Två personer, inhyrda via en underentreprenör, omkom i arbetet vid SSAB:s koksverk i Luleå på torsdagen i förra veckan. De båda arbetarna genomförde underhållsarbete när plötsligt 1 000 kubikmeter stenkolstjärmassa vällde ut och dränkte männen. Den flera meter höga skyddsvallen, som byggts upp för att förhindra tjärrester från att komma ut på området, hindrade nu i stället de arbetandes flykt undan den framvällande tjärmassan.
– Folk är upprörda och ledsna. Nu när det här har hänt kommer SSAB och entreprenörer säkert att lyfta sig i håret. Det är tragiskt att det måste till olyckor, så ska det inte vara, säger Lars Bergström, huvudskyddsombud från IF Metall.
Under normala omständigheter öppnas cisternen från en kranbil för att inte arbetarna ska komma i kontakt med tjäran. Nu skulle cisternen ha varit i det närmaste tom, men innehöll över 1 000 kubikmeter stenkolstjära, vilket ökade trycket. Enligt IF Metall har varken en tillräcklig riskbedömning eller kontrollmätning av trycket i cisternen genomförts innan arbetet påbörjades.
– Man kan inte ha gjort ordentliga riskbedömningar. Med bättre förberedelser och bättre kontroll borde man ha tagit rätt på hur mycket material det var i tanken, säger Lars Bergström.
På SSAB har en utredning tillsatts internt för att ta reda på varför olyckan skedde och vem som bär ansvaret. Lars Bergström är försiktig med att utpeka vem som är skyldig innan denna slutförts. Men IF Metalls ordförande Anders Ferbe är mindre återhållsam.
– Så här långt tyder det på att de som utförde arbetet var erfarna att göra den här typen av jobb, inget som tyder på att det skulle brista hos anställda. Det talar för att ansvaret på det för höga trycket ligger hos underentreprenören eller SSAB, säger han.
Per Bondemark, produktionschef, kallar det inträffade ”ett otroligt bakslag” för säkerhetsarbetet.
– Vi har ju all anledning att vara självkritiska i det här. Har vi brustit måste det rättas till. Vi jobbar ju med det systematiska arbetsmiljöarbetet, säger han.
När det gäller kritiken mot riskbedömningen är Per Bondemark tveksam.
– Jag kan inte svara på om riskbedömningen brustit eller inte. Vi får också reda ut om vi har korrekt ansvarsfördelning. Vi har som arbetsgivare ett samordningsansvar. I underentreprenörsansvaret ingår det att göra riskbedömning, säger han.
Olyckan är en i raden av allvarliga tillbud under de senaste fem åren, som involverat inhyrda arbetare. Olycksstatistiken visar också att de inhyrda är överrepresenterade. På SSAB i Luleå arbetar omkring 900 personer, till detta kommer i snitt 60 inhyrda om dagen. Trots det jämförelsevis lilla antalet inhyrd personal, står de för hälften av de allvarliga olyckor på företaget, enligt Arbetsmiljöverkets statistik från 2011.
Statistiken är ännu mer nedslående i andra företag i branschen. På LKAB har 65 procent av de 40 olyckorna drabbat inhyrda. Av de åtta olyckor som under tidsperioden inträffade på Smurfit Kappa i Piteå, drabbade 88 procent de inhyrda.
Enligt IF Metalls huvudskyddsombud på SSAB är det underentreprenörerna som får utföra de farligaste jobben. Detta samtidigt som företagen konkurrerar med korta tider och billig arbetskraft.
– Det är en naturlag att riskerna ökar när man tar in externa i verksamheten. Historiskt har man fokuserat för mycket på att jobbet ska bli utfört och för lite på arbetsmiljön. Det kan till och med generellt vara så att en firma som är arbetsmiljöinriktad kan få svårt att konkurrera, säger Lars Bergström.
Anders Ferbe håller med om det och anser också att en stor del av problemet är att företagen arbetar mot en allt mindre fast bemanning. Detta samtidigt som arbetsmiljölagen är baserad på den fasta anställningen.
– Företag i allmänhet och Svensk Näringsliv i synnerhet måste fundera på kopplingen bemanning och arbetsmiljö. Med en bättre grundbemanning ute på företaget blir resultatet en bättre arbetsmiljö, säger han.
Per Bondemark är dock inte överens med Arbetsmiljöverket om att inhyrda är överrepresenterade i statistiken. Han betraktar det som ”en åsikt”.
– Jag tycker att man drar förhastade slutsatser när man säger på det sättet. Entreprenörer är alltför ofta inblandande i olyckor eller allvarliga tillbud. Vad det beror på vet vi inte. Men det spelar ingen roll för vi ställer samma krav på entreprenörerna som på oss själva.