Där slog man i glastaket med dunder och brak. I en liberal kontext är rasism nånting dåligt, rasism är något som ska kritiseras och diskuteras. Med sin överlägsna liberala moral ska man övervinna rasistens argument och därmed stå som vinnare. För problemet rasism är i en liberal kontext ett problem med rasister. Det är de […]
Där slog man i glastaket med dunder och brak. I en liberal kontext är rasism nånting dåligt, rasism är något som ska kritiseras och diskuteras. Med sin överlägsna liberala moral ska man övervinna rasistens argument och därmed stå som vinnare. För problemet rasism är i en liberal kontext ett problem med rasister. Det är de enskilda individernas rasism som ska bekämpas. Samma sak med könsdiskriminering (ordet sexism luktar fortfarande lite för mycket Grupp 8 i de liberala korridorerna), det är den enskilda individen som är elak mot en kvinna som är problemet, det är den enskilda kvinnomisshandlaren, chefen eller våldtäktsmannen som är problemet.
Men våga inte komma och påstå att det är ett strukturellt problem. Våga inte påstå att det är ett problem som går utöver enskilda individers rasism. Våga inte påstå att samhället har funktioner som upprätthåller de här orättvisorna. Påstår du det tar det stopp. Den liberala arenan stängs för dig och du får ducka under krevad efter krevad av illa riktade och formulerade liberala granater av ilska och indignation.
Men varför är det så? Varför vägrar liberaler se strukturer? Varför är det så att när de rasistiska strukturerna kommer upp till diskussion så tar det hus i helsike? Varför är det så att Dabrowski, Selimovic, Josefsson och drösvis med andra liberalismens banérförare drar lans och svärd för att sabla ner allt som luktar analys av strukturer? Vad är det som är så farligt med en analys som innefattar strukturella problem?
Svaret är egentligen så självklart att man skäms att säga det. Det är nämligen så att om man erkänner en skadlig struktur så finns det inget som kan hindra att man pekar ut den allra mest grundläggande skadliga strukturen, att man pekar på den struktur som upprätthåller den absoluta majoriteten av världen orättvisor, klassamhället och kapitalismen.
Rasism och andra orättvisor får i ett samhälle som styrs med liberal hand bara diskuteras så länge man inte insinuerar att problemet kanske inte är att vita arbetarklasskillar är elaka och korkade. Så länge du inte kommer dragande med tankar om att testosteronstinna grabbar med järnrör kanske inte är problemet, utan symptomet.
För det finns saker man inte får säga i det här landet, men det handlar inte att man inte får häva ur sig rasistiska floskler. Fråga bara de sjuksköterskor som kämpar för högre lön, fråga de lärare som med mindre och mindre resurser ska lösa större och större problem och fråga alla andra som den senaste tiden alla fått sin beskärda del av liberal verkanseld efter att ha vågat sticka ut hakan.
Ni kan också fråga Bokcafét i Kulturhuset i Jönköping vars öde i skrivande stund är ytterst osäkert, just för att de vågat närma sig och försökt ta sig förbi det liberala glastaket.
