Det här är mina sista rader på ett tag. Från och med nästa vecka lämnar jag över både den här spalten och kulturredaktionen till Rebecka Kärde. Själv tänker jag sitta på en parkbänk och läsa böcker. Här är lite av det jag tänker ge mig på:
Två mustiga böcker från Vertigo förlag, Fulcanellis Katedralernas mysterium och en nytugåva av Octave Mirbeaus Lidandets lustgård. Katedralernas mysterium kom ut på franska 1929 och räknas till de största alkemiska klassikerna där Fulcanellis tolkar katedraler, reliefer, skulpturer och fönster som en dåtida diskursanalytiker med storhetsvansinne. Lidandets trädgård skulle jag beskriva som en Markis de Sade för vuxna. Både böckerna är mycket vackra och det är fullt möjligt att använda Sockerconnys beskrivning av hundar även om de böcker Vertigo ger ut nuförtiden: söta utanpå men äckliga inuti. På ett bra sätt alltså.
Guy Standings Prekariatet har precis kommit ut på svenska. Det är ett av de första seriösa akademiska försöken att beskriva den ”prekära” förhållanden som förgiftar allt större del av arbetsmarknaden, med tillfällig anställningar, osäkra villkor och sämre löner. Det allra bästa med Standings bok är att han inte nöjer sig med att analysera hur arbetarklassen är sammansatt i dag. Han problematiserar dessutom själva arbetet och spekulerar kring ett antal möjliga flyktvägar. En mycket ställe att börja för den som vill sätta sig in i hur arbetsmarknad och arbetarklass förändras.
Urbanhistorikern Håkan Forsell har samlat sina bästa essäer, blogginlägg och artiklar i boken Bebodda platser. Vi får följa med till Aten, Berlin, Charleroi, Växjö, Stockholm och en rad andra platser. Vi får veta vilken roll kapital, gentrifiering, intellektuell egendom och bostadsrätter spelar för städers utveckling och varför tunnelbanenät ser ut som de gör. Eller kanske snarare vad som händer när tunnelbanenät ser ut som de gör. Vi får lära känna hiphopscenen i Berlins förstäder, en tavla på en restaurang i Aten, gatufotboll i Wien och ett otal andra saker som exempelvis medborgarträdgårdar. Denna spretighet är också bokens styrka. Precis som i en myllrande, mångfasetterad modern storstad stöter vi på både väntade och oväntade saker. Forsell visar hur en rad väldigt olika fenomen alla på var sitt sätt bidrar till att våra städer ser ut som de gör. Ett måste för alla som är intresserade av urban geografi.
Jag ska lyssna på musik också. Som tur är slipper jag välja den själv. Carl Craig, en av de få inom technoscenen som både är bra musiker och DJ, har nämligen gjort det åt mig på trippelalbumet Masterpiece. Den första skivan Aspiration består av andras musik som Craig brukar inkludera i sina DJ-set. Att lyssna på hans version av Tom Targos discorökare ”Use Me Again (and Again)” är som att få hjärnan masserad med jordgubbsglass. Den andra skivan, Inspiration, består av all möjlig musik som Craigs just inspireras av och rymmer bland andra Temptations, Erykah Badu, David Lynch och Muddy Waters. Sista skivan, Meditation består av ny egen musik. Det bästa Craig har producerat sedan More Songs About Food And Revolutionary Art.
Ha en riktigt bra sommar så ses vi i augusti!
Fredrik Edin
