Det tog honom åtta år, men nu har Tony Lind beviljats livränta sedan hans kropp slitits ut i industrin. Kampen för att få den ersättning han hade rätt till från Försäkringskassan var emellertid lång och slitsam.
– Efter åtta år så blir det en ganska chockartad upplevelse att få rätt, men det var en fruktansvärd lättnad. Nu kan jag i stället ta hand om mig och försöka sköta ryggen. Jag har jobbat sedan jag var 13 år så det är svårt att vara still också, säger han.
Efter att ha jobbat med tunga lyft sedan 1960-talet började ryggen svika i slutet av 90-talet. 2005 gick det inte längre trots att han fått lättare arbetsuppgifter. Han var tvungen att sluta arbeta, men Försäkringskassan nekade honom full ersättning. Enligt beskedet hade han redan fått lättare arbetsuppgifter, vilket enligt myndigheten borde räcka. Men för att ta beslutet hade inte Försäkringskassan tagit reda på hur arbetet
såg ut, eller besökt arbetsplatsen.
– Det förväntar man ju sig. De har ju satts av regeringen för att se till att vi som är utslitna av jobbet ska straffas. Trots att förvaltningsdomstolen sagt att de måste göra en samlad utredning har de sagt att det inte berodde på arbetet, säger Tony Lind.
Men när Tony Lind vände sig till facket för hjälp med överklagan, slarvade ombudsmannen bort ärendet och glömde ansöka i tid. Dörren tycktes därigenom stängd för honom, men fackets strul gjorde honom fly förbannad. Han inledde då en enmanskamp för att få facket att rätta till sitt misstag. Ombudsmännen kämpade å sin sida tillbaka. Efter att fackets skiljenämnd visserligen gett honom rätt i att ombudsmannen felat, nekade de ändå ersättning från ansvarsnämnden. Fallet var avslutat och det fanns inget facket kunde göra för honom var beskedet, beskriver Dagens Arbete som följt fallet.
– Vi kan inte driva ett ärende med så liten sannolikhet för framgång. Det skulle kunna inge falska förhoppningar, sade IF Metalls ordförande Anders Ferbe till tidningen 2010.
Men Tony Lind gav sig inte. IF metalls ombud i skiljenämnden, Mattias af Malmborg från LO/TCO-rättskydd, ansåg i efterhand att ärendet mot Försäkringskassan borde drivas. Han överklagade igen och den lokala metallklubben genomförde en arbetsplatsundersökning. Det konstaterades då att de ”lättare arbetsuppgifter” han fått innebar både tunga lyft och olämpliga vridningar av kroppen. Försäkringskassan fick ge sig och beviljade Tony Lind den livränta han sedan 2005 hade haft rätt till.
– Det här visar återigen hur viktigt det är med arbetsmiljöundersökningar, eller exponeringsutredningar, säger Mattias af Malmborg till Dagens Arbete.
Under resans gång har Tony Lind, av naturliga skäl, varit väldigt besviken på IF Metall som i stället för att driva hans fall, i flera år benhårt försökt skyla över ombudsmännens misstag.
– Det är inte många arbetare kvar där i toppen. Dagens ombudsmän har tappat verklighetsuppfattningen, tror jag. Det har blivit lite av en skyddad verkstad där de sitter på alldeles för trygga jobb, säger Tony Lind.
Men trots besvikelsen tänker han inte gå ur i protest. För honom är det en principiellt viktig sak att fortsätta vara med i facket. Han vill också påpeka att det faktiskt var LO:s rättskydd som hjälpte honom att slutligen få rätt.
– Jag är uppfostrad i den andan att man ställer upp för varann och det är det facket handlar om. Jag tror att ombudsmännen blivit lite lata, men det spelar ingen roll, jag går inte ur facket.
