– Fortsätter det så här kan det mycket väl öppna för interna stridigheter när nya personer kommer in. Där är Sverigedemokraterna sårbara, säger Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, till Arbetaren.
Redan i september 2011, ett år efter valet, lämnade riksdagsledamoten William Petzäll Sverigedemokraterna för att bli så kallad politisk vilde. Ett drygt år senare, i höstas, publicerades Expressens skandalfilmer med riksdagsledamöterna Erik Almqvist och Kent Ekeroth vilket fick till följd att Erik Almqvist strax innan nyår valde att lämna sin riksdagsplats.
Även riksdagsledamoten Lars Isovaara tvingades under hösten bort från sin riksdagspost efter att han i berusat tillstånd anklagat två personer med utländsk bakgrund för att ha stulit hans väska. Väskan hittades senare på den bar Lars Isovaara besökt tidigare under kvällen. Skandalerna innebar stora påfrestningar för partiledningen och ledde bland annat till hård kritik från det egna ungdomsförbundet som ansåg att Erik Almqvist skulle fått behålla sin plats som partiets ekonomiskpolitiske talesperson.
Till Arbetaren säger Jonas Hinnfors att avhoppen och skandalerna i sig inte nödvändigtvis skadar Sverigedemokraterna men att det långsiktigt kan skapa stora problem då nya personer ska ta plats i partiets riksdagsgrupp.
Ett exempel är Erik Almqvist ersättare Anna Hagwall som enligt Jonas Hinnfors tidigare varit i bråk med partiledningen.
– Det finns ju forskning som visar att politiska skandaler inte straffar partier så mycket som man kanske tror. Men det är klart att partienigheten riskerar att skadas och vill de växa ytterligare så måste ju partiet dra åt samma håll, säger Jonas Hinnfors.
Han jämför Sverigedemokraternas första två år i riksdagens med situationen för både Miljöpartiet och Ny demokrati. Miljöpartiet lyckades ta sig in i riksdagen 1988 men åkte ut valet därpå efter att interna strider skakat om partiledningen.
– Där fanns det två grupper som inte kom överens, dels de så kallade fundamentalisterna som enbart ville fokusera på en ny världsordning och så de som kallades realisterna och som senare kom att samarbeta med Socialdemokraterna när partiet kom tillbaka valet 1994, säger Jonas Hinnfors.
Vilka likheter ser du med Ny demokrati då?
– Sverigedemokraterna är visserligen betydligt mer etablerade än vad Ny demokrati var när de kom in i riksdagen. Men när medierna började granska Ny demokrati ledde det genast till splittringar inom partiet och de föll samman. Där är visserligen inte Sverigedemokraterna ännu men det visar på hur snabbt det kan gå när det uppstår konflikter. Om personer som tidigare varit kritiska till Jimmie Åkesson nu kommer in så kan det bli betydligt mer oroligt i partiet, säger Jonas Hinnfors.