Min mormorsmor Anna bodde i ett litet rött hus på Skumpbacken. Där bor förresten min lillebror nu. Huset byggde Annas pappa, och det hade ett rum och kök. Fem syskon hann de bli innan Annas mamma dog av lunginflammation.
Anna och hennes storasyster Gerda fick ta hand om hem och hushåll och tre små syskon, den minsta bara bebis. Det blev ohållbart. Bebisen, Ida, fick flytta från Skumpbacken till en annan del av Sunnanhed, Dalarna, Sverige. Det var ett fattigt land som många redan lämnat för Amerika. Man fick hjälpas åt så gott det gick.
Madonna adopterar 100 år senare barn från Malawi. Kanske har hon köpt barnet. Brad Pitt och Angelina Jolie hämtar barn från hela världen och säger att de vill ha ett eget litet FN i familjen. Rika människor kan få barn för pengar.
Adoptera, provrörsbefrukta, använda fattiga kvinnors livmödrar som behållare för sina egna barn. Samtidigt på en förlossningsavdelning i Stockholm föder en papperslös kvinna ett barn. Sedan går hon i väg från sjukhuset och syns aldrig mer till. Hur trasig är den egna tillvaron hos den som lämnar sin egna lilla fjuniga unge i händerna på en steril sjukvårdsapparat. Den fattiges desperata kamp för att få sina barn att överleva står i bjärt kontrast till den rikes ohämmade rätt till barn. På samma sätt skiljer sig bilden av en ljushyad familj med ett mörkt barn (så filantropiskt och humanistiskt) mot bilden av en mörkhyad familj med ett ljust barn (kidnappning!).
I Dublin hämtar polisen ett ljust barn hos en romsk familj. Barnet skiljs från föräldrar och syskon och hamnar hos sociala myndigheter. Man tycker nämligen inte att det kan förhålla sig så att ett blont barn kan födas av romer. Men man gör DNA-test och upptäcker att barnet faktiskt är biologisk avkomma till de föräldrar polisen tagit henne ifrån. Traumatiserade återförenas de.
I Grekland samma sak, en ljus flicka som i pressen kallas Maria (som Jesu moder) hittas i en romsk familj. Här stämmer inte DNA. Alltså är barnet kidnappat, slår press och polis fast. En hel värld rasar och polisen får in 800 tips på vem den kidnappade ungen kan vara. Inte många dagar dröjer innan Marias biologiska mamma får se henne på nyheterna och får en klump i halsen av sorg och saknad.
Men hon bor inte i Storbritannien eller Norden, utan i Bulgarien, och är själv rom. Maria blev alltså omhändertagen av en familj, lite mindre fattig än den hon föddes i. Ungefär som Ida i Sunnanhed som inte kunde bo kvar på Skumpbacken, och inte alls på det sätt som rika vita människor gör när de utökar sina familjer med barn som inte är deras. Kanske är tanken för absurd: att samhörighet, solidaritet och kärlek är drivkrafter i detta kalla, ensamma samhälle.
Arbetarklassen har många ansikten, ljusa som mörka. De rika endast girig nuna har.