Ensamt och osäkert, mycket långa arbetsdagar och en ständig rädsla för att förlora jobbet och bli utvisad. Så beskriver Rai Maya Don från Nepal livet som hushållsarbetare i Hong Kong.
– Jag kom hit 1996. Genom att arbeta i Hong Kong har jag kunnat betala universitetsutbildning för mina barn hemma i Nepal. Men priset har varit högt, villkoren är dåliga och friheten minimal, säger hon till Arbetaren.
Hushållsarbetarna utgör runt 4 procent av Hong Kongs befolkning och till stor del rör det sig, precis som i Rai Maya Dons fall, om kvinnor från andra, fattigare länder i Asien.
2005 var Rai Maya Don med om att starta ett fackförbund för nepalesiska hushållsarbetare, som i dag tillsammans med andra hushållsarbetarfack bildar Hong Kong Domestic Workers’ General Union. Tillsammans med andra delar av den fria fackföreningsrörelsen kämpar de för bättre löner och arbetsvillkor i Hong Kong, som trots landets blomstrande ekonomi har Asiens största inkomstklyftor enligt Ginikoefficienten, ett statistiskt mått på ojämlikhet.
Lönen för hushållsarbetare är låg, övergrepp vanliga och lagen är helt på arbetsköparnas sida. Att arbeta isolerat i ett hushåll utan att kunna språket eller ha tillgång till sociala nätverk är ensamt och skapar ett stort beroende till arbetsköparen.
– Just därför är organisering så viktigt, vi behöver varandras stöd. Men de osäkra arbetsvillkoren gör det svårt att övertyga folk till att engagera sig fackligt, säger Rai Maya Don och fortsätter:
– De långa arbetsdagarna gör tyvärr att många känner att de inte har tid med facket. Många vågar heller inte klaga på missförhållanden eller ta kontakt med facket för att de då riskerar att bli avskedade och utvisas. En viktig fråga för oss är därför att få regeringen att avskaffa den så kallade två veckors-regeln som gör att den som förlorar sitt arbete bara har två veckor på sig att hitta ett nytt innan man måste lämna Hong Kong.
Eftersom de flesta hushållsarbetare är migranter är det internationella samarbetet en viktig prioritering för facket. Rai Maya Dons förbund ingår i International Domestic Workers Network, IDWN, som är ett nätverk av hushållsarbetarrörelser över hela världen. Tillsammans med andra hushållsarbetare deltog Rai Maya Don i november förra året i World Social Forum on Migrations på Filippinerna, ett forum för sociala rörelser som på olika sätt kämpar för en mänskligare migrationspolitik.
– Om vi vill förändra något måste vi organisera oss över gränserna och stärka samarbetet med facken i våra hemländer. Att lära sig av varandras erfarenheter, utbyta strategier och tillsammans sätta press på regeringar att ge bättre skydd åt hushållsarbetare och andra migrantarbetare är också en viktig del i samarbetet, säger hon.
I Hong Kong, liksom i många länder, omfattas inte hushållsarbetare av de lagar som gäller för resten av arbetskraften. Till exempel saknar de som bor hemma hos sina arbetsköpare den lagstadgade rätt till minimilön vilken omfattar alla andra arbetsgrupper. Detta återspeglar yrkets låga status där hushållsarbetare ses som tjänare eller ”en del av familjen”.
Också i Sverige har hushållsanställda en särställning i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Institutet för framtidsstudiers rapport ”Bland Rolexklockor och smutsiga trosor” från 2011 slår fast att flera av de rättigheter som är grundläggande för andra branscher inte gäller för hushållsarbetare. Till exempel behövs för de som är anställda i arbetsköpares hushåll ingen saklig grund för uppsägning, och Arbetsmiljöverket saknar fulla inspektionsbefogenheter. Detta trots att forskning visar att hushållsarbetarna utgör en av de mest utsatta grupperna på arbetsmarknaden.
En stor seger för den internationella hushållsarbetarrörelsen var ILO:s konvention 189 som antogs 2011 och reglerar arbetsförhållandena för hushållsanställda. Konventionen fastslår klart och tydligt att hushållsanställda ska ses som anställda arbetare och omfattas av samma rättigheter som andra arbetstagare. Än så länge har bara Uruguay, Mauritius och Filippinerna, varifrån en stor del av världens hushållsarbetare kommer ifrån, ratificerat konventionen.
Rai Maya Don berättar att hennes barn nu är nästan färdigutbildade tack vare pengarna som hon skickat hem från Hong Kong.
– Jag vill inte klaga, men jag önskar mina barn mer trygghet och större frihet än det som livet som hushållsarbetare erbjuder.
