Barnlösa par och ensamstående som längtar efter barn ska kunna låta en annan kvinna bära och föda barnet. Det anser Statens medicinsk-etiska råd, Smer, som nu rekommenderar Sveriges riksdag att tillåta så kallat altruistiskt surrogatmoderskap. Det vill säga att ett ägg implanteras, eller spermier insemineras, i en kvinna som sedan överlåter barnet till en annan, detta utan ekonomisk ersättning.
– Det är ett sätt att få barn för dem som har problem att få barn på annat sätt. Det kan gälla par, ensamstående och homosexuella, främst manliga, par, säger Kjell Asplund, ordförande i Smer.
Men beslutet har fått hård kritik från kvinnoorganisationer i Sverige, men även från Kvinnliga läkares förening, KLF, som anser att det etiska rådet tagit fel beslut.
– Vi anser att ett altruistiskt surrogatmoderskap är oetiskt helt enkelt. Även om det inte utgår någon ersättning kan man ifrågasätta om man ska upprätta ett kontrakt kring kvinnors kroppar och barn, säger Johanna Berg, vice ordförande i KLF.
Enligt henne finns det också ett flertal medicinska problem. Även om den svenska förlossningsvården är förhållandevis säker löper mödrar fortfarande stora risker för komplikationer. Dessa kan vara allt från kraftiga blödningar, depressioner, kejsarsnitt och svåra sprickningar i underlivet med inkontinens som följd.
– Om det gäller en kvinna som har tänkt vara förälder själv kan det ju kännas att det är värt att ta de här riskerna. Men det är väldigt mycket begärt att en människa ska riskera detta när det bara är något man gör som en tjänst, säger Johanna Berg.
Utöver det finns det också ett psykologiskt dilemma att bära ett barn och sedan skiljas från det. Det dilemmat kan vid kontraktskrivandet vara svårt att förutse.
Från Smers håll vill man dock hävda att deras val är ett ställningstagande för kvinnans rätt till sin egen kropp att själv välja om man vill bli surrogatmoder åt en nära släkting eller vän. Men denna utgångspunkt ifrågasätts av bland andra Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks.
– Där ser vi ju det på två helt olika sätt. Vi ser att man avtalar bort rätten till sin kropp. I vissa länder förhandlar man också bort aborträtten, eller kan tvingas till abort vid missbildningar eller om det blir tvillingar, säger Karin Svensson, styrelseledamot i Roks.
Enligt Smers motivering är legaliseringen också ett sätt att komma tillrätta med det ökande kommersiella surrogatmoderskapet. I dag är verksamheten inte tillåten i de nordiska länderna. I stället reser allt fler till främst Indien och Ukraina för att där låta en inhemsk kvinna bära deras barn. När barnen sedan fötts överlåts barnet till de nya svenska föräldrarna. Ett indiskt surrogatarrangemang kostar mellan 200 000 och 400 000 svenska kronor. Hur många som reser finns ingen säker statistik på, men norska myndigheter uppskattar att omkring 50 norska barn per år blir till genom surrogatmoderskap i andra länder.
– Det förekommer en rätt stor och ökande verksamhet där man åker till Indien, Ukraina och USA för kommersiellt surrogatmoderskap. Vi är emot det, men gör man det altruistiskt, utan att pengar är inblandande, är det säkrare och etiskt mer godtagbart, säger Kjell Asplund.
Men kritiker, däribland KFL och Roks, hävdar att det inte finns något som säger att denna verksamhet kommer att minska genom svensk legalisering. Studier i Storbritannien, där altruistiskt surrogatmoderskap är tillåtet, har visat att den så kallade fertilitetsturismen snarare ökat.
– När surrogatmoderskap blir ett mer accepterat sätt att få barn och de inte kan hitta någon som vill ställa upp i sin närhet blir människor mer benägna att resa till länder där det är möjligt att köpa den här tjänsten, säger Johanna Berg.
Vid ett planerat surrogatarrangemang rekommenderar Smer att en noggrann prövning genomförs. Detta för att säkra att den tilltänkta surrogatmoderns verkligen är en nära vän eller släkting, men även att inga pengar eller annan ersättning sker under bordet. Men både KLF och Roks betvivlar starkt att en sådan kontrollapparat kommer att garantera att riskerna elimineras. Kjell Asplund säger att det åligger myndigheterna att se till att denna prövning fungerar.
– Det finns en hel del aspekter, juridiska och praktiska som man måste gå till grunden med. Men det kommer förstås inte gå att ge några garantier fullt ut.
