Förra veckan avslöjade 29-årige Edward Snowden att hans arbetsköpare Booz Allen hjälpt den amerikanske myndigheten NSA att övervaka nätjättarna Google, Facebook, Yahoo, Skype, Youtube, Microsoft, Apple, Paltalk och AOL. NSA, som i folkmun kallas ”No Such Agency” på grund av sin hemliga verksamhet, har med hjälp av dataprogrammet Prism bland annat tagit del av chatter, foton, mail, videos, sökhistorik, inloggningsuppgifter samt massor med information om användarna. Inga konstigheter. En underrättelsetjänst vill givetvis veta så mycket som möjligt. Då är det mer anmärkningsvärt att övervakningen inte sker i hemlighet. Nätjättarna samarbetar enligt Washington Post frivilligt med NSA. Något nätjättarna givetvis förnekar.
Skälet till att Snowden valde att läcka informationen var att han tyckte det gått alldeles för långt. Att NSA numera har kapaciteten att övervaka i stort sett all mänsklig kommunikation.
Enligt Vita huset, som använt informationen bland annat för att sammanställa rapporter åt president Obama, är det bara icke-amerikaner som riskerar att bli övervakade av Prism. Något medborgarrättsorganisationer starkt betvivlar. Vad som däremot är säkert är att en amerikansk variant av talesättet ”den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta” kommer att vara mycket användbart på diverse amerikanska myndigheter framöver.
Låter det läskigt? Här hemma har vi sedan länge riskerat att bli övervakade av vår egen motsvarighet till NSA, nämligen Försvarets radioanstalt. Sedan 2008 har FRA rätt att spana på kabelburen trafik som passerar Sverige. Det vill säga det mesta som kommuniceras via telefon eller internet. FRA har till skillnad från NSA inte tillgång till servrar hos stora dataföretag men däremot större möjligheter att ta del av trafik.
Det här väcker en del frågor. Går det att lita på att information vi sprider på nätet inte faller i orätta händer? Nej, tvärtom. Det är sunt att utgå från att varenda etta och nolla vi producerar om oss själva kan komma att användas av andra. I bland är dessa andra ett företag som vill kunna producera mer träffsäker reklam. Andra gånger är det kanske hemliga polisen som undrar vad du är för skum figur. Tredje gången är det kanske någon helt annan. Bara fantasin sätter gränsen. Om du brukar snacka hemligheter i chatten på Wordfeud bör du hur som helst tänka om.
Risken att bli övervakad gäller inte bara nätet och telefoner. Handlar du exempelvis med kreditkort eller använder en sån där scanner i livsmedelsbutiken producerar du massor av information om dig själv som riskerar att användas helt utan din vetskap eller kontroll.
Jag är dock fullt övertygad om att stat och kapital alltid är steget efter och att övervakningen är en reaktion på att vi fått ha nätet för oss själva en stund. Hur tar vi tillbaka initiativet? Går det att ta tillbaka kontrollen över informationen vi producerar om oss själva och gärna också använda den på något vettigt sätt? Är alternativet att lämna sociala medier? Att skapa alternativ till dem? Att verka inom dem?
Helt klart är att allt mer av vår kommunikation kontrolleras av privata aktörer utan någon som helst demokratisk insyn eller påverkan. Helt klart är att staten kan övervaka oss effektivare än den någonsin kunnat göra, totalitära stater med överdimensionerade säkerhetstjänster inräknade. Ohämmad kapitalism med totalitär övervakning, det värsta av två världar.
Så var tar vi vägen? Alternativa strukturer finns sedan länge. Jag tänker på allt mellan fildelningssajter, chatkanaler på dolda servrar och små alternativ till Facebook och Twitter. Nu gäller det bara att ha en medveten strategi också. Diskutera i smågrupper under sommaren.
