Kareem El-Beheiry är en av dem som blivit en allt mer engagerad facklig aktivist. I april 2008 greps El-Beheiry vid en massdemonstration efter att regeringen slagit till mot textilarbetare som protesterade mot låga löner och skenande matpriser i industristaden Mahalla al-Kubra, tio mil norr om Kairo.
Den unge fabriksarbetaren hade använt sin mobiltelefon för att filma och sprida klipp som visade våldsamma sammandrabbningar mellan säkerhetsstyrkor och demonstranter. Tre personer dödades och hundratals skadades när säkerhetsstyrkor stormade fabriken för att förhindra att tusentals strejkande arbetare samlades där.
Myndigheterna anklagade Kareem El-Beheiry för att använda sin blogg för att medverka till upproret i Mahalla al-Kubra. Den nu 28-årige El-Beheiry tillbringade två månader i fängelse där han berövades mat, blev misshandlad och torterad med elchocker. Även efter att han släppts fri tvingades han föra en rättslig kamp för att kunna återgå till sitt arbete, eftersom fabrikschefen sparkat honom under fängelsevistelsen när han inte infunnit sig på arbetsplatsen.
El-Beheirys fall visar hur långt Hosni Mubaraks auktoritära regim var villig att gå för att isolera och skrämma oliktänkande arbetare. Staten tolererade viss politisk opposition, men när det gällde arbetsfrågor skulle varje försök till facklig opposition tystas ned.
De styrande använde sig av det statskontrollerade egyptiska facket, Etuf, en organisation med 24 medlemsförbund, för att kontrollera arbetare och förhindra dem från att ta till konfliktåtgärder. När strejker ändå utbröt kvävde myndigheterna dessa med kravallpoliser och inhyrda hantlangare – eller med hjälp av armén.
– Mubarak kände bara till ett sätt att tackla arbetskonflikter: våld, säger Kareem El-Beheiry.
El-Beheiry är nu projektledare vid en organisation som arbetar för arbetares rätt att organisera sig. Han säger att upproret i Mahalla al-Kubra förändrade spelreglerna i förhållande till Mubaraks regim. Protesterna satte den tidigare passiva arbetarklassen i rörelse och ledde till en våg av strejker som spelade en avgörande roll för att få armén att avsätta Mubarak under upproret 2011.
Men strejkerna upphörde inte efter Mubaraks fall. De fortsatte under de 18 månader av militärstyre som följde, och även under president Mursis ettåriga styre.
Enligt Egyptiska centret för sociala rättigheter, ECESR, genomfördes 1 400 fackliga aktioner under 2011 och nästan 2 000 under 2012. Cirka 2 300 sociala och ekonomiska protester har rapporterats för det första kvartalet 2013, under Mursis styre.
Joel Beinin, professor i Mellanösterns historia vid Stanford-universitetet och specialist på den egyptiska arbetarrörelsen, säger att Mursi förlitat sig på samma system som hans föregångare för att slå ned arbetarprotester. Enligt honom gick Mursi arbetare till mötes när det gällde ekonomiska krav, men bortsåg från politiska krav och undergrävde rörelsernas självständighet.
Många av de krav arbetarna ställer är inte nya. Under Mubaraks styre och den nyliberala ekonomiska politiken ökade arbetslösheten och de sociala förmånerna försämrades samtidigt som klyftan mellan rika och fattiga ökade. Ekonomin har fortsatt att försämras i Egypten efter revolutionen.
Fattiga arbetare kräver bland annat högre löner, anställningstrygghet och en skälig minimilön. De kräver också rätten att kunna organisera sig fackligt, enligt de internationella normer som Egypten undertecknat. Arbetare har organiserat sig i tusentals oberoende fackföreningar sedan upproret 2011, men fackföreningarnas legitimitet ifrågasätts. Lagstiftningen från Mubarak-eran erkänner endast Etuf-anslutna förbund.
Trots vissa positiva tecken, bland annat utnämningen av en fackföreningsveteran till arbetsminister, säger människorättsgrupper att det nuvarande styret är väldigt likt föregångarnas.
I augusti gick säkerhetsstyrkor in och avbröt en månadslång strejk vid ett stålverk där arbetare protesterade mot att löner inte betalats ut. Några dagar senare stoppade kravallpolis med våld en strejk mot oacceptabla arbetsförhållanden på ett oljeföretag. Flera strejkledare avskedades och flera strejkande arbetare riskerar straff.
Den styrande regimen har försökt utmåla strejkande arbetare som kontrarevolutionärer och medlemmar av Muslimska brödraskapet. General Abdel Fattah al-Sisi har uppmanat arbetare att ingripa mot initiativtagare till strejker och han har också lovat att ta itu med dem som stör landets produktion.
