Black Mirror
Andra säsongen av förra årets bästa tv-serie Black Mirror har precis börjat gå på brittiska Channel 4. Precis som förra gången är det tre fristående avsnitt. Det första handlar om all den där informationen vi gladeligen laddar upp om oss själva på olika sociala medier. Om du tänker att det värsta som skulle kunna hända är att den här informationen skulle hamna i händerna på på en totalitär diktatur kommer avsnittet att bli ett mycket jobbigt uppvaknande. Andra avsnittet, som precis visats när du läser det här, utlovar en skräckhistoria om mobilkamerafilmer som får Kent Ekeroths eskapader att blekna. Sista avsnittet handlar om Waldo, en blå animerad björn, som blir indragen i ett politisk rävspel med enorma insatser.
Precis som all annan riktigt vass samhällskritik blir man alldeles vettskrämd av Black Mirror. Eller förlåt, blir man inte vettskrämd är det inte samhällskritik. Om du klarar att vänta eller inte orkar leta upp Black Mirror på nätet kommer Svt att visa även den här säsongen. I skrivande stund är dock inga datum spikade.
Acid
En av de starkaste trenderna inom modern dansmusik under förra året var acid. Alla skulle ha en skruvad 303-fanfar instoppad bland beatsen. Nu har Andreas Tilliander tagit det ett steg längre och skapat en egen genre. Vi kan kalla den ”dubacid”. Under namnet TM404 har han släppt ett antal låtar döpta efter de instrument han använder. De heter exempelvis ”303/303/303/303” och ”202/303/303/303/606/606”.
Roland TB-303 (Transistor Bass) är för övrigt musikvärldens mest framgångsrika felkonstruktion. Ursprungligen var den tänkt som ett enklare kompinstrument, som exempelvis en gitarrist skulle kunna använda för att göra en enklare basslinga. Låg kvalitet och billiga filter gjorde dock att den lät distad och till och med flippade ut i vissa lägen. Som baskomp förblev 303:an därför en försäljningsmässig katastrof. I mitten av 80-talet hittade dock några DJ:s i Chicago instrumentet på reahyllan i den lokala musikaffären och resten är som det brukar heta historia.
Musiken som uppstod kallas ”Acid House” eller helt enkelt bara ”Acid”. De lärde tvistar om huruvida Phutures Acid Trax eller Sleezy Ds I’ve Lost Control är den första acidskivan. Ytterligare någon menar att bollywoodmusikern Charanjit Singhs Ten Ragas To A Disco Beat var först. Varför musiken kom att kallas acid är heller inte klarlagt. En kvalificerad gissning är att det anspelar på drogen LSD som användes flitigt på de klubbar där musiken ursprungligen spelades.
När musiken kom till Storbritannien blev musikstilen en livsstil. En hel generation fick sin egen motsvarighet till Northern Soul. Bandet Bom The Bass lånade en gul smiley från seriealbumet Watchmen till skivan Beat Dis och gav därmed Acid House en egen symbol. Tusentals unga engelsmän iklädda fiskarhattar, säckiga byxor och Fila-skor ägnade sedan ett halvt decennium åt att dansa hela nätterna i tomma lagerlokaler eller under motorvägsbroar till tonerna av en riktigt usel baskompmaskin.