Att det behövs fysiska forum för att träffas, umgås och göra politik på är ingen underdrift. Arbetarrörelsen byggde Folket hus-lokaler, nykteristerna skapade alkoholfria mötesplatser och feminister har utvecklat kvinnojourer. I tider då snart sagt alla övriga mötesplatser genomsyras av köptvång och reklam är sociala center en viktig motkraft. Här finns inga krav på motprestationer annat […]
Att det behövs fysiska forum för att träffas, umgås och göra politik på är ingen underdrift. Arbetarrörelsen byggde Folket hus-lokaler, nykteristerna skapade alkoholfria mötesplatser och feminister har utvecklat kvinnojourer. I tider då snart sagt alla övriga mötesplatser genomsyras av köptvång och reklam är sociala center en viktig motkraft. Här finns inga krav på motprestationer annat än att delta. Aktivisterna bakom det numera nedsläckta sociala centret Utkanten i Malmö vill med boken En ny värld i våra hjärtan dela med sig av sina erfarenheter och uppmuntra människor att göra något liknande.
I februari pågick en global kampanj i solidaritet för frizoner och sociala center världen över.Initiativtagare var grekiska anarkister vars lokaler under de senaste åren attackerats av både polis och fascister. De boende på kulturhuset Köpi i Berlin kämpar för sin överlevnad efter hot om en tvångsauktion för huset. I skrivande stund är framtiden för huset ännu osäker. Samma sak gäller för ett av Schweiz största ockuperade hus, BINZ, som hotas av vräkning. Även här i Sverige har ockupanter och kulturhusivrare mött på hårt motstånd från både myndigheter och fascister. Hus har attackerats och bränts ned, polis har med våld drivit bort aktivister och stängt ned verksamheter.
Utkanten var under tre levnadsglada år ett forum för alternativ kultur och radikal politik. De stora lokalerna på 450 kvadratmeter erbjöd bland annat plats för ett kafé, en cykelverkstad, en forskningsavdelning för hackers, en popklubb och en scen där stadens punk- och hardcorekultur blomstrade. I boken tipsar författarkollektivet om hur man bygger ett folkkök, arrangerar spelningar, man problematiserar erfarenheter av kunskapsdelning och peppar för fasta kvinnoseparatistiska dagar. En ordlista är behjälplig för den som vill lära sig vad dumpstring, mötesunderlättare och mangla är för något. Bra bilder och snygg redigering gör boken lättläst.
Utkanten gick i graven mycket på grund av myndigheternas och polisens motarbetande. Början till slutet var åtalet om brott mot alkohollagen. En kylig novembereftermiddag 2009 slog piketpolis till mot lokalerna när förberedelser inför en punkspelning var i full gång. I boken beskriver ett vittne händelsen:
”Av deras utstyrsel, stridsberedskap och antal att döma hade de förväntat sig ett hus smockfullt med autonoma stenkastare från helvetet. Men de intog stället lättare än ett pepparkakshus och fann 30 punkare, varav hälften var bandmedlemmar”.
En person som ansågs ansvarig för verksamheten dömdes i tingsrätten till böter och villkorlig dom. Domen överklagades och hovrätten friade den åtalade Utkanten-aktivisten. Razzian blev droppen för hyresvärden som valde att inte förnya kontraktet i början av 2011.
Alkoholförsäljningen var både det som försörjde Utkanten och vad som blev dess fall. I ett avsnitt i boken problematiserar författarna detta. De frågar sig vad Utkanten kunnat vara socialt och politiskt utan all tid och energi som lagts på fester, fyllor och bakfyllor.
Den cyniske skulle kunna hävda att Utkanten och andra frizoner är rena svartklubbar. Utan rättigheter att sälja alkohol, utan de tillstånd och krav som följer med utbildad personal, vakter och åldersgräns. Att det fanns en ärlig ambition från personerna bakom Utkanten att skapa förutsättningar för politiskt engagemang tvivlar jag inte det minsta på. Om man lyckades fullt ut eller inte överlåter jag åt andra att bedöma. Klart är att Utkanten är ett av tusentals exempel på vad kollektivet med enkla medel kan åstadkomma. Man lär av varandra och utnyttjar de resurser som finns i gruppen. Läs och låt dig inspireras.