Jag kan motvilligt, på ett intellektuellt plan, förstå att många män tror att världen cirkulerar kring dem. De har trots allt vuxit upp i ett samhälle där 80 procent av alla barnböcker, och 100 procent av klassikerna, har manliga protagonister. Ett samhälle där deras sport är ”fotboll” och tjejernas är ”damfotboll”. Ett samhälle där makthavarna har samma biologi som dem och där objekten för deras antagna attraktion framställs som just… objekt för deras attraktion, och inte som människor. Jag kan inte acceptera det, men jag kan förstå det.
Vad jag däremot inte ens i mina mest vidsynta stunder kan förstå, är att en del av dessa män tror att världen inte bara cirkulerar kring dem, utan kring deras penis. Detta organ med de ganska modesta biologiska funktionerna att leda ut urin och, ibland, sperma.
Vi människor förstår världen genom vårt språk, genom idéer och värderingar, genom historiskt arv och interaktion med andra människor. Ingen skulle på allvar hävda att en penis bara är en urin- och spermieledare. Det är också en kulturell symbol, kanske en av de allra starkaste. En symbol för fertilitet, sexualitet, manlighet, och kanske framför allt, makt.
Om det inte vore på detta vis, att penisen representerade så mycket mer än sig själv, skulle det inte fungera att framföra kritik mot någons politiska kommentar på twitter med orden ”damn this bitch makes my dick go soft”. Eller som man ge uppmuntran till en kvinna som publicerat något bra online genom att säga saker i stil med ”your comic is so good I want to fuck you!”
Samtidigt är det absurt hur vanligt förkommande just de formerna av kritik och komplimanger är.
Hallå. Hur är det ens möjligt att tro att ens eget könsorgans eventuella blodfyllnad är av intresse för resten av mänskligheten?
Vilket liv det blir när någon genom handlingar eller ord påstår att världen inte cirkulerar runt symboliska eller verkliga penisar och dess manliga innehavare. När någon som ser ut som en kvinna till exempel inte väljer att använda en rakhyvel på de hårstrån som växer i armhålan, och råkar fångas på bild i tv… då jäklar blir det liv i lådan.
Kroppsbehåring är bara en liten detalj i systemet. Andra till synes oskyldiga detaljer är färgglada tajta kläder på det kön som värderas efter utsidan, och anonyma grå på de som värderas efter insidan. Skådespelerskor vars karriärer är över när medelåldern inträder. En stadsmiljö översållad av sexualiserade kvinnokroppar, men där bröst som inte är till för mäns blick utan för spädbarns munnar, upprör. Tv-program där kostymklädda män utvärderar nakna kvinnokroppar. Föreläsare på läkarprogrammet som väljer att pryda tio sidor av en hand-out om graviditetsbesvär med en naken, sensuell, sexuell gravidbild… för att han kan.
Varje enskild detalj är lätt att bortförklara. Men jag gillar att raka mig under armarna, det luktar mindre då! Fast just den föreläsaren är lite speciell. Jomen kvinnokroppen passar bättre i silkiga tyger än vad manskroppen gör!
Men tillsammans är det svårt att bortförklara. Tillsammans blir det ett system där män med makt att definiera vad som är viktigt, bestämmer att det är viktigt för kvinnor att vara sexiga för deras skull. Inte bara när de är förälskade och vill ligga. Inte bara när de ser på porr. Inte bara när det är skönhetstävling på gång. Alltid. När de skriver webbserier, twittrar, existerar. Det är din förbannade plikt att vara sexig kvinna, och min uteblivna erektion är ett bevis på att du misslyckats!
Detta är givetvis inte explicita tankar hos majoriteten, men systemet där mäns lust används som en relevant värdeskala gör att uttryck som springer ur dylika tankebanor ens existerar. Det är inte bara en enskild galning som talar om sitt uteblivna stånd när han vill kritisera en kvinnas uttalande, det är ett symptom på ett patriarkalt samhälle där mäns sexualitet används som maktmedel gentemot kvinnor.
Vi kommer aldrig att helt komma loss från det nät av sexism och makt och sexualisering som patriarkatet väver, men vi kan i alla fall försöka.
Feminismen kan ge mig möjligheten att skära små hål i nätet. Ge mig andrum och överblicken som krävs för att kunna kritiskt granska och förstå. Låta mig finna vägar till systerskap och medmänsklighet. Ge mig verktyg att förhålla mig till penisar som biologiska kroppsdelar med vissa viktiga, och stundtals trevliga, funktioner, men inte låta den förkrossande symboliken infiltrera mina tankar. Ge mig sätt att passa in, känna mig vacker eller ful, smart eller tråkigt, utan att göra avkall på vem jag egentligen är. Låta mig finna min egen sexualitet – vad gillar jag, när jag inte har i åtanke vad jag borde gilla för att män ska gilla mig?
Feminismen hjälper mig att inte bry mig om huruvida mina prestationer, tankar eller kroppsdelar gör en penis hård eller ej. Feminismen hjälper mig att formulera orden: Vill du ge mig en komplimang? Prata med mig. Prata om vad jag gjorde som du gillade. Prata inte om din penis. Din erektion är inte en komplimang.
