Zätat i World War Z står förstås för zombie. Men kanske kunde det lika gärna stått för Zion, för det var länge sedan man såg så skamlöst pro-sionistisk propaganda på svenska biografer. Ni behöver inte ta mitt ord för det. Självaste Times of Israel (20/6) utropar ”World War Zion” till den bästa Israelpropagandan på film sedan Paul Newman smugglade judiska överlevare från koncentrationslägren in i Palestina i Exodus 1960.
Den scen som Times of Israel främst syftar på inträffar en bit in i filmen, när hjälten, FN-utredaren Gerry Lane (Brad Pitt), anländer till Jerusalem i jakt på orsakerna till den zombieepidemi som hotar förinta mänskligheten. I en värld som befinner sig helt i zombiernas grepp utgör Jerusalem den sista civiliserade oasen av ordnat, icke-infekterat liv. Varför? Därför att enbart israelerna tagit de tidiga varningarna på allvar och precis i tid lyckats slutföra det murbygge som, enligt en kommentar från Lane, pågått i 2000 år. Murar i Israel/Palestina? Det naturligaste och oskyldigaste i världen!
Israelerna har lärt sig försiktighet av sin historia, av Förintelsen och 1973-års Oktoberkrig, förklarar Mossadagenten Warmbrunn för Lane i en snabb judisk-israelisk historielektion som hoppar över Nakban och sexdagarskriget 1967. Nu är de goda israelerna i full färd med att så skyndsamt som möjligt släppa in friska palestinier innanför skyddsmuren. Ju fler de räddar ju färre potentiella zombier blir kvar att slåss mot därute, som Warmbrunn resonerar – en inställning som den palestinska flyktingdiasporan förmodligen inte känner igen sig i. Men Israels multikulturella öppenhet blir dess fall. När tacksamma palestinier stämmer upp i en hyllningssång till sina israeliska räddare drar ljudet till sig så stora svärmar av zombier att de, klättrande ovanpå varandra, kan ta sig över muren.
Lane lyckas förstås fly från Jerusalem på det sista flyget ut. Med sig på sin fortsatta jakt över världen får han en ung israelisk soldat, Segen, som han tvingats hugga handen av för att rädda från infektion efter ett zombiebett. Här ska man kanske ändå se en begränsning av den pro-israeliska propagandan till förmån för den nation som verkligen utgör hela mänsklighetens sista och bästa hopp; fanfar inför det överraskande avslöjandet; USA. Det menar exempelvis Jesse Benjamin i progressiva, judisk-amerikanska nättidskriften Mondoweiss (25/6). Han ser den unga och tappra, men skadade Segen som representerande staten Israels underordning under den beskyddande vite alfahanens Amerika.
Relationen Lane-Segen/USA-Israel utgör dessutom en del av ett större kultur-hierarkiskt mönster i filmen, ett mönster som ställer amerikansk handlingskraft och intellektuell såväl som fysisk rörlighet, mot icke-amerikansk stagnation och inåtvändhet. När familjen Lane i filmens inledning befinner sig på flykt i USA får de exempelvis en natt fristad hos en latinamerikansk familj. När de morgonen därefter ska bege sig vidare råder Lane familjen att komma med. Enbart de som håller sig i rörelse kan överleva, förklarar han. Men familjen saknar drivkraften och stänger i stället in sig i sin lägenhet där de snart blir massakrerade, precis som israelerna senare blir förintade innanför sin mur. (Nordkoreanerna, däremot, ryktas ha klarat sig från epidemin genom att på nolltid dra ut samtliga medborgares tänder och därmed omöjliggöra smittande bett.) Bara familjens lille son, som är den ende som talar engelska, undkommer och införlivas i stället i Lanes familj. Att det dessutom i en tidig scen antyds att Lane och hans hustru, båda spelade av amerikaner, tidigare varit britter men nu inte längre är det, stärker ytterligare filmens tematiska förespråkande av inordning/assimilering i en amerikansk världsordning. Det gör också det faktum att Lanes uppdragsgivare FN framställs som närmast oskiljbart från den amerikanska statsapparaten. En inte helt orealistisk bild, förstås.
Slutligen något om filmens monster. Zombiegenren har ju en lång historia av samhällskritik, där zombier fått illustrera både lönearbetets och konsumtionssamhällets alienation. Här är zombierna dock av den meningslösa, reaktionära sorten som enbart representerar obegriplig, irrationell ondska utan koppling till den mänskliga kulturen. En läkare som gör ett kort inhopp i filmen förklarar det i termer av ett krig mellan människa och natur, där den senare ständigt hotar oss med död och lidande, här i form av ett zombievirus. Det kanske är lite väl enkelt att invända att vi är en del av naturen, att vi är beroende av den för allt, för liv och njutning, och att vårt nuvarande produktionssystem för ett dödligt krig mot den och därmed också mot oss själva. Men ändå. I konfrontationen med filmens meningslösa, utifrån kommande ondska blir berättelsens goda krafter ofrånkomligen de som representerar existerande eliter och slåss för att till varje pris okritiskt bevara det som återstår av status quo ante, tillståndet före katastrofen.
