I den amerikanska litteraturvärlden har det på senare tid pratats mycket om en trend som kallas Alt Lit. Som alla rörelser är den svår att ringa in, men några huvudsakliga drag kan i alla fall utkristalliseras. Författare inom Alt Lit är unga, inte sällan födda på 1990-talet. Internet är deras andra blodomlopp. Bloggtexter, tweets, och chattloggar infogas i eller utgör själva litterära verk. Mycket är självutlämnande. Delar man med sig av hela sitt liv på Facebook är steget till att göra det i konsten knappt märkbart.
Rent tematiskt återkommer de vanliga postmoderna käpphästarna. Alienation och oförmåga dövas med hjälp av sex och droger på ett sätt som varit legio inom samtidsskildringar de senaste decennierna. Mer intressant är då studiet av den allmänt utbredda mikrosociopati som frodas på sociala medier. Inom Alt Lit flyter håglöst twittrande hipsters runt i ett tillstånd av oavbrutna disassociationer, där känsloyttringar sällan är mer dramatiska än en like.
Det utan tvekan mest kända namnet inom Alt Lit är Tao Lin, född 1983 i New York. När hans roman Taipei gavs ut tidigare i år var det kanske första gången som Alt Lit nämndes utanför ett litet antal litterära kotterier. Kritiken var blandad. Vissa, som Bret Easton Ellis, tyckte att Taipei var genialisk, medan andra lutade åt att den mest var äcklig och deprimerande.
På sin hemsida har Tao Lin en lista på alla sina verk. Här finns de sju böcker han gett ut sedan debuten 2006. Lika självklara inslag i produktionen är en grupp tweets från när han såg The Hobbit, samt en lista på de tio bästa djuren som inte har rumpor. Hierarkierna bryts ner; en bok är visserligen något storslaget, men inte nödvändigtvis mer så än en krönika.
En förutsättning för det här förhållningssättet, eller en aspekt av det, är att det sociala i så hög grad har blivit just text. När umgänge sker genom skriftlig kommunikation, som på sociala medier, är det inte helt givet vilka texter som ska och inte ska inkorporeras i själva författarskapet. Om alla som googlar Tao Lin kollar hans Twitter, vad är det då som säger att inte också den är en del av hans verk?
I Sverige är spåren av Alt Lit fortfarande få. Det enda jag hittills sett är en novell publicerad på nättidskriften Rymden. ”Nere och ute på Nef och Rio Rio” är skriven av Carl Lindsten, handlar om en utekväll i Göteborg, och är på gränsen till skamlöst influerad av särskilt Tao Lin. Precis som i Taipei redovisas karaktärernas åldrar och omedelbara internetvanor; det är ”Emil, 26”, som ”[retweetar] en tweet av Miss Ida som handlade om att hon checkat in på Nef”, och så vidare.
När jag googlar på Carl Lindsten ser jag att han just nu översätter Tao Lins första diktsamling till svenska. Ja, självklart gör han det. Snart på ett förlag nära dig.
Veckans tips: Stockholmsbaserade förlaget Vertigo har nyss givit ut ett gäng nya böcker. Bland dem finns den engelske romantikern Percy Bysshe Shelleys tidiga skräckroman S:t Irvyne eller Rosenkorsaren. Vad jag förstår är den riktigt göttigt gotisk, full av hemliga sällskap och alkemister. KG Johansson har översatt.