”En man här väger bara 35 kilo. En annan 45. Sist jag kollade vägde jag 60 kilo, men det är en månad sedan.”
Det säger Samir Naji al Hasan Moqbel som i elva år – utan rättegång och utan att ens ha åtalats för något brott – har suttit inspärrad på USA:s ökända militärfängelse Guantánamo Bay i Kuba. Orden är tagna från ett längre uttalande, återgivet i The New York Times, som han gjort via tolk över telefon till sin advokat.
I över 70 dagar har Samir Naji al Hasan Moqbel och ytterligare minst ett fyrtiotal fångar på Guantánamo hungerstrejkat. Men enligt uppgifter från flera av fångarnas advokater kan i princip samtliga av fängelsets 166 fångar vara involverade i hungerstrejken. Bakgrunden till protesten är bland annat att fångarnas koraner genomsökts och konfiskerats och att deras interneringar saknar tidsbestämning.
På lördagen drabbade fångar och vakter våldsamt samman i samband med att flera av de hungerstrejkande skulle flyttas till isoleringsceller. Redan samma dag gick USA:s försvarsmakt ut med ett pressmeddelande med sin egen version av det inträffade. Fängelsechefen ska ha beordrat att de hungerstrejkande skulle avlägsnas från de kollektiva cellerna och förflyttas till isoleringsceller för att sätta stopp för strejken. Enligt försvarsmaktens uppgift ska då fångarna ha angripit vakterna med egentillverkade vapen, vilket besvarades med att vakterna avlossade gummikulor mot dem. Enligt försvarsmakten ska ingen av fångarna ha skadats allvarligt, men samtidigt har deras advokater inte kunnat komma i kontakt med dem.
– Det som är intressant är uppgifterna om hemmagjorda vapen. När vi har besökt dem har vi sett att det enda fångarna tillåts ha är små plastinnanmäten av kulspetspennor, i stort sett bara tunna plaströr med bläck inuti. Med tanke på det förstår jag inte vad regeringen refererar till för hemmagjorda vapen, säger advokaten Cindy Pánuco, som företräder en av de internerade, till tv-nätverket RT.
Hon menar att hela situationen utvecklat sig på tragiskt möjliga vis. När hennes kollega besökte fängelset förra veckan möttes han av en samling män så magra och svaga att de knappt kunde kommunicera. Cindy Pánuco har svårt att se en ände på situationen.
– USA:s reaktion är precis den motsatta till vad den borde vara. De kunde ha löst det här utan våld, säger hon.
Via sina advokater har fångarna vittnat om att USA:s militär har gjort sitt bästa för att avbryta hungerstrejken, bland annat genom att sänka temperaturerna i cellerna i syfte att försvåra protesten. På måndagen kom även uppgifter om att de hungerstrejkandes medicinska behov helt negligeras och att de till och med förvägras rent vatten. Dessutom har minst ett tiotal av fångarna tvångsmatats med sond genom näsan, vilket av FN klassas som en tortyrmetod.
Samir Naji al Hasan Moqbel beskriver hur det gått till i hans fall:
”Jag kommer aldrig att glömma första gången de satte in sonden i min näsa. Jag kan inte beskriva hur smärtsamt det är att bli tvångsmatad på detta sätt. När innehållet pressades in, kändes det som att jag skulle kasta upp. Jag ville kräkas, men kunde inte. Det var ångest i mitt bröst, hals och mage. Jag hade aldrig upplevt en sådan smärta innan. Jag önskar inte någon detta grymma straff.”
USA:s president Barack Obama lovade inför presidentvalet 2008 att en av de första sakerna han skulle göra om han vann var att stänga Guantánamo Bay, ett löfte som ännu inte har infriats.
Dagen innan sammandrabbningarna mellan fångar och vakter krävde 25 människorättsorganisationer, däribland Amnesty och Human Rights Watch, i ett öppet brev att USA antingen ska börja skicka tillbaka de intagna till deras hemländer, eller ställa dem inför en domstol med rättssäkra metoder.
Över hälften av de 166 fångarna som nu finns i Guantánamo har blivit rentvådda. Av de 166 är det endast nio som har dömts eller anklagats för brott.
Den 5 april uppmanade FN:s ambassadör för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, USA att följa de internationella lagarna om mänskliga rättigheter och därmed stänga Guantánamo.