Sedan sex till sju år tillbaka har en nedmontering av många av Stockholms förorter i kombination med missriktade politiska beslut lett till en situation där en del unga, men också vuxna, hamnat utanför samhällsutvecklingen, menar Osman Cloarec som arbetar som resurspedagog i förorten Bredäng.
I januari i år skrev Arbetaren om den extrema bostadsbristen, som Bredängsskolan identifierat bland sina elever. Då berättade Osman Cloarec, som medverkat i kartläggningen, bland annat om hur barnen och ungdomarna påverkades av situationen och om den ganska nystartade Barn i riskzonen-gruppen som han själv satt med i.
Efter den senaste tidens nattliga bilbränder i ett flertal Stockholmsförorter, däribland Bredäng, är han arg och kritisk till både debatten och de politiska besluten, vilka han ser som en viktig bidragande orsak till oroligheterna.
– Jag har jobbat här i tolv år och när jag följer vad som händer och vad som skrivs på Twitter och andra sociala medier känner jag att det här är så misslyckat, säger han när Arbetaren träffar honom i Bredängsskolans aula.
– Man skyller på föräldrarna och alla vet ju att visst har föräldrar ett ansvar, men hur långt ska det sträcka sig när det handlar om unga som inte lyssnar och som av olika anledningar har problem med hela sin sociala samvaro? Vi i samhället har ett större ansvar att ta, tillsammans med föräldrarna.
Osman Cloarec menar att det finns en grupp unga som ingen når. Som är inskrivna på gymnasiet men aldrig är där. Som verkligen skulle behöva vuxenkontakter och någonstans att vara, men som står utanför den fritidsverksamhet som finns.
– Sedan många år tillbaka vet alla att unga vill hänga på sitt ställe, säger han.
Han berättar att politikerna 2005–2006 förändrade fritidsverksamheten i Skärholmens stadsdelsområde och införde åldersbegränsningar på fritidsgårdarna.
– Det var ett tvärpolitisk beslut och syftet var att få alla mellan 16–19 år att åka till Skärholmen, till Andra hemmet och vi som arbetade fick inget val. Sedan dess har det uppstått problem som inte fanns förut.
Andra hemmet är en stor fritidsgård i Skärholmen med en av Sveriges största hiphop-scener och mycket resurser. Ett flaggskepp för stadsdelen. Men det finns ett problem, enligt Osman Cloarec: ungdomar från omkringliggande förorter åker inte dit och hamnar, i kombination med total skolfrånvaro, i stället utanför alla offentliga sammanhang.
– Hur ska vi nå dem nu?
Han tillägger att allt så klart inte hänger på fritidsverksamheten. Men mycket. Osman Cloarec vill se ökade öppettider, höjd åldersgräns och mer personal på de lokala fritidsgårdarna. Genom att erbjuda ett socialt sammanhang där alla är välkomna menar han att riskerna att unga ställs utanför minimeras.
Jan Jönsson är folkpartistisk ordförande i Skärholmens stadsdelsnämnd. Han tror inte att fler fritidsgårdar är lösningen på de oroligheter som präglat flera av Stockholms förorter de senaste veckorna.
– Det handlar snarare om satsningar på specialpedagogiskt och socialt stöd i skolorna, för att dessa ungdomar ska klara skolan, gå ut gymnasiet och komma in på arbetsmarknaden, säger han.
Han vill inte heller utlova några förlängda öppettider eller mer resurser till fritidsverksamheter, och tillägger att det finns problem med åldersintegrerade fritidsgårdar där bland annat yngre och flickor skräms bort av äldre. Han framhåller att Skärholmen har den i särklass mest utbyggda fritidsgårdsverksamheten i hela Stockholms stad.
– När det gäller den grupp äldre ungdomar i Bredäng som har en jobbig social situation, känner jag mycket väl till dem. Mycket stora ansträngningar har gjorts och görs för att aktivera dem. Samtidigt är det också så att flera av dem i omgångar blivit portade från våra verksamheter då de hotat personalen, säger han.
Men Osman Cloarec påpekar att det inte bara är den lilla grupp unga som bränner bilar som står utanför samhällsgemenskapen.
– De senaste åren har jag också märkt hur många vuxna som bor här inte har kunskap om sina rättigheter och om samhället. Det skulle behövas individuella kontakter för vuxna som samhällsguider eller något, säger han.
Han säger också att det är viktigt att besluten om vad som ska prioriteras inte kan fortsätta fattas ovanför de berördas huvuden, av politiker och makthavare utan koppling till orten.
– Människor måste ges möjligheter och förutsättningar att ta hand om sitt område för att man ska kunna prata om individuellt ansvar. Jag kan inte se hur färre möjligheter till social samvaro och samhällskontakter skulle öka de förutsättningarna.
