen, vilket hade tjänat syftet.
Hur går det för en lekman som undertecknad att läsa denna juridiska handbok? Jodå, texten är fri från alltför knastertorra formuleringar och svåra begrepp, vilket får sägas vara en prestation när det gäller ämnet. I bokens inledning finns en diger lista över förkortningar och i slutet finns en ordlista från A till Ö som förklarar olika juridiska begrepp. Varje kapitel har dessutom berikats med en eller ett par rutor, både faktarutor och exempel hämtade ur verkligheten, vilket gör läsningen lättare och inlärningen en stor tjänst.
Det är ett vitt spektrum av politisk aktivism som tas upp och läsaren får en bra och grundläggande kunskap om vilka juridiska möjligheter och begränsningar som finns när det gäller att göra politik i praktiken. Från förklaringar om hur en lag stiftas till vilka typer av straff man kan dömas till.
Även om Aktivistens lagbok täcker upp de flesta viktiga politiska områden som jag kan tänka mig har författarna av en outgrundlig anledning missat fångkampen helt och hållet. Skulle inte alla de politiskt medvetna aktivister som dömts till fängelse kunna fortsätta göra politik innanför murarna? Jag tänker även på det övriga fångklientelet, de personer som var ointresserade av politik när de dömdes men som radikaliserats av fängelsevistelsen.
En lång historia av organisering på anstalterna med strejker, upplopp, tidningsskapande och så vidare osynliggörs tyvärr. De senaste åren har Kriminalvården framgångsrikt knäckt Förtroenderådens riksorganisation (Frio) och tidningen Kåkbladet, som båda lagt ned sina verksamheter. Engagerade fångar blir tvångsförflyttade till andra anstalter, brev mellan fångar ”försvinner” etc. Här hade jag sett fram emot ett kapitel om möjligheter och hinder när det gäller att driva opinionsbildning och politiskt påverkansarbete på anstalterna. I stället nöjer man sig med att hänvisa frågeställningar om den intagnes rättigheter till en annan bok(!). Jag tror och hoppas att det är slarv och att det inte ligger någon medveten tanke bakom detta.
Utöver fångkamp och kriminalpolitik saknar jag även något om politisk aktivism i skolan. Vilka rättigheter och möjligheter har man som 15-åring att påverka sin skola och sina klasskamrater?
Nåväl. Om man blir trött av att läsa om olika lagar och definitioner kan man med fördel bläddra fram till alla rutor med exempel tagna ur verkligheten. Varför blev en skribent i tidningen Ekologisten dömd för grov uppvigling medan tidningen Brand friades för samma brott, och hur kunde åtta personer dömas till fängelse för medhjälp till våldsamt upplopp när deras handling bestått i att de ringt och skickat sms till demonstranter, är några av alla spännande frågor som behandlas.
Jag är övertygad om att Aktivistens lagbok kommer vara ett använt verktyg i händerna på många aktivister framöver, aktuell både innan och efter en planerad aktion. Tillsammans med traumasupport och fångsolidaritet, såsom ljudmanifestationer utanför häkten och brevskrivande till fängslade kamrater, kan boken bidra till en mer långsiktig och hållbar aktivism. Något vi inte precis varit bortskämda med i Sverige. Enligt den gamla devisen Beväpna er med kunskap råder jag alla med en gnutta aktivism i kroppen att köpa boken, ni vågar inte vara utan den.