Sedan beskedet kom har andelen gråhåriga deltagare i protesterna mot Portugals konservative premiärminister Pedro Passos Coelho regering snabbt ökat. Mängder av pensionärer har begett sig ut på gatorna, i vissa fall stöttade av sina barnbarn, för att protestera mot de nya nedskärningarna.
Portugals pensionärer är en av de grupper som drabbats hårdast av de åtstramningspaket som följt efter att landet 2011 tvingades begära ett nödlån av den så kallade trojkan – EU, Europeiska centralbanken och IMF. Sedan dess har dessa institutioner dikterat villkoren för Portugals ekonomiska politik och landets 10,6 miljoner invånare.
Oppositionen och landets fackföreningar hävdar samtidigt att de omfattande nedskärningar som landets regering planerar för innevarande och nästa år bara motsvarar hälften av de enorma summor som har gått till att rädda tre privata banker.
Jorge Nobre dos Santos, ordförande för fackförbundet Fesap, som företräder offentliganställda, är mycket kritisk till att pensionerna nu ska sänkas ytterligare.
– Pengarna kontrolleras fortfarande av olika former av förvaltare, regeringar och politiker, utan att dess legitima innehavare ens har tillfrågats – det vill säga alla dem som betalat in pengar till det sociala skyddsnätet under hela sina liv, säger han.
Teles Alcides, som företräder FC, ett annat fackförbund för offentliganställda, menar att pensionssänkningarna utgör ett rent ”rån”.
– Försöket att sänka pensionerna innebär att de som har bidragit till systemet utsätts för plundring.
Armindo Brandão är en av många pensionärer som protesterar mot åtstramningarna. För hans del väntar nu sänkning på 9,5 procent av hans nuvarande pension på 6 600 kronor i månaden.
– Detta är ett veritabelt rån på de pengar som dragits av från våra löner under hela vårt yrkesliv. Dessa pengar är våra, och inte statens. För mig innebär det en enorm minskning, men eftersom det är regeringen som utför rånet kommer ingen att gripas, säger han.
I vissa fall har protesterna mot de sänkta pensionerna blivit våldsamma, och företrädare för landets myndigheter har vid många tillfällen utsatts för såväl verbala som fysiska attacker.
Många av de portugiser som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen upplever att åtstramningarna är djupt orättvisa.
Pensionären Feliciano var tidigare soldat i Portugals armé och stred i de kolonialkrig som landet utkämpade mellan 1961 och 1974. Han förlorade sitt ena ben i en av striderna och lever sedan dess på en blygsam pension. Feliciano vill inte bli citerad med hela sitt namn.
– De skulle kunna dra in de små summor som jag nu får, säger han.
Han anser att landets politiker inte visar någon respekt för de soldater som sändes till Afrika för att utkämpa ett ”orättfärdigt krig”, som soldaterna inte ens ställde sig bakom.
– Jag överlevde striderna i Guinea-Bissau, även om jag skadades allvarligt. Men jag tror inte att jag kommer att överleva denna regering, som bara vill bli av med alla gamlingar så fort som möjligt, för att staten ska kunna få ihop sina räkenskaper.
Portugals president Aníbal Cavaco Silva har begärt att landets konstitutionsdomstol ska ta ställning till huruvida regeringens föreslagna nedskärningar står i strid med landets författning. En ledarskribent för dagstidningen Público menar dock att den konservative presidenten knappast oroar sig för att konstitutionsdomstolen ska slå fast att nedskärningarna står i strid med konstitutionen. Men skribenten skriver att åtgärderna är så ”drastiska, omfattande och de potentiella konsekvenserna för tusentals människor så förödande, att ingen president skulle riskera att underteckna dessa utan att konstitutionsdomstolen först ger sitt godkännande”.
