Egyptens nationella försvarsråd, där interimspresidenten Adli Mansour och arméchefen Abdel-Fattah al-Sisi samt landets premiärminister och inrikesminister ingår, varnade i slutet av förra veckan de demonstrerande Mursianhängarna. I en kommuniké uppmanade de demonstranterna att ”inte överskrida sin rätt till fredliga, ansvarsfulla åsiktsyttringar”, följt av varningen att varje överträdelse skulle föranleda ”beslutsamma och stränga beslut och handlingar” från statens sida.
Inrikesminister Mohamed Ibrahim meddelade å sin sida under lördagen att han återinrättat terroristbekämpning och övervakning av politisk och religiös verksamhet som uppgifter under inrikesministeriet. Just de verksamheterna lades formellt på is efter revolutionen i början av 2011.
– Sättet på vilket omstruktureringen av inrikesministeriet gick till efter revolutionen samt avskaffandet av vissa avdelningar är skälen till de extremistiska aktiviteter vi ser nu. Tryggheten kan inte återupprättas utan politisk säkerhet, sade Mohamed Ibrahim vid en presskonferens på lördagen.
Egyptenkännaren Per Björklund, författare bland annat till boken Arvet efter Mubarak, säger att han för egen del inte vet i vilken utsträckning inrikesministeriets övervakning verkligen varit avvecklad. Han ser det dock som symtomatiskt att inrikesministerns utspel kommer nu.
– Man försöker nu skylla allt som gått fel sedan Mubaraks fall på att polisen och säkerhetsstyrkorna inte haft tillräckliga befogenheter. Det är ett sätt att omtolka utvecklingen och samtidigt ett sätt att hävda sin egen nödvändighet.
Kommer det projektet att lyckas?
– Delvis har man nog redan lyckats.
Muslimska brödraskapet har manat till fortsatta protester mot den interimistiska statsledningen och uppmanat egyptierna att ”gå ut på gatorna och torgen för att återta sin frihet och sin värdighet”. Samtidigt växer kritiken mot polisens och säkerhetsstyrkornas våldsamma angrepp mot demonstranterna.
”Fastän Muslimska brödraskapet gått till sängs med militärrådet och polisen, särskilt under Mursis år, kommer jag aldrig att rättfärdiga att polisen dödar andra medborgare, och på samma gång kommer jag aldrig att förlåta Mursi som hade ett år på sig att visa att han är beredd att ändra inrikesministeriet, kompensera martyrerna, uppfylla något av revolutionens krav eller ens något av sina egna löften. Den tårgas och de kulor som nu dödat Muslimska brödraskapets anhängare levererades sannolikt under Mursi för att användas mot oss”, skrev vänsteraktivisten Gigi Ibrahim på sin blogg The Angry Egyptian på lördagen.
– Användningen av dödlig eldgivning i den här omfattningen, så kort tid efter att interimspresidenten talat om behovet att återställa ordningen med våld tyder på en chockerande villighet från polisen och vissa politiker att skärpa våldet mot Mursianhängarna, sade Nadim Houry, biträdande regionalchef för den USA-baserade människorättsorganisationen Human Rights Watch, i ett uttalande under söndagen.
Human Rights Watch drar utifrån de många fallen av demonstranter som skjutits i huvudet eller bröstet slutsatsen att flera av dödsskjutningarna varit avsiktliga.
– Det är i det närmaste omöjligt att föreställa sig att så många dödats utan avsikt att döda eller åtminstone en kriminell likgiltighet inför människoliv, sade Nadim Houry.
Per Björklund är pessimistisk när det gäller den närmsta framtiden i Egypten.
– Våldsdynamiken kommer oundvikligen att fortsätta och jag tror att vi kommer att få se nya massakrer. Våldet lär komma att överskugga den politiska processen.
Hur bedömer du styrkan hos dem som stödjer den avsatte president Mursi?
– Jag tror att det i dagsläget inte handlar om mer än mellan 20 och 25 procent som stödjer Muslimska brödraskapet eller som åter vill se Mursi som president. Och att återinsätta honom skulle inte lösa någonting som det ser ut nu. De som protesterar slåss nog lika mycket för sin rätt att fortsätta existera som politisk kraft som de slåss för Mursi.
Per Björklund menar att mer makt förskjuts till militären och säkerhetsapparaten allteftersom våldet tilltar och att de civila politikerna riskerar att bli maktlösa galjonsfigurer.
– De har inget inflytande över den dynamik som råder nu. Den auktoritära staten, med rötter i Mubarakregimen, försöker återupprätta sig, och det är också de som har mest att vinna på en fortsatt våldsspiral.
