Den unga fotomodellen blir till sist riktigt arg på sina uppdragsgivare som äter mackor medan de regisserar henne. I sitt arbetsrum börjar hon plötsligt äta en del av stolen hon sitter i, en del av vägg och en del av en tv-apparaten. Filmen Eat har en drastisk melankoli över sakernas tillstånd som är typisk för de tyska kortfilmer som visas på årets filmfestival i Cannes, den 66:e i ordningen.
Invigningsfilmen Den store Gatsby i regi av Baz Luhrman om det glada 1920-talet och dess kapitalistiske hjälte slår an en ton som passar bra på festivalen där många av filmerna i den prestigefyllda tävlingen handlar om pengar. Till skillnad från Scott Fitzgeralds roman om Gatsby, där det finns en viss moral i relation till pengar och de rika, nyrika och väletablerade, har Baz Luhrmans film ett närmast pornografiskt förhållande till pengar och makt. Leonardo di Caprio med sitt slutna ansikte påminner om Orson Welles i Citizen Kane men utan all den moraliska diskussion som gör Citizen Kane till en av världens bästa filmer.
Den store Gatsby visar upp ett utstuderat fyrverkeri av utbud och efterfrågan som fungerar väl mellan Cannes och Hollywood. Cannes får sina stora filmstjärnor på röda mattan och Hollywood får cred och marknadsföring för sin nya storfilm, som visar upp Guldåldern i amerikansk film.
Flera av mina kollegor här i Cannes trodde att det juvelrån som inträffade samtidigt som premiären för Sofia Coppolas Bling Ring var reklam för filmen. Bling Ring är en av de bästa filmerna som visats här och är en speedat story om jakt på pengar och makt, status och dyra märkesvaror.
Japanska Shield of Straw i regi av Takashi Miike är en actionthriller om en miljonär som erbjuder en miljon yen till den som dödar en barnamördare som mördat hans älskade barnbarn, en liten flicka. Hela Japan engageras i jakten på mördaren, en ung kille som inte tycks ha fattat vad han gjort. Polisens specialstyrkor tvingas skydda honom mot allmänheten, men vem skyddar dem mot förrädare inom polisen? En intressant film med samma slags apokalyptiska storstadsbilder som i andra filmer om pengar och makt som tyvärr drunknar i action.
Även i Steven Soderbergs film om musikern Liberace, Behind the Candelabra, med en karismatisk Michael Douglas som Liberace och Matt Damon som hans älskare, är temat pengar och makt. Liberace tjänar ofattbart mycket pengar på sin musik, är ensam, vill ha kärlek och sex, men tror att alla är ute efter hans pengar. Filmen visar hur pengar manipulerar kretsen kring Liberace och hans team.
Italienske Paolo Sorrentos The Great Beauty handlar om rika människor som blir ännu rikare genom ”actionpainting” och andra kulturyttringar. Oerhört vackert filmad med sublima poetiska scener och en filosofisk underton men som till slut blir för mycket för sitt eget bästa.
Danske regissören Nicolas Winding Refns nya film Only God Forgives är en asiatisk actionthriller i stil med Shield of Straw. En iskall historia om brutala gangssters, med helt vidriga kvinnoskildringar. Winding Refn har även i tidigare filmer visat upp ett problematisk sätt att skildra kvinnor. Här når han verkligen botten när det gäller kvinnosyn. En man erbjuder i början av filmen en av sina anställda 15 000 bath för hans tonårsdotter. Han tackar nej, vilket står honom dyrt.
I kontrast till alla överklasskildringar handlar Grigris – i regi av Mahamat Saleh Haroun från Tchad – om en utfattig ung man med ett spastiskt ben. Han jobbar som fotograf på dagarna och dansar sin egen koreografi på kvällarna. När en anhörig hamnar på sjukhus och behöver pengar, väljer han kriminalitet som lösning.
Grigris är en riktigt intressant film med ett underdogperspektiv som gör att den i god mening skiljer ut sig från det mesta i det officiella programmet i Cannes. Den desperation som huvudpersonen drabbas av mot slutet ställer tyvärr till det. En av de ytterst få afrikanska filmer som deltagit i tävlingen hade kunna gå mycket långt med ett bättre slut.
En enda kvinnlig regissör deltar i årets tävling, Valeria Bruni Tedeschis med A Castle in Italy. Även den utspelas i överklassmiljö, men med en medvetet problematiserande hållning. Här finns känslor, diskussioner, ambivalens, levande liv – en annat sätt att gestalta människors liv.
