1880 stod Långholmens centralfängelse i Stockholm färdigt och bara nio år senare bildades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Från det att fängelseportarna slogs upp till en bra bit in på 1900-talet kom Arbetarepartiets och Centralfängelsets öden att vävas tätt samman.
Arbetarnas kulturhistoriska sällskaps årsbok för 2012, …faror för staten av svåraste slag. Politiska fångar på Långholmen 1880–1950, har som ett tema den i stora delar ofrivilliga symbiosen mellan SAP och Långholmens fångars öden.
I boken möter vi genom ett trettiotal personporträtt svenska politiska fångar under huvudsakligen två tidsperioder, decennierna före demokratins inträde och åren under andra världskriget. Under den första perioden härjade det så kallade åtalsraseriet, ett från statens sida hårt motstånd gentemot de ökande kraven på demokratiska reformer och en arbetsmarknad där arbetarnas rättigheter tillgodosågs. Till sin hjälp använde staten ett politiserat rättsväsende och ny lagstiftning, liksom en förstärkt säkerhetstjänst och polis. Framträdande, såväl som mindre framträdande företrädare för den unga arbetarrörelsen kom under årtionden att avlösa varandra på Långholmens centralfängelse i, från statens sida, förhoppningen att de skulle ge upp sin kamp.
Under den andra perioden rasar andra världskriget och Sverige är sedan ett tjugotal år en demokrati. Därtill är statsministern vid den här tiden Socialdemokraternas partiledare Per-Albin Hansson. Ändå visar … faror för staten av svåraste slag hur den svenska staten bemötte andra världskrigets antifascistiska rörelser med en rättsvidrighet mycket lik den som den tidiga arbetarrörelsen fick utstå. Politiska fångar internerades på nytt på Långholmen.
Många av domarna i boken rör tryckfrihetsbrott. Ett, visar det sig, tacksamt åtal som genom stark politisk styrning av rättsväsendet kunde leda till fällande dom på mycket svaga grunder. Fall utan tillräcklig bevisning för att väcka åtal vid häktningstillfället löstes med fortsatt häktning tills godtagbart material samlats in.
Nyckfullheten, rättsosäkerheten och maktmissbruket löper som en röd tråd genom boken. Som ett exempel varierade fängelsestraffen mycket till formen. ”Försedd med massor av läsbara saker installerade han sig således på Långholmen. Jag tror till och med att han tyckte det var skönt med den arbetsro som cellen bjöd […]”, mindes Anna Branting sin make Hjalmar Brantings installation på Långholmen i juli 1889.
För andra, som Alfred Stern, en av de så kallade Amaltheamän vilket sprängt fartyget Amalthea som härbärgerade engelska strejkbrytare i Malmö hamn 1908, var straffet både psykiskt och fysiskt plågsamt. ”Wiselgren (dåvarande generaldirektör för långvården) förlängde cellstraffet till 3 år. 3 år i ensam cell plus rannsakningstiden är ett barbariskt straff. Många fångar har blivit vansinniga på grund av att de varit avstängda från beröring med människor under så lång tid”, skrev Stern senare om sin fängelsevistelse. Erfarenheter som Alfred Sterns, vilka han efter frigivningen skrev en bok om, kom också att ligga till grund för en reform av det svenska straffväsendet efter andra världskrigets slut.
Som tidsdokument över det svenska rättssystemet väcker
…faror för staten av svåraste slag onekligen en del tankar kring dagens fångvård. Sverige har i dag ökänt långa häktningstider och utvecklingen går mot så väl fler häktade som fler oskyldiga som häktas, samt att människor sitter häktade med restriktioner under flera år. Mot bakgrund av den historiska redogörelsen över hur arbetsmarknaden och arbetsrätten en gång fungerade går det inte heller att låta bli att tänka på de attacker mot arbetsrätten som skett under de senaste dryga tio åren. Från fackens kamp för kollektivavtalsenliga löner gentemot en allt liberalare lagstiftning, till missbruk och kringgående av Las genom ständiga vikariat och årslånga timanställningar, för att nämna några saker.
För mer än om själva fängelsevistelserna, handlar …faror för staten av svåraste slag om vägen dit, hur dessa människor hamnade på Långholmen och varför. Det gör boken till ett riktigt intressant dokument över en nära period i Sveriges historia. Lika mycket som den är en samling välskrivna och bitvis gripande personporträtt är den också ett porträtt av den svenska staten.