Jag är så less på alla som pratar om välfärden. Den är tydligen hotad. Den behöver räddas. Vi måste minnas folkhemmet. Det är dags att höja skatten.
Välfärd är något vi skapar tillsammans genom vårt arbete: mat, hem, skola, vård och allt annat av värde är vår förtjänst. Men rika muppar tar lejonparten av värdet och kvar åt oss blir småskit. Riv det systemet, krossa kapitalismen! krävde den nyfödda arbetarrörelsen en gång i tiden. Men i Sverige vann kompromissen. Vi betalade med arbetsfred mot att staten stod för ”välfärd”, faktiskt ett rätt så äckligt ord som rimmar med ”välgörenhet”.
Vi blir bestulna på vårt arbete och får tillbaka bara precis så lite som möjligt. Livet i välfärdssverige ser ut som följer. Vi börjar våra liv på förskola så våra föräldrar ska kunna jobba. Sedan blir det skola så vi själva lär oss jobba, lyda och komma i tid. Vård så vi kan jobba flera år. Pension så våra barn kan jobba utan att sitta fast med att ta hand om oss när vi till sist jobbat livet ur oss. Men det är vi själva som genom vårt arbete skapar förskolor, skolor, sjukhus och äldreboenden. Välfärden är ett avancerat gisslandrama där nästan alla drabbats av Stockholmssyndromet, fenomenet att kidnappade får sympatier för förövarna. Ordet uppfanns efter Norrmalmstorgsdramat, men kanske borde vi byta det mot välfärdssyndromet för en tydligare definition. Välfärden finns inte till för vår skull. Ändå ska den räddas.
För välfärden betalade vi med arbetsfred i Decemberkompromissen 1906 och Saltsjöbadsavtalet 1938. Oj, nu protesterar du för du känner att ”men vadå det va inte vi det va sossarna”! Ja, men så varför är också revolutionären välfärdsrunkare these days? Och varför tar inte du och de andra sossarna tillbaka det vi pröjsade från början? Arbetsfreden. Nu när högern störtar er gemensamma välfärdsstat är steg ett att ta tillbaka vår insats, som ni gav bort utan att fråga om lov. Kontraktet är att betrakta som upprivet.
Och ursäkta en trumpen tant men det här med skatterna. Att höja skatten är antagligen alldeles onödigt. Bidragen till de rika (Rut, Rot, bidrag till företag) skulle med enkelhet kunna täppa igen hålen i er gamla välfärdsskuta. Fast vänta, välfärdsvurmaren vill inte stöta sig. Han är mer typen som med mössan i hand postar länkar utan maktperspektiv om nedläggningshotade ambulanser på sociala medier och nöjd räknar likes.
Att försvara staten för dess välfärdsfunktioner är att försvara rätten till en konstant kamp mellan arbetarklassen och de rika om makten över staten. Att försvara omvälvningen av samhället från det egoistiska rikemansväldet till en gemensam klasslös värld är att försäkra välfärd för alla för alltid. Välj själv, sossa vidare eller skapa en ny värld.
PS. Folkhemmet sög.
