Ibland hittar man bra texter på de mest oväntade ställen. För några dagar sedan publicerade Sydsvenskans ledarredaktion en riktigt intressant text om arbetsplatsmotstånd. Erik Mygind du Plessis skriver om vilka uttryck missnöjet bland anställda på Starbucks tar sig. Att han dessutom citerar Slavoj Žižek gör inte saken sämre. Sydsvenskans ledarredaktion är kända för att med förbluffande fantasifulla associationer koppla olika personer och företeelser till ”kommunismens brott”. Utgår ifrån att de fotfarande sitter i krismöte efter att ha låtit en person som kallar sig kommunist husera bland spalterna.
Hursomhelst. Artikeln handlar om hur folk med osäkra anställningar hanterar missförhållanden. I stället för att föra fram kritik skvallrar, stjäl och saboterar de. I Starbucks fall handlar det ofta om att utsätta dryga kunder för diverse smärre attentat som att doppa sugrör i toalettstolen, spreja kakor med rengöringsmedel eller helt enkelt servera koffeinfritt kaffe trots att detta inte beställts. Det sistnämnda kallar personalen att ”göra en decaf”. Du kan läsa mer om detta och ta del av andra fascinerande historier på ihatestarbucks.com.
Kanske handlar det om en tillspetsning av Homer Simpsons klassiska strategi som han brukar formulera så här: ”If adults don’t like their jobs, they don’t go on strike. They just go in every day and do it really half-assed.” Kanske är det en reaktion mot den kunden har alltid rätt-anda som präglar många butiker, kaféer och restauranger. För i flera av exemplen är det i första hand kunden, inte arbetsköparen, som drabbas. Inte oförtjänt. Den som svinar mot personal som jobbar under taskiga villkor för usel ersättning är antingen bracka eller saknar klassmedvetande.
Min erfarenhet är dock att det ser ut ungefär så här, givetvis med platsanpassade strategier, på alla arbetsplatser med liknande villkor oavsett om de har kunder eller ej. Den som har en osäker anställning har alldeles för mycket att förlora på att föra fram kritik. Så kritiken tar andra former. Det stjäls, maskas, saboteras och baktalas istället. Jag har till och med fått rådet av mitt fackliga ombud att vänta med kritik till jag fått fast anställning. Som om det skulle hända. Okej, nu är inte SKTF, numera Vision, en fackförening utan ett försäkringsbolag med sjukt dåliga premier, men du fattar vad jag menar.
Eftersom osäkra anställningar och försämrade villkor blir allt vanligare kommer också de här strategierna att bli vanligare. Tiden då relativt nöjda och skötsamma arbetare kom överens med sina arbetsköpare är förbi. Frågan är bara hur vi sätter våra strategier i system, precis som de har gjort. Hur rör vi oss i den här nya terrängen? Det handlar inte om att sluta ställa traditionella krav om högre löner, bättre villkor och riktiga anställningar. Det handlar om att lägga till strategier direkt anpassade efter nya förutsättningar. Vilken fackförening blir först med foldern ”How to decaf your boss”?
