Så har det hänt igen. Ett stort musikevenemang invaderas av polis som ser till att gripa alla de kommer åt för ringa narkotikabrott, eller i klartext att de rökt cannabis. Vanligen brukar det vara reggaefestivaler som drabbas, denna gång var det en hiphopfest på Gröna Lund i Stockholm i förra veckan med bortåt 5 000 deltagare.
Polisen omhändertog 52 personer – en procent av besökarna. Enligt egen uppgift hade de kunnat ta fler. Kanske två procent av besökarna? Kanske tre?
Själva insatsen har upprört betydligt fler. Lagen har polisen förvisso på sin sida, det är ett brott att bruka ämnen riksdagen beslutat klassa som narkotika, gör man det riskerar man att gripas. Så har det varit sedan 1988. Innan dess var det alltså tillåtet. Sedan 1993 finns också fängelse i straffskalan för brottet, av ett enda skäl – att ge polisen befogenheter att tvinga misstänkta till urin- eller blodprov. Lika länge har man utnyttjat dessa befogenheter för att störa och motarbeta olika former av kulturyttringar, från ravefester till reggae- och hiphopevenemang.
Narkotikafrågan är ett exempel på en oroande utveckling i Sverige, där frågan om beivrande av brott alltmer blivit en fråga om tekniska möjligheter. Vi ser det även när det gäller övervakningen av internettrafik och naturligtvis i allt som rör terroristbekämpning. Att väga effektivitet mot de ingrepp i den personliga integriteten en polistaktik innebär har blivit alltmer ointressant. Liksom att väga olika former av samhällsnytta mot varandra. Även om man faktiskt kunde mäta samhällsnyttan av att se till att absolut ingen cannabis konsumeras vid musikevenemang, så är det svårt att se hur den skulle kunna vara större än den skada man gör genom att gå in med en massiv polisinsats mot 5 000 personer där många antagligen redan har dåliga erfarenheter av polisen, och få dem att som kollektiv känna sig utpekade som kriminella.
Naturligtvis handlar detta inte i första hand om att effektivt bekämpa narkotikamissbruk. Det är i och för sig fullt begripligt att vara emot att människor berusar sig, eftersom alla rusmedel är skadliga på ett eller annat sätt på lång eller kort sikt. Dock är missbruk ett socialt problem, som effektivast bekämpas genom att med omfattande sociala åtgärder ge så många människor som möjligt en trygg uppväxt – inte genom att göra dem till brottslingar. Förbudet mot att bruka droger har negativa effekter som är betydligt allvarligare än att en tonåring som blir påkommen med att röka cannabis tvingas lämna urinprov och betala böter. Människor dör för att deras bekanta inte vågar ringa ambulans när de överdoserar. Människor med drogproblem drar sig för att söka vård eftersom själva deras missbruk är kriminaliserat. Den narkotikarelaterade dödligheten är betydligt högre i Sverige än i jämförbara länder med annan lagstiftning.
Troligen har polisen andra motiv till den massiva insatsen på Gröna Lund. Ett av banden som spelade, Labyrint, har under flera år varit utsatta för en kampanj från polisens sida, där spelningar punktmarkerats och där arrangörer uppmanats att inte boka dem. Ännu ett skäl kan vara den pågående radikala organiseringen i storstädernas förorter, där hiphopkultur knyts naturligt till övrig verksamhet, som när Pantrarna i Göteborg bjöd in amerikanska Dead Prez till sin första majfest förra onsdagen. Att i det läget försöka få det till att en hiphopspelning med några av de tyngsta namnen i Sverige är en tillställning för ”drogliberaler” kan vara ett sätt att försöka ta bort den politiska udden.
I stället späder polisens agerande bara på just det hat som den politiska organiseringen i förorterna nu är i full färd att vända till något konstruktivt.
