Världsfacket ILO:s expertkommitté riktar skarp kritik mot den grekiska regeringens ingrepp i de fackliga rättigheterna för Greklands arbetare. Kritiken gäller begränsningar i kollektivavtalsrätten, som kommittén hävdar strider emot ett flertal ILO-konventioner som landet antagit.
– Åtgärderna är obalanserade, orättvisa och huvudsakligen ineffektiva. De har inte gett förutsättningar för ekonomin, men de har skapat mycket samhällelig dramatik, säger Vangelis Moutafis, organisationsekreterare i grekiska facket GSEE till Al Jazeera.
Den första april löper flera av de nationella kollektivavtalen mellan grekiska fack och arbetsköpare ut. Men de nya avtalen kommer att ha betydligt mindre effekt på villkor och löner för de grekiska arbetarna. Detta sedan regeringen tillåtit enskilda företag att teckna kollektivavtal med sämre villkor än fackens huvudavtal. Avtalen behöver inte heller tecknas med fackföreningar utan kan tecknas med andra ”sammanslutningar av personer”, anställda på företaget.
Förändringarna, som infördes redan i oktober 2011, var ett av flera krav från Världsbanken, Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken. De är del av motprestationen som ”trojkan”, ställt på grekiska regeringen för att betala ut nödlån till det krisdrabbade landet.
I februari förra året berövades också parterna i den offentliga sektorn att teckna kollektivavtal branschvis. I stället ligger fältet öppet för företagen att teckna individuella avtal med skiftande innehåll direkt med sina anställda. I samband med detta sänkte man också den lagstadgade minimilönen från 751 euro per månad till 586 euro, och 511 euro för ungdomar.
Det uttalade motivet från trojkan är att tvinga fram en omstrukturering av den grekiska ekonomin, men hittills har åtgärderna varit overksamma. Den grekiska ekonomin fortsätter att rasa. Men enligt Thomas Jansson, internationell sekreterare på TCO, är det egentliga motivet ideologiskt. Att kraven riktas just mot de fackliga rättigheterna följer denna ideologi.
– De vill ju sänka löner och villkor för de grekiska arbetstagarna. De ser fackliga rättigheter som ett hinder för att sänka lönerna. Så brutalt är det, så då tar de bort de fackliga rättigheterna, säger han.
Hittills har landet genomfört fem åtgärdsprogram, som förutom privatiseringar av offentliga verksamheter och 22-procentiga lönesänkningar, även inneburit kraftiga begränsningar i arbetsrätten. Däribland försämrad anställningstrygghet, som ger företagen större möjligheter till avskedanden och uppsägningar, höjd pensionsålder och sänkta pensioner.
Enligt Thomas Jansson hotar kringskurna rättigheter i Grekland att sprida sig i Europa.
– Ett exempel är Spanien, där man genomför lönesänkningar och begränsningar av arbetsrätten. Samtidigt skapas en konkurrenssituation när ett lands industri får billigare produktion. Det är en situation som innebär att man tar jobben av varandra genom att sänka villkor och löner.
Thomas Jansson säger också att utvecklingen i Europa även påverkar svenska villkor, trots att Sverige varken är med i Eurosamarbetet eller drabbats lika hårt av ekonomiska kriser.
– Är det så att lönestopp eller medianlöneförsämringar blir allt vanligare i andra länder är inte Sverige opåverkat. Om ett företag äger fabriker i olika europeiska länder där man har nollavtal finns det en stor frestelse att spela ut fabrikerna mot varandra.
