– Det jordanska valet är symboliskt viktigt, men i praktiken är parlamentet ganska maktlöst. Det säger författaren och Mellanösternkännaren Per Björklund till Arbetaren.
– Ytterst är det kungen och säkerhetsapparaten som styr landet.
Jordanien är en av arabvärldens monarkier, med en hashemitisk kungadynasti som anser sig vara ättlingar till profeten Muhammed i rakt nedstigande led. Kung Abdallah, som är USA-allierad och västunderstödd, har haft en trygg maktställning, men sedan den arabiska våren utbröt för två år sedan har det jordanska styret skakats av protester av en med jordanska mått mätt historisk omfattning. Det folkliga missnöjet har knappast blivit mindre av landets ökande ekonomiska problem.
– Det enda som räddat kungen undan ännu mer omfattande protester är den avskräckande effekt som den våldsamma utvecklingen i Syrien haft, säger Per Björklund.
Kungens svar på protesterna har hittills varit att vid upprepade tillfällen flagga för reformer samt – gång på gång – upplösa parlamentet. Valet förra onsdagen var det fjärde på drygt två år.
– Kungen har gjort en del uttalanden i rätt riktning, men som jordanier är vi vana vid att inte tro på några utfästelser, eftersom ingenting egentligen förändrats, säger den jordanska vänsteraktivisten Natali Hamarneh till Arbetaren.
– Vi hoppas att det här parlamentet ska bli bättre än det förra, även om jag inte tror det.
Det mest anmärkningsvärda med valet är att det helt bojkottades av den numerärt största oppositionskraften, Muslimska brödraskapet – samma brödraskap som innehar presidentposten i Egypten och som i stor utsträckning kommit att dominera den egyptiska politiken efter revolutionen där.
Islamiska aktionsfronten, Muslimska brödraskapets politiska gren i Jordanien, samt det största vänsterinriktade oppositionspartiet, som också de bojkottade valet, ansåg det riggat till kungens fördel: de menade bland annat att den nya vallagen inte gav de politiska partierna tillräckligt många platser i parlamentet. Trots att kungen utökat antalet platser i representanthuset reserverade för kandidater från politiska partier handlar det bara om 27 av totalt 140.
– Vallagen är utformad för att ta fram individer och inte politiska eller ideologiska program, säger Natali Hamarneh.
Oppositionen har också motsatt sig att den rådande valkretsindelningen favoriserar landsbygden och missgynnar städerna, som också är oppositionens starkaste fästen. Fastän två tredjedelar av befolkningen bor i urbana områden tilldelades städerna mindre än en tredjedel av platserna i representanthuset.
Jordaniens palestinier är en viktig, men tillbakaträngd, faktor i landets inrikespolitik. Man uppskattar att omkring hälften av Jordaniens befolkning på 6,5 miljoner utgörs av palestinska flyktingar och deras ättlingar – vissa bedömer till och med att palestinierna numera är i majoritet. På flera sätt är palestinierna utsatta för politisk diskriminering.
Över 300 000 lever fortfarande i flyktingläger. Trots att de flesta av de jordanska palestinier som har sitt ursprung i Västbanken – som annekterades av Jordanien i samband med Israels bildande och hölls av Jordanien fram till sexdagarskriget 1967 – har jordanskt medborgarskap är palestinierna underrepresenterade i de beslutande politiska församlingarna. Det finns inte heller en enda palestinsk guvernör. Eftersom befolkningen är delad har den jordanska monarkin under lång tid kunnat tillämpa en härska och söndra-strategi. Monarkins mest lojala anhängare har återfunnits bland dem med ursprung på Östbanken, det vill säga beduinättlingar och andra icke-palestinier.
– Det senaste årets politiska protester har fått större tyngd av att det funnits så pass många jordanier från Östbanken som protesterat. Det har väckt förhoppningar om att ena befolkningen, säger Per Björklund.
Det återstår att se hur protestvågen påverkas nu när parlamentsvalet är över och ett nytt parlament installeras. Per Björklund menar att det kan gå åt båda hållen – å ena sidan försvinner en gemensam fokusfråga för oppositionen i och med att valet är överståndet, å andra sidan kan fler tänkas vilja delta i protesterna i ett läge där inte allt motstånd förknippas med Muslimska brödraskapets politiska strävanden.
– Det kommer att bli fler protester i Jordanien, säger Natali Hamarneh.
– Men tyvärr är det många som inte förstår relationen mellan regimen och Muslimska brödraskapet. Brödraskapet försöker protestera men på samma gång har de sin egen agenda och kompromissar med regeringen.
